Lirarbloggen: Till sist fångades glaset
Vägen genom livet kommer alltid att vara kantat av hinder. Vissa dagar flyger man fullkomligt över dem, och de problem som dyker upp, viftar man bort med ena handen. Då märker man inte ens problemen, för man har redan löst dem innan de ens har dykt upp. Ibland går det dock knackigare. Man tappar ett glas. Man tappar ett till. Lite kaffefläckar på tröjan och det är redan motigt. Trots bra förutsättningar, kan smågrejer sätta käppar i hjulet. Idag fick Örgryte kasta sig ner mot marken för att fånga glaset och efter lite fippel greppa den.
Efter en trög start på säsongen blev Wallén bänkad till dagens match. Det visade sig dock vara ett genidrag utav Prytz. För han gav sig fan på att ta tillbaks platsen i kedjan. Och med det målet tror jag även att så blir fallet. För jävlar vilket förlösande mål. Förhoppningsvis ger det extra självförtroende till truppen, för nu vet spelarna att vi inte bara släpper in mål i slutet. Vi kan även göra mål då och stänga matchen! Och med det i bakhuvudet styr vi skutan mot nya bravader.
Det är många lag i årets serie som ser matchen i Göteborg som årets match. En poäng här är okej. För de vet alla vilka förutsättningar som gäller. En storpublik med Söderettan mått mätt väntar dem. En inramning som de bara kommer att få uppleva en gång denna säsong. Och bara det ger bränsle till några extra löpningar. Vår sång taggar även bortalaget, så är det.
Därför är detta en ovärderlig seger. Den är viktigare än vad de flesta tror. 1-0 mot Bunkeflo säger du, det är väll inget att hänga i granen? Jo jag tror att det är mer än så. Det är en oerhört viktig seger. Även fast vi gärna kräver storvinster i år, med vetskapen att vi tidigare låg i högre divisioner nyligen, så är det matcher som den här som visar om vi kommer att förbli ett topplag i år. Sanna mina ord. Det här är inte en serie vi glider igenom. Det är inte bara att ställa ut skorna mot lag som gör allt för att få med sig hedern hem till sin hemstad.
Jag vill aldrig mer så enkla insläppta mål som mot Skövde. Jag vill inte se att vi tappar det i slutet. Om vi bara lägger åren bakom oss där bolltapp i slutet var regel snarare än undantag och ställer in oss på att kriga för varje poäng, så kan vi snart ta nästa steg.
För livet är ibland en kamp. Ibland måste man ta fram skyffeln för att sopa upp de glasskärvor de tappade glaset genererat. Men om man tar tag i det direkt och inte låter skärvorna ligga kvar, så slipper man smärtan, man slipper skärvor i foten. Då är ÖIS laget som gjort hemläxan, laget med vind i seglen.
