
För alltid stående bakom skölden
Redan som 10-åring började jag intensivt att följa ÖIS. Sedan år 2006 har jag bara missat en handfull hemmamatcher och kärleken till klubben växer för varje år. Visst, motgångarna har duggat tätt under de senaste åren, men ändå står vi bakom vårt lag i vått och torrt. Kan det verkligen vara så illa att det är en stor jävla motgång att vara ÖIS:are?
