Florida - Edmonton2 - 4
En match med två olika ansikten
En match med två vitt skilda ansikten. Premisserna inför matchen var glasklara. En vinst skulle ha inneburit en sexpoängsledning gentemot Lund. En ledning som vi skulle haft med oss in till uppehållet. Istället blev det en förlust efter ett sent mål utav Qviding som innebär att den förlustfria sviten fick sitt slut idag, den 15:e Juli.
Idag klev jag in i den för mig mycket ovanliga rollen som matchrapportör. Jag vandrade runt Gamla Ullevi och försökte känna av vibbarna. Det kändes bra. Mycket bra. Jag vandrade bort till kiosken för att inhandla en kaffe för att sedan ställa mig och se vad ÖIS hade att komma med idag.
Det var mycket folk på läktaren. Förhoppningarna var skyhöga hos de 2 251 som idag tagit sig till Ullevi. Visst skulle väll ÖIS ha lärt sig att det inte bara är att ställa ut skorna mot Qviding? Ja, det är klart de hade, det lärde mannarna sig förra veckan. Samtidigt gnagde en tanke om hur det brukar se ut för ÖIS när det ”bara” är att vinna. Då har det en förmåga att gå i lås. I alla fall har det varit så förr om åren.
När sång till friheten spelat klart och det var upp till kamp märktes det direkt vilka som var mest på tårna. De rödblåa började med en enorm press och man skapade flera förstklassiga lägen. Det första läget kom i den andra minuten när Karlsson släppte ut bollen elegant till Holländer som slår in den mot mål. En Qvidingsspelare kommer dock i mellan och slår bollen ovanför målet. Ytterligare en målchans dyker upp i sekvensen efter där Karlsson rycker sig loss. Karlsson mot Hagman, man mot man. Hagman vinner den duellen. Men Hagman skulle få mer att göra. Bollen dimper ner hos Wallén, som gör en halvdan nertagning, vilket resulterar i att Qviding-målvakten bara kan rusa ut och ta bollen.
Det är väldigt mycket rödblått under den inledande halvtimmen. Samtidigt som jag antecknar ena läget, dyker nästa upp. Målet ligger i luften och allt talar för att ledningsmålet kommer vilken sekund som helst.
Holländer får bollen på mittplan och hittar Karlsson med en djupledspassning. Karlsson springer in mot straffområdet och slår in bollen till Lindström som får ett ypperligt läge för att göra 1-0. Skottet är dock inte av högsta kaliber och hamnar i famnen på Hagman. Målchanserna avlöser varandra och strax innan halvtid kommer Emil Karlsson in i straffområdet. Han slår in den mot Anderberg som drar till rätt på en Qviding-spelare.
I halvtid hör jag samma fråga från olika håll: "Varför blev det inte mål?"
Det undrar jag med. Inte ens i de matcherna där vi vunnit med tennissiffror har vi varit i närheten utav det här spelet. Qviding fick försvara sig och det var – utan att överdriva – spel mot ett mål. Qviding hade ett par kontringar. Men det blev aldrig riktigt farligt. Jag mumlade lite för mig själv: Lirarnas lag är tillbaka.
Om första halvleken började positivt för sällskapet så skulle den andra börja på motsatt vis. Inledningsvis har Qviding ett antal halvchanser, där inga egentligen resulterar i några farligheter. Kamel Mustafa drar till från avstånd och bollen viner över målet. Qviding har verkligen tagit sig i kragen. Och så fortsätter det. Qviding spelar runt bollen snyggt och de får till sist till ett skott som Abrahamsson blir tvungen att rädda.
Andra halvlek känns överlag lite avslagen. Det där med ÖIS var på tårna försvann och aggressiviteten var som bortblåst.
Nu är det inte längre bara vi på läktaren som är frustrerande utan det är även Hans Prytz som blir uppvisad på läktaren efter att ha klagat på ett domslut. Jag är på Prytz sida. Att Emil Karlsson får frisparken emot sig känns minst sagt mycket märkligt.
ÖIS försöker sig på några attacker men det blir aldrig riktigt farligt. Qviding kommer i en del kontringar. Till sist kommer även målet. I den 88:e minuten kommer Mosele fri mot Peter Abrahamsson och rundar den sistnämnde. Och 0-1 är ett faktum.
Tungt. Så jävla tungt. I det som skulle varit 5-0 i första halvlek har nu förvandlats till en Qviding-vinst. Hur gick det till? Qviding tog sig tillbaka in i matchen i andra halvlek och tog vara på den chansen. ÖIS har bara sig själva att skylla att man inte avgör i ett tidigare skede utav matchen. Eller fortsätter att spela lika imponerande i andra halvlek.
Det enda jag kan konstatera till slut är att det verkligen var en match med två vitt skilda ansikten. Och vi är heller inte obesegrade längre.
