En skuta med vind i seglen
Det känns som att det bara var häromveckan. I själva verket har det snart gått tre månader. Den sextonde april, inför 2714 entusiastiska och morgonluftsvädrande ÖIS:are, gick startskottet för tävlingssäsongen 2012. Gamla Ullevi var spelplatsen, Skövde motståndaren - men besvikelsen den dominerande känslan efteråt.
2-2 mot Skövde var inte den resultatmässiga start vi önskade på vad som ska bli den sista säsongen i gärdsgårdsserien. Men det var en lysande start på läktaren. Klacksektionen, fylld till bredden, täcktes inför avspark av en koreografi vacker nog för betydligt större scener. ”Så länge skutan kan gå”, lästes på banderollen. Efter en inledning där någon glömt att ta bort skutans förtöjning från kajkanten, med tvärstopp 57 minuter in i premiären mot Skövde som följd, har kapten Prytz lossat på repet och hissat de rödblå seglen. Och på senare tid har vinden varit ovanligt stark och gynnsam – så pass att konkurrenterna åkts ifrån och i jämförelse ser ut som små ekor.
Halva serien är nu avverkad. 13 matcher har spelats – inte i en enda har vi lämnat arenan i sorg och ilska över förlustens bittra närvaro, som annars brukar vara ett konstant inslag i våra liv. Fyra raka segrar har till och med gjort att ÖIS numer också är en akronym för Överst I Serien, något som inte har hänt sedan i slutet av säsongen 2008. Livet som rödblå är plötsligt harmoniskt, lugnt – och fullt med segrar. Med de senaste årens kräftgång i beaktande kan man inte undgå att känna sig som en hund som plötsligt, mot all förmodan, kommer ikapp bilen den jagar. Vad ska man göra då? Hur ska man bete sig?
Lyckligtvis har vi lite tid att fundera på det, för den rödblå skutan lär inte komma ur kurs inom en överskådlig framtid. Fler skalper kommer att tas, mer glädje att skapas och, förhoppningsvis, förstaplatsen att behållas. Som situationen ser ut nu ska mycket till för att Sveriges äldsta fotbollsklubb inte kommer att spela i Superettan nästa år. Seriens inledande gigant Lund darrar på manschetten och har kommit ur den hysteriska formtopp de var i, Oddevold är giftiga men ojämna, och övriga för dåliga, krasst uttryckt.
Men det som framförallt talar för ÖIS är dess egen förträfflighet.
En ramstark defensiv med seriens bästa innerbackspar, ett mittfält med många strängar på sin lyra och ett anfallspar med ett serievinnande luktsinne för mål. Vi har seriens överlägset bästa publik, en bred trupp som håller konkurrensen uppe på träningarna och en tränare som vet vad han vill och dessutom har en smittsam vinnarmentalitet så stark, att den 1985 var med och bidrog till ÖIS senaste SM-guld.
På söndag väntar Qviding i den sista seriematchen innan det knappt en månad långa uppehållet. En match värd inte bara tre nya poäng, utan också fortsatt serieledning, en intakt förlustnolla och som följd fortsatt vinnarkänsla in i ledigheten och den kommande återstarten mot Oddevold. Prytz får ta ut ett lag utan en nu kryckhoppande Bengtsson och en avstängd samt kontraktsjagande Pettersson, men det ska inte spela någon roll. ÖIS svarade för årets sämsta prestation senast – men vann likväl med 4-1, vilket säger allt om styrkeförhållandena oss emellan.
Tre nya, friska poäng ska bärgas till den rödblå skutan, med mål att föra Gärdsgårdsgiganterna till Superettan. Se till att vara på plats, precis som varje gång ÖIS står för underhållningen. Match efter match – så länge hjärtat kan slå, så länge världen består.
