Lirarbloggen: En sömnincident och ett Örgryte på frammarsch
Klockan 12.00 imorgon marscherar våra hjältar ut på ÖIS-gårdens plastgräs. Det är återigen dags för match. Något jag själv sett fram emot mycket efter min sömnincident förra helgen. Ja jag erkänner. Det är inte något jag är stolt över, men jag sov bort en ÖIS-match. Då tänker ni säkert: HUR KAN DU? DU ÄR EN DÅLIG MÄNNISKA! Men jag skyller på telefonen och en icke fungerande snoozefunktion. Ångesten blåste över mig likt ett ånglok över den transibiriska järnvägen. Mina skuldkänslor var stora. Men denna helg är jag naturligtvis tillbaka, vilket känns sjukt jävla underbart.
Ja, tillåt mig att svära. För så skönt är det. Efter en fruktansvärt lång vecka är det skönt med 90 minuters fotbolls-terapi. Det är som balsam för själen. Och som mindfullnes för kroppen. Hur den ekvationen nu går ihop är bortom allt mitt förstånd. Men en sak jag förstår mig på är fotboll och i synnerhet ÖIS. Plussa på detta med ett utlovat vackert väder och ett alltid lika ståtligt ÖIS-gården, så befinner jag mig i mitt rätta element. Som fisken i vattnet osv, listan på klyschor kan göras lång.
Trenden går spikrakt uppåt. I vår klättring är för tillfället bekymren allt annat än påtagliga. Det finns gott om proviant kvar och energin är på topp. Det gäller dock att inte drabbas utav högmod, utan att fortsätta på den inslagna vägen. Jag vill se ett jävlaranamma som skrämmer slag på Trollhättan-bönderna. En urladdning som till och med hade fått Saab på fötter. Förlåt. Jag kunde verkligen inte hålla mig.
Förresten, kul för Ailton att gå vidare i Champions Leauge. Det är han väl värd. Det förbryllar mig att det tog så pass lång tid för honom att blomma ut. För jag såg potentialen i hans vistelse i Sällskapet. Jag hade det på känn att det skulle nå oanade höjder efter Köpenhamn, men något måste ha satt käppar i hjulet. Nu går det åt rätt håll och jag hoppas av hela mitt hjärta att resan fortsätter, för det är en person jag beundrar. Min favorit de senaste tio åren tillsammans med en viss Allbäck.
Det blev ett kortare alster än vanligt idag. Detta beror på att orken tryter. Trots detta kände jag ändå ett behov av att skriva av mig lite. Hoppas på bra uppslutning imorgon och en god stämning – som alltid på gården. Trots att gården inte är något Camp-Nou eller en arena överhuvudtaget, så skall vi skapa magi imorgon. För vi är vackra, rödblå och jä**igt stolta.