Icke sa Ibbe - vad händer nu?
Tack men nej tack sade Alushaj som istället kan hamna hos våra seriekonkurrenter Norrby IF. ÖIS får nu vända blickarna åt ett annat håll i jakt efter förstärkningar, men frågan är vilket håll man egentligen skall titta åt.
Såhär med två månader kvar av det svenska transferfönstret börjar det bli dags för lagbygget att ta an sin slutform. Vi kan dock krasst konstatera att vi ännu inte nått den punkten. Prytz lag är spännande, men alltjämt ofullständigt – det saknas några beståndsdelar. I fredags blev det dessbättre klart att Christofer Bengtsson stannar i ÖIS minst ett år till och då det i skrivande stund ter sig relativt troligt att även Otterstedt fortsätter är högerbackspositionen inget att lägga pannan i djupa veck över. Det är däremot yttermittfältet där vi är i behov av nytt blod, och den till för några dagar sedan troligaste lösningen i form av Ibrahim Alushaj ser ut att gå om intet.
Enligt uppgifter ska Alushaj nämligen ha tackat nej till fortsatt provspel med ÖIS. Alushaj har tränat med laget under en lång period men trots stundtals fint uppvisat spel har han inte blivit erbjuden något kontrakt utan vid slutet av provspelsperioden önskade ÖIS istället bara att utöka den. Vidare provspel verkar dock inte locka 23-åringen och ett dödläge har nu uppstått. Alushajs huvudalternativ sägs nu istället vara våra konkurrenter Norrby IF.
Genom detta agerande, spelar ÖIS ett högt spel med risk att snuvas på konfekten. Det faktum att man valde att inte skriva kontrakt med Alushaj kan tolkas som att man inte är helt säker på hans kapacitet, men även som att något är i görningen och att man inväntar någon annan. Men om det inte finns någon annan, om man inte skrev kontrakt med Alushaj för att man helt enkelt inte var övertygad, och det inte heller dyker upp någon som kan mäta sig med Ibbe – då står vi med byxorna nere.
Så, vem blir det då istället? Om jag det visste, men tyvärr har jag ingen information att delge kring vem det kan bli. Det finns dock ett par namn som jag vill lobba för och som både skulle vara en bra förstärkning samtidigt som det är en realistisk sådan. En intressant spelare men som måhända inte är öppen för division 1-spel är Joakim Alriksson. I honom har vi en Lillström-kopia, inte minst storleksmässigt. De båda mäter runt 175 centimeter och är faktiskt inte helt olika heller som spelare. ”Kimman”, som han kallas, har likt Lillström speluppfattningen och passningsspelet som styrkor. Utöver det kan Alriksson lägga snabbheten och tekniken till repertoaren vilket gör honom användbar både på centralt och yttre mittfält – en klar fördel. Det fysiska däremot ligger honom fullt naturligt i fatet, men det är samtidigt en svaghet som han är medveten om och som det jobbas på.
Trots allt ovan får inte Alriksson nytt kontrakt med Djurgården. Eller snarare, han tackade nej. DIF erbjöd bara ett U21-kontrakt vilket inte var tillräckligt för den ungdomslandslagsmeriterade mittfältaren. Tiden i Djurgården stannade därmed vid dryga tre år under vilka de allsvenska framträdena varit få, och där den allsvenska debuten skedde mot Halmstad i slutet av 2010. Vad som komma skall för 19-åringen är inte klart, men Kimman har testat hos Ängelholm och skåningarna sägs vara riktigt intresserade. Ingenting är dock klart än. I jämförelse med ett superettan-lag borde vi rimligtvis inte vara speciellt attraktiva, men samtidigt borde vi sannolikt kunna erbjuda mer speltid och större ansvar vilket kan locka. Om Alriksson skulle vara intresserad av att komma till oss, vore det en ypperlig värvning som skulle passa in bra in i Prytz lagbygge och som har framtiden för sig.
Om vi spinner vidare på temat unga, kvicka, korta mittfältare som efter säsongen står utan kontrakt, och det tycker jag att vi gör, så poppar namnet Kamal Mustafa upp i huvudet. Efter att inte ha fått någon direkt speltid under brunkartränaren Olssons ledning kom Mustafa, 20 år, och IFK gemensamt överens om att gå skilda vägar. Direkt efter beskedet sade Mustafa att han hoppades att göra klart med en ny klubb innan december, något som inte har skett. När snart februari står för dörren och många lag har spikat sina trupper är den tekniske yttermittfältaren fortfarande klubblös. Enter ÖIS? I honom får vi de efterlysta egenskaperna fart och kreativitet som han kan visa upp både från höger- och vänsterkanten. För en billig peng, dessutom. Dessvärre har både Hammarby och Assyriska visat intresse för honom och gentemot de två har jag svårt att se att vi skulle ha någon attraktionskraft. Detta avslöjades dock så tidigt som i november och att något ännu inte hänt kan såklart tolkas som att intresset nu har slocknat, vilket i så fall är vår chans. Frågetecken sätts även för Mustafas känslor för IFK som eventuellt kan vara en dealbreaker. Om inte, kan det här vara en bra lösning för oss.
Mustafa jublar efter ett av inte alltför många framträdanden i A-laget.
En annan IFK’are på vift är min namne Peterson som inte är värst olik Mustafa. Åldern och storleken skiljer sig inte mycket åt, och inte heller spelstilen. Peterson beskrivs som en spelare med fart under fötterna som gärna tar sig runt på kanten och levererar precisa inlägg men som även kan gå på egna genombrott. Även inställningen och arbetsinsatsen sägs vara styrkor som medfört att han i IFK’s U21-lag imponerat, men någon uppflyttning till A-laget har han inte belönats med varpå lyckan på marknaden testas från hans sida under vintern, men något direkt napp har han ännu inte fått. Ljungskile har dock haft över honom på provspel och rykten har faktiskt gått om att ÖIS har hört sig för. Av Blåvitt-duon Mustafa/Peterson lär den senare vara den mer sannolika värvningen och jag tror definitivt att Peterson har kapaciteten för att fylla den lucka vi har på kanten.
Det finns naturligtvis långt fler namn som skulle kunna vara aktuella, men i trojkan Alriksson, Mustafa och Peterson har vi tre stycken spelare som jag tror vore bra förstärkningar samtidigt som det faktiskt finns ett uns av realism i spekulationerna. Bland oss supportrar har det även skrivits lite om en återkomst för Boyd Mwila, som de två senaste två säsongerna varit utlånad från Djurgården till vår nemesis Trollhättan. Boyd hade ursprungligen kontrakt med DIF även över den här säsongen men det bröts i höstas, och han är således fri att gå någon annanstans. Någon substans kring Boyd-till-ÖIS-snacket finns inte utan det handlar snarare om förhoppningar och en lust att åter uppleva svunna tider. Visst skulle Boyd i mångt och mycket tillföra de kvalitéer som vi eftersträvar, men samtidigt har han i sommar hunnit bli 28 år och likväl som att det är lätt att peka ut hans positiva sidor, lika enkelt är det med de negativa. I mitt tycke gör vi bäst i att låta Boyd vara och istället minnas honom för den glädje han spred i mitten av 2000-talet, då den zambianska blixten slog ner flera gånger om och orsakade stor förödelse.
Boyd Mwila i all ära, men den ex-ÖISare som det ryktas mest om är naturligtvis Jeffrey Aubynn, i bruklig ordning. Silly Season är bara inte komplett utan honom. Jeff har mer eller mindre sagts vara på väg hem till ÖIS alla år sedan han lämnade oss 2003. Ibland har det till och med basunerats ut att han minsann é klar, men det har aldrig stämt. I år har det dock funnits fog för spekulationerna då det står helt klart att Jeffrey lämnar Malmö FF. Han har även proklamerat sin längtan hem till Göteborg. Dessvärre har ryktena trots det inte handlat om oss, utan uteslutande om Häcken och GAIS. Jeff har emellertid fått nej från båda två och blickarna har istället vänts mot Asien som nu verkar vara det troligaste scenariot för honom. Men om lockelsen till Göteborg blir för stor, om han kan tänka sig att avsluta sin karriär på en något lägre nivå, ja, då kanske ÖIS kan vara ett faktiskt alternativ. Annars lär ryktet blossa upp igen nästa år. Och igen året därpå.
Önskevärvningarna är många, de realistiska namnen få, och de faktiskt aktuella ännu färre. Snart har vi svaret.
