Nürnberg - Kaiserslautern
Inför Rosengård-ÖIS: pt.1 av Skåneakten
Förutsättningarna är bekanta. Tre poäng i de kvarvarande matcherna är den rödblå melodin ifall sejouren i Söderettan skall bli ettårig. Närmast hinder är FC Rosengård som i mötet på Gamla Ullevi slogs tillbaka med matchens sista spark. Vågar man hoppas på en bekvämare resa imorgon?
Hoppet vägrar att försvinna. En gnutta finns fortfarande kvar efter den imponerande segern mot Varberg på ett välfyllt Valhalla i lördags. Serieledarna var aldrig nära de tre poängen utan de dryga 3700 på plats fick en tämligen behaglig resa matchen igenom, ovanligt nog. Så var inte fallet när ÖIS och Rosengård sist möttes, den 14: onde maj. Då frälste Nicolas Sandberg hemmapubliken med en behärskad bredsida upp i nättaket i matchens absoluta slutskede. Tungt för skåningarna som har haft en genomgående tuff säsong. Efter att inte ha vunnit på två månader bröts trenden sist mot Norrby IF. 2-0 blev det då och tack vare det resultatet återfinns skåningarna endast tre poäng ovanför det nedre strecket. De för en hård kamp med framförallt Oddevold, Bunkeflo, Skövde och Norrby om att säkra nytt kontrakt och kommer därför att ge järnet i återstående matcher. Dock borde de inte räcka till spelmässigt, men med Örgryte IS i farten är ingenting säkert. Efter vad jag har hört, är bollen rund, dessutom.
ÖIS åker som sagt ner till Skåneland med en 4-1-vinst mot Varberg i bagaget och känslan i laget är därmed god. En del av framgångsreceptet i lördags var den goda stämningen som fick hela laget att tagga till lite extra. Även om det givetvis är positivt gällande just den matchen, väcker det även frågor kring inställningen på framförallt bortamatcherna. Både spelare och ledare har vittnat om att man inte lyckats få med sig samma känsla utanför Göteborgs gränser vilket ger avtryck i den inte fullt så smickrande bortatabellen. Förhoppningsvis är så inte fallet imorgon.
För ÖIS har nämligen nog med problem som det är. Det är en brandskattad trupp som finns till förfogande imorgon. Joakim Hall, Jonathan Lindström, Tommy Lycén, Oskar Wallén, Patrik Elmander och den skadeförföljde Markus Anderberg är alla indisponibla. Detta har gjort att Jacobsson & Östlund fått göra så gott de kunnat med de pusselbitar som finns, med resultatet att det endast kommer att finnas sex avbytare – däribland ungdomarna Filip Holländer (mittfältare) och den oh så lovande anfallare Henrik Carlsson. Ett scenario där vi har en betryggande ledning med tjugo minuter kvar och de får göra varsitt inhopp låter väl trevligt?
Med alla dessa skador är startelvan relativt enkel att förutspå. Försvaret bjuder inte på några skrällar även om Valter Tomaz Jr’s två fina insatser i Erviks frånvaro säkerligen fört honom en aning längre fram i diskussionerna. Längst fram är han dock inte än. Räkna alltså med ett försvar bestående av Bengtsson, Leinar, Ervik och Eriksson med den självskrivne Abrahamsson längst bak.
Som vanligt finns det däremot frågetecken för tillsättningen av yttermittfältarna. Lycén och Anderberg är normalt sett högaktuella för startelvan men är alltså inte tillgängliga, och med tanke på deras undermåliga prestationer den senaste tiden kanske det rent utav kan vara av godo. Klart är att David Björkeryd utmanövrerar de båda med råge och lägger beslag på vänsterkanten. Med tanke på manfallet längst fram väljer Jacobsson troligtvis Otterstedt på den andra kanten, för att kunna ställa upp med formstarka duon Olsson & Sandberg på topp.
En stark startelva utan tvekan – där bakom däremot ser det ihåligare ut. Låt oss hoppas att tränarduon inte är i behov av några matchbildsskiftande rockader…
Truppen:
Peter Abrahamsson, Fredrik Andersson, Christofer Bengtsson, David Leinar, Danny Ervik, Valter Tomaz Jr, Dennis Jonsson, Adam Eriksson, Pontus Otterstedt, David Björkeryd, Sebastian Johansson, Jakob Lindström, Filip Holländer, Nicolas Sandberg, Jakob Olsson, Andreas Clarholm, Henrik Carlsson