- -
Överst I Serien - Superettan nästa
En förlust på 25 matcher talar sitt tydliga språk – ÖIS årgång 2012 är för bra för division 1. Inte heller idag mot Karlstad blev det någon förlust men inte heller någon vinst. En lovande första halvlek förbyttes till en medioker andra efter att avancemanget blivit klart strax innan pausen tack vare Oddevolds poängtapp. Andra halvan av matchen blev då en enda lång fest och väntan på slutsignalen samt, såklart: segerfirandet!
Målchanser och speltendenser känns efter en dag som den här tämligen meningslösa. Det enda som egentligen betyder någonting är att division 1 är ett avslutat kapitel. Förhoppningsvis för gott. Istället väntar Superettan. GAIS. Hammarby. Örebro. Vi är återigen en del av svensk fotbolls elit. Och vi är det välförtjänt. Likt ett självspelande piano har maestro Prytz lotsat oss igenom serien, från Karlstad till Limhamn. Seger efter seger har lagts till samlingen som nu alltså växt sig så pass stor att det blir Superettan nästa år.
Någon avslutande seger på hemmaplan blev det däremot inte idag. Nej, resultatet blev 0-0 vilket ligger som en liten irriterande men i slutändan helt betydelselös nagel i ögat. Chanser att spräcka nollan fanns det dock gott om i den första halvleken då ÖIS likt klacken trummade på och var det klart bättre laget. I den åttonde minuten fick gunstlingen Jakob Lindström ett jätteläge mitt i straffområdet efter inspel av Oskar Wallén, men Lillströms vänsterskott tog klockrent i stolpen och frambringade ett enda stort sus genom de 3167 på plats.
Ett antal hörnor skapas också som genomgående slås direkt mot den korta Karlstad-målvakten Patrick Lane omringad av en drös med spelare, dock utan någon egentlig farlighet. Filip Holländer slår därtill en frispark samt ett distansskott strax utanför, Oskar Wallén snubblade på bollen vid ett friläge som Emil Karlsson misslyckades med att slå in returen på, och i övrigt skapades några riktigt giftiga lägen som mycket väl hade kunnat resultera i mål om det inte vore för egen oskärpa och en akrobatisk Patrick Lane.
Karlstad jobbade sig in i matchen med 20 minuter på matchuret och oroade emellanåt i kontringar som uppstod i den rödblå måljakten. Interna skyttekungen Gazmend Bahtiri hade bland annat ett distansskott som strök målramen och som Abrahamsson inte verkade ha full kontroll på. Något mål inträffade dock inte i den första halvleken vars höjdpunkt istället var den 42:a matchminuten då matchen mellan Kristianstad och Oddevold blåstes av med slutresultatet 2-1 till Kristianstad. Förstaplatsen var därmed säkrad och med det avancemanget till Superettan vilket ledde till spontana glädjescener på läktaren som följde med spelarna in i omklädningsrummet under halvtidsvilan.
De avslutande 45 minuterna blir smått surrealistiska. Spelet fortlöper, men intensiteten och den riktiga nerven är borta, och på läktaren byts fokus från spelet till firande och nästa års stundande matcher. Spelmässigt blir det från ÖIS sida allt mer krampaktigt och Karlstad får mer att säga till om, mestadels genom kontringar. 0-1 är oerhört nära efter timmen spelad via en nick som Abrahamsson fantomräddar nere vid ena stolpen.
Men något mål blir det inte i den här matchen. Och, när allt kommer omkring, vem bryr sig om det? Direkt efter slugsignal begav sig spelarna till klacken och inledde ett firande som på ett eller annat sätt varav lång tid framöver. Det man tar med sig från den här dagen är inte resultatet, inte heller det torftiga spelet. Det man tar med sig är glädjen, tårarna och stoltheten hos de äkta ÖIS:are som varit med under hela den här resan och som idag fick något att fira. Vi har inte nått huvudmålet än, Allsvenskan är fortsatt en dröm, men ett stort steg mot att den ska förverkligas har nu tagits.
Superettan. En normalt sett inte så eftertraktad serie – men just idag överskrider Superettan den där jävla Champions i åtråvärdhet. Gänga lö!
