Redaktionens julkalender #11
Dagens lucka handlar om en person som hade potential att bli en av våra största exporter någonsin, men som inte nådde hela vägen fram: Christian Hemberg.
Vad gjorde ni när ni var 17 år? Åkte lätt MC, drack folköl och raggade (misslyckat) på tjejer? På många killar stämmer den bilden väl in, gissar jag. Men inte på Christian Hemberg. När han var 17 år hade han redan debuterat i Allsvenskan. En ny stjärna var född sades det, men stjärnan som lyste upp Göteborgshimlen runt millennieskiftet falnade snabbt.
Hemberg kom till Sällskapet inför säsongen 1998 i konkurrens med flertalet andra klubbar. Under Bosse Backmans ledning var U-laget den inledande destinationen, men efter att Erik Hamrén dansat in i klubben ändrades förutsättningarna kvickt. Hamrén fick snabbt upp ögonen för U-lagets poängspruta, då 16 år, och belönade också honom med en bänkplats i den allsvenska matchen mot Frölunda.
I april 1999 skedde så den allsvenska debuten, genom ett inhopp mot Malmö FF, och mot Västra Frölunda kom det första målet. Hemberg växte alltmer ut som en startspelare, precis som han varit i juniorlandslaget. Med sin fart utgjorde han ett stort hot i djupled, och väl i avslutslägen var han nästan säkrare än sin fadder i laget: Marcus Allbäck. Hösten året därpå smällde ”Hemba” in fem mål på nio matcher och debuterade också i U21-landslaget – fotbollslivet rullade på i en behaglig takt.
Hemberg blev en allt viktigare pjäs i Hamréns lagbygge, men saker och ting skulle ta en oväntad sväng under 2002. Med Afonso Alves och Paulinho Guáras intåg i klubben minskade speltiden drastiskt vilket den sympatiske Göteborgaren aldrig riktigt hämtade sig ifrån. Dessutom ställde en ledbandsskada till problem och gav upphov till lång rehabiliteringstid. Inför 2002 tippades Hemberg av många bli skytteligavinnare, men den tänkta succén uteblev och stjärnglansen började blekna.
Trots minskad speltid stannade Hemberg i ÖIS över säsongen 2005 vilket såhär i efterhand kanske var ett felbeslut. Lag som Torino, Bologna och Hereenveen sades vara intresserade när Hemberg presterade som bäst, men då bedömdes ÖIS vara det bästa alternativet. När ÖIS sedan valde att inte förlänga kontraktet var de tidigare intressenterna inte längre så angelägna om hans underskrift, och istället försvann Hemberg från fotbollsscenen ett slag. I januari 2007, över ett år efter ÖIS-uppbrottet, kommer han överens med norska Raufoss men lämnar efter det första av två överrenskomna år på grund av tvångsnedflyttning och ett behövligt miljöombyte för Hemberg.
Svaret blev isländska KS Leiftur efter samtal med legenden (ähum) Tryggvi Gudmundsson. Uppdraget var tydligt: rädda Leiftyr kvar i serien. Uppdraget misslyckades. Av den nya tänkta storstjärna fostrad i rödblått blev det egentligen ingenting, men de första stegen på resan var mäkta intressanta och spännande att följa. Det kan ingen säga något om.
Hemberg spelade totalt 97 allsvenska matcher i ÖIS-tröjan.
