Redaktionens julkalender #13
Året var 2002 och datumet 10:e september. Guldkandidaten Örgryte IS ställdes mot bottenlaget IFK Göteborg. Brassen Afonso Alves briljerade inför 42 386 åskådare på Ullevi och Örgryte vann matchen med 5-2.
Säsongen 2002 är nog den säsongen som många Öisare drömmer sig tillbaka till när dagens ÖIS krigar vidare i division 1. Det var den säsongen två brassar vid namn Afonso Alves och Paulinho Guará kom till Örgryte IS med sina sambatoner som värmde alla rödblåa hjärtan.
Efter segern i Vårderbyt mot IFK Göteborg (2-1) var det dags för ännu ett prestigefullt derby mot ärkerivalerna från Kamratgården. Dock var det en stor skillnad nu, jämfört mot Vårderbyt; nu hade ÖIS kryddat sitt lag med allsvenskans bästa anfallspar, Afonso och Paulinho.
Örgryte ställde upp med följade lag:
Startelva:
Dick Last
David Marek (dock heter han Frölund nu)
Johan Anegrund
Atli Thorarinsson
Robert B-Bärkroth
Martin Ulander
Markus Johannesson
Magnus Källander
Jeffrey Aubynn
Afonso Alves
Paulinho Guará
Avbytare:
Thomas Perstedt (målvakt)
Joachin Karlsson
Patrik Fredholm
Christian Hemberg
Morgan Nilsson
Det första målet kom efter 23 minuter och det var Jeffrey Aubynn som var målskytt, med assist på Paulinho. När klockan stod på 63 minuter så byttes Håkan ”Trädgårdsredskapet” Mild in för IFK och då skulle det inte dröja länge innan det gick utför för dem. Efter 76 minuter så gör ÖIS 2-0 genom Afonso på en frispark som skruvas upp i krysset, men IFK reducerade nästan omgående genom Tomas Rosenkvist. De blåvita supportrarnas glädje varade inte direkt länge. Sex minuter efter deras reducering gjorde Afonso 3-1 och en minut senare, i 85:e minuten, så gjorde han även 4-1. Dock var det inte slut ännu. I den 90:e minuten gjorde Morgan Nilsson även 5-1. Sedan reducerade visserligen IFK till 5-2 genom Sebastian Henriksson i den 92:a minuten. Hela 42 386 personer såg dessutom matchen.
För oss som fick den stora glädjen att uppleva det här, så känns det svårt att sätta ord på hur det kändes att vara där. Det var en blandning av glädje, beundran och en känsla av overklighet. Hela den säsongen var så otroligt speciell och absolut allt var möjligt. Utöver den enorma glädjen över ÖIS framgångar, så ska man inte neka till att det fanns rätt mycket skadeglädje över IFK:s motgångar. Utöver att Örgryte låg högre upp i tabellen, så vann vi dessutom båda derbyna.
Jag passar även på att länka till den matchrapporten som skrevs här på SvenskaFans efter derbyt, samt ett klipp på youtube.
Läs, njut och låt den rödblåa värmen sprida sig hos er!
