Redaktionens julkalender #13
Glöm luciatåg, lussefika eller hur ni nu hade tänkt att fira den här dagen. Lucia firas nämligen bäst med en nostalgitripp till 1998; då Bosse Backman var tränare och IFK Göteborg agerade slagpåse.
Bosse Backmans senaste sejour på ÖIS-gården blev inte direkt någon succé. Vistelsen präglades av oro och otydlighet, mycket på grund av konkursens svallvågor. Backman lämnade kort efter att han tillträtt och ersattes av Roberto Jacobsson, men det där vet ni redan och är inte roligt att varken skriva eller läsa om. Låt oss ta en tur längs minnenas allé istället och njuta av ett positivt Backman-minne. Let’s party like it’s 199.. 8? 1998!
Den sjunde maj blev ÖIS via 2-1 hemma mot Hammarby klara för final i Svenska Cupen (noterbart från den matchen är förresten att vår förbundspamp Karl-Erik Nilsson agerade rättsskipare). Som om inte den framgången vore nog utspelade sig en match några dagar senare som fick alla ÖIS:are att sväva på än fluffigare moln: derbyt mot IFK Göteborg.
ÖIS hade under Backmans ledning inlett Allsvenskan lovande med åtta poäng på de inledande fyra matcherna, och var därför optimistiska inför mötet trots stor blåvitrandig dominans under 90-talet. Inledningsvis såg det också ut som att IFK skulle fortsätta på det spåret. De dryga 12 000 på Gamla Ullevis läktare hade knappt hunnit sätta sig innan Emmanuel Tetteh (!) och Andreas Hermansson (!) smällt in varsitt mål via styrningar bakom Anders Holmberg. Bara sex minuter hade vid det här läget spelats, men redan då var läget nattsvart. Men snart skulle solen lysa igen.
För efter de två målen var Blåvitts roliga slut, och ÖIS tog vid. Mardrömsstarten verkade inte beröra dem i ryggen utan spelet byggdes upp successivt, och en reducering kom tämligen omgående. Med kvarten spelad kom Kalle Corneliusson runt på högerkanten och spelade in till Stefan Vennberg som passade vidare till Svante Samuelsson som kom i attack bakifrån. En innersida med vänsterfoten (i krysset) senare var ställningen 1-2.
Två minuter senare var det dags igen. Och återigen var det Corneliusson som var regissören bakom. Ett väl avvägt inlägg letade sig fram till Henrik Bertilsson som satte bredsidan till – och 2-2 var ett faktum, bara en kort stund efter att IFK tog en tvåmålsledning. Ytterligare något att beakta i det här är att det efter 17 minuter alltså infallit inte mindre än fyra mål. Och fler skulle det bli. Inte minst från en viss person.
I minut 35 dunkade Samuelsson in sitt andra för kvällen genom ett makalöst skott som gick in i nättaket till vänster om Dick Last. Men Super-Svante nöjde sig inte med det. Efter halvtidsvilan fortsatte ÖIS att imponera med ett vackert och effektivt kortpassningsspel, och Svante Samuelsson fullbordade sitt hattrick. På en hörna vann han kampen med sin försvarare, fläkte sig fram och nickade in 4-2 bakom Last som uppenbart önskade att han spelade i det andra laget. Tålamod är en dygd, Dick.
Matchen var efter det här mer eller mindre avgjord, även om tid återstod. IFK mäktade dock inte med någon vidare jakt på att ta sig tillbaka in i matchen, utan ÖIS kunde tryggt styra matchen till slutsignalen. Ytterligare ett mål gjordes också, via Stefan Vennberg som nickade in ett Kalle Kula-inlägg. ÖIS 5. IFK 2. Slutet gott, allting gott.
Derbyt fick sämsta tänkbara start, men bästa tänkbara uppföljning. Och den första allsvenska segern över Blåvitt på 10 år bärgades. Där, mina damer och herrar, har vi ett minne att vårda av Bosse Backman.
IFK Göteborg – ÖIS 2-5 (2-3)
1-0 (3’) Emmanuel Tetteh
2-0 (6’) Andreas Hermansson
2-1 (15’) Svante Samuelsson
2-2 (17’) Henrik Bertilsson
2-3 (35’) Svante Samuelsson
2-4 (60’) Svante Samuelsson
2-5 (71’) Stefan Vennberg
IFK: Dick Last – Olof Magnusson, Christian Karlsson, Teddy Lucic, Mikael Nilsson – Peter Eriksson, Magnus Erlingmark, Pär Karlsson (66’, Sebastian Henriksson), Stefan Bärlin – Andreas Hermansson (78’, Patrik ”Långås” Andersson), Emmanuel Tetteh
ÖIS: Anders Holmberg – Morgan Nilsson, Jozo Matovac, Niclas Sjöstedt, Markus Johannesson – Karl Corneliusson (86’, Roger Lindqvist), Magnus Källander (81’, Ståle Andersen), Svante Samuelsson, Martin Ulander – Henrik Bertilsson (77’, Erik Johansson), Stefan Vennberg
