Redaktionens julkalender #6
Våra brasilianare tilldelas mycket av äran för de bra resultaten i början av 2000-talet. Med rätta, men man skall även komma ihåg de övriga spelarna och kanske framförallt en sylvass kvartett i mittens rike och dess formation.
"The fantastic four"
Efter den bleka insatsen i VM 1954 ändrade Brasilien friskt i den taktiska dispositionen till VM i Sverige 1958. Förbundskaptenen Vicente Feola presenterade 4-2-4 för omvärlden – ett spelsystem som skulle komma att bli mycket populärt och framgångsrikt världen över. Senare, under 60-talet, förädlade italienska Inter ”catenaccio” (ett defensivt system med bland annat en libero och två lågt sjunkande innermittfältare) vilket låg till grund för deras titlar under det årtiondet, och under 70-talet dominerade Ajax totalfotboll i form av det offensiva 4-3-3. Trenderna inom fotbollen har varit många och detta var tre exempel på lyckade konstellationer.
Erik Hamrén stod inte för någon taktisk revolution under tiden i rödblått, men vid sidan av grötfrukostar och hans magnifika trenchcoat är hans främsta kännetecken för oss ÖISare likväl ett specifikt spelsystem: 4-4-2 med en diamant på mitten. Mittfältet var själva navet i spelet och det var här många segrar grundlades. Varje match lade de fyra mittfältarna ner ett enormt jobb och slet och sprang alla 90 minuter. Dessutom, beroende på vilka som spelade givetvis, fanns det en teknisk skicklighet som inte skall förglömmas.
När vi var som bäst, med andra ord 2002, prenumererade fyra personer på mittfältsplatserna och utgjorde en magnifik kvartett. De fyra kompletterade varandra ypperligt och var både starka defensivt och skickliga nog offensivt för att understödja anfallsparet för dagen. Djurgården hade under perioden ett fantastiskt mittfält med Kim Källström i spetsen, men vår upplaga var inte långt efter i kvalité utan utmanade om platsen som seriens bästa mittfält. Spelarna ifråga var:
#6 Markus Johannesson
Varje mittfält måste ha en defensiv kraft och i vårt fall hade vi en oerhört begåvad sådan i form av Markus ”Dräparn” Johannesson. Knappast den snabbaste spelaren men med ett fantastiskt stort krigarhjärta som gjorde livet surt för alla sina motståndare. Dräparn var dessutom begåvad med bollen utan att för den sakens skull vara någon Xavi, men han värderade alltid situationerna väl och hade allt som oftast precision i passningarna. Hans hjärta för ÖIS var en annan egenskap som gjorde honom omåttligt populär hos oss supportrar. När det stod klart att Djurgården tvingades kvala sig kvar i Allsvenskan 2009 var det inte det Markus var mest upprörd över i en intervju med SVT efter matchen. Nej, det var det faktum att ÖIS uppe i Gävle hade spelat lika och därmed åkt ur Allsvenskan. Det säger det mesta om Johannesson som i min bok är en av de allra största vi har haft under 90- och 2000-talet.
#20 Martin Ulander
”Ulas” är definitivt en av de mer underskattade spelarna som har spelat i ÖIS under 2000-talet. Att hans namn inte riktigt inbringar lika stor respekt som någon av de övriga tre kan bero på den trista sortin med kontraktskonflikten som uppstod. På planen var han dock oerhört nyttig både framåt och bakåt. Med sin funktionella teknik var han inte helt oäven offensivt men det var nog framförallt sitt tvåvägsspel som gjorde att Lars-Tommy slog honom en signal och kallade in honom till landslaget. Liknelsen med en terrier dyker ofta upp gällande Ulander och det är bara att instämma; han slutade vad det verkade aldrig springa och Ulanders tröja var alltid en av de svettigare efter match. Ryktet gick att man var tvungen att hänga upp honom i en sele under pausen för att han skulle stanna kvar i omklädningsrummet, ty det var först efter matchen som benen slutade att gå. Trovärdigheten i ryktet är dock högst oklart.
#22 Jeffrey Aubynn
Mannen med den stundtals nonchalanta uppsynen kom till oss från Halmstad efter SM-guldet 2000 och vilken värvning det skulle visa sig vara. Fram till dess att danska Århus norpade honom skördade han stora framgångar på vänsterkanten med sitt eleganta spel och, framförallt, sin känsliga vänsterfot. Med den var Aubynn både ett hot när det gäller att komma runt på kanten och slå inlägg, och även när det gäller att bryta sig in i plan och gå på egna avslut. Tio mål blev det på 54 allsvenska matcher vilket är riktigt bra med tanke på vilka andra offensiva krafter vi hade i laget. De senaste åren har Aubynn inför princip varje säsong ryktas vara på väg tillbaka till ÖIS men affären har aldrig gått i lås och i takt med att Aubynn blir äldre och äldre kommer en comeback i ÖIS allt längre bort. Men med den här mannen skall man aldrig säga aldrig…
#16 Magnus Källander
När Källander bombade in slutresultatet hemma mot Väsby i sista omgången 2008 (med vänstern!) tänkte vi nog alla samma sak: vilket fantastiskt värdigt och välregisserat avslut för en livs levande legend. Så blev det dock inte, åldermannen fortsatte även över 2009 och stod då för en blek figur, men det är inte det vi skall minnas med honom utan hans glansdagar, och de var många. Förutom Grekland-äventyret har Källa varit oss trogen sedan 1995 och under merparten av dessa år har han varit en bärande pelare. Med Johannesson på plan fick den lille snidaren ofta en mer offensiv position som han var förträfflig i. Passningsspelet och blicken hade han – dessutom bokfördes han för ett antal mål där den fantastiska soloprestationen i sann Kurre Hamrin-anda mot Örebro sticker ut mest. Ja, det finns mycket att nämna när det gäller Magnus Källander. Men det är klart, med 292 matcher i ÖIS-tröjan är ju minnesbanken rätt stor.
