Sällskapspanelen [18]: Vinst ikväll och Superettan är nära

Snart smäller det. ÖIS-Lund på Gamla Ullevi i ett toppmöte med potential att avgöra seriens utgång. Som uppladdning ger vi er här en ny sällskapspanel där vi konstaterar att det ser oerhört bra ut för stunden, samtidigt som det snyggaste ÖIS-målet och målvaktsposten diskuteras.

Vi börjar med en fråga som först nu blivit aktuell, till vår allas förvåning. I söndags mot Sleipner vaktade Fredrik Andersson målet istället för Peter Abrahamsson som snällt fick sitta på bänken. Karlén konstaterade efteråt att det är en ”konkurrenssituation”. Vad tycker ni – vem är vår förstemålvakt?

Andreas: Abrahamsson har varit något av en personlig favorit ända sedan han slog igenom 2008 och bör enligt mig vara förstavalet även framöver. Andersson har dock gjort det oerhört bra när han väl fått chansen och visade mot Sleipner att han mycket väl har kapaciteten att vara förstamålvakt på den här nivån. Framförallt utstrålar han en trygghet som Abrahamsson inte alltid gör, och som också har resulterat i en del tabbar med poängtapp som följd. Helt klart är att det är något som han inte längre har råd med ifall han skall få fortsatt förtroende i målet. Samtidigt skall vi nog akta oss för att läsa in alltför mycket i det här. Att ge Andersson chansen i en seriematch och se hur han hanterar den situationen innebär naturligtvis inte per automatik att Abrahamsson är ifrågasatt, men det ger ju upphov till spekulationer, såklart. Mitt stalltips är dock att Abrahamsson står ikväll mot Lund och så även i fortsättningen av säsongen.

Eric: Detta är ju ett riktigt ”lyxproblem” men för mig är det inget snack om saken, Peter är nummer ett. Även om Abrahamssons form har dalat lite på sistone tycker jag ändå att han skall få förtroendet. Vi som följt ÖIS under de senaste tre åren vet vilka kvalitéer Peter besitter. Trots att det är fotboll på en relativt hög nivå så måste man få ha sina lite sämre perioder, det har alla. Sen är Fredrik en riktigt duktig målvakt men Peter är snäppet vassare. Ytterligare en anledning till att spela med Peter är att han kommer vara en av de främsta målvakterna i en eventuell Superetta, vilket Fredrik inte är.

Fredrik: Min spontana känsla är att Peter än så länge får ses som Prytz & Karléns förstaval mellan stolparna även om Fredrik på senare tid verkligen har visat att han vill vara med och konkurrera genom en rad fina insatser och hållna nollor. Samtidig har även Peter stått för en mycket bra säsong såhär långt vilket tillsammans med hans rutin och långa erfarenhet från spel i klubben åtminstone fortsatt placerar honom som nummer ett. Varför Prytz & Karlén, åtminstone temporärt, har valt att flytta på honom till förmån för Fredrik är således inte helt enkelt att svara på. Min gissning är att det helt enkelt handlar om det som Karlén talar om, nämligen en konkurrenssituation. Genom att spela Fredrik visar tränarduon Peter att han inte är självskriven vilket förhoppningsvis gör att han skärper till sig en smula extra samtidigt som Fredrik känner att han får något tillbaka för sitt hårda arbete på träningar och de matcher han ändå spelar. När serien nu går in i sitt slutskede är min gissning dock att tränarduon kommer att lita till en keeper och som läget är nu är jag helt övertygad om att det blir Peter Abrahamsson.

* * *

På 17 matcher har ÖIS gjort 39 mål. 2,39 mål i snitt vilket är en klar förbättring kontra ifjol då siffran stannade på 1,89 mål per match. Vad ligger bakom denna offensiva utveckling som du ser det?

Andreas: Det finns nog ingen anledning här att leka Rit-Ola och diskutera passningsvägar i den offensiva tredjedelen. Nej, svaret gissar jag är av enklare karaktär än så. Tar vi bort de sex inledande omgångarna, när hela havet stormade, ur fjolårets ekvation får vi plötsligt ett snitt i trakterna kring årets. Dessutom har vi fler naturliga målskyttar nu än då. Medan vi ifjol förlitade oss på en kock ur slag och en Sandberg som behövde tio chanser på sig för att göra mål, har vi i år en förhållandevis effektiv Emil Karlsson och en Oskar Wallén som tagit kliv framåt att luta oss emot. En klar förbättring. Med Hans Prytz vid rodret ända från start har vi också haft mer tid att spela ihop laget och utveckla ett eget spel. Defensiva grundpositioner i all ära, men i år, med en försäsong fri från kalabalik och med ett lag som mer eller mindre var klart tidigt, fanns betydligt bättre förutsättningar för att pränta in offensiva mönster. Något som vi också kunde se under vinterns träningar när Prytz ofta drillade spelarna i anfallsövningar med rörlighet och passningsspelet i fokus. Ingen analys värdig något Nobelpris måhända, men fotbollen är, när allt kommer kring, en rätt så enkelt sport. Inte minst i division 1.

Eric: Anledningen till detta är enkelt: vi har en riktigt bra anfallsuppsättning. ÖIS gjorde inför säsongen ett av de bättre nyförvärven jag kan minnas, Emil Karlsson. Emil startade säsongen väldigt bra och gjorde en hel del mål. När han sedan tappade formen började istället Oskar Wallén spruta in mål. Detta har gjort att vi i princip hela säsongen haft en anfallare som är stekhet. Sen känns det som att de blir mer mål på de klara målchanserna gentemot förra året. En anledning till detta kan vara att Nicolas Sandberg har lämnat laget, större sumpare får man leta efter. Men som sagt, vi har två riktigt bra anfallare i Wallén och Karlsson. Sen att spelare som Anderberg och Hedman gör ett mål lite då och då är självklart också en bidragande faktor.

Fredrik: Den frågan har egentligen två svar som jag ser det: 1) Det kollektiva anfallsspelet 2) Emil Karlsson.

Till skillnad från Roberto Jacobsson fick Hans Prytz inför årets seriespel en hel försäsong på sig att tillsammans med en ”färdig” trupp hitta och ”sätta” ett eget spel som skulle räcka till för att bli ett spelförande topplag. Redan under årets första träningar syntes det också att Prytz tydligt la fokus på att försöka öka rörligheten och kvalitén i passningsspelet. En annan viktig del i det Prytz modell var att han ville få laget att försvara mer som en enhet med början redan i anfallet för att på så sätt oftare lyckas bryta bollen högre upp i banan och få till fler spelvändningar. En ambition som under året har burit frukt i form av ett snabbare, aggressivare spel där laget är mer svårlästa för motståndaren och dessutom kommer tillbetydligt fler avslutslägen än tidigare. Och som bekant hänger målchanser och mål nästan alltid samman.

Ett minst sagt lyckat nyförvärv som har haft stor del i den lyckade offensiven.

Den andra förklaringen hittar vi i Emil Karlsson. Ett ”kult” nyförvärv från Skövde med snabba ben och stark överkropp, men vars målfarlighet undertecknad satte ett stort frågetecken inför säsongen. Lyckligtvis hade jag fel. Skövdesonen har tillfört den speed och explosivitet som laget saknade efter det att Nicolas Sandberg lämnat klubben för spel i danska andraligan. Karlssons styrkor stannar dock inte vid dessa två egenskaper. Vikingen med det långa håret har även tillfört en grym, Zlatanfrisyr och viktigast av allt mål. Flera stycken till och med. Och på så sätt har han inte bara bidragit till matchavgörande mål och poäng, utan även till minskad press på övriga anfallare i truppen. Något som säkert har gjort det enklare för en spelare som Oskar Wallén att hitta målskyttet.

* * *

Senast mot Sleipner svarade Markus Anderberg för en ordentligt vacker strut och tidigare under säsongen har både David Björkeryd och Sebastian Johansson stått för mål som fått ögonen att tåras. Vilket är egentligen det vackraste ÖIS-mål som ni har sett?

Andreas: Tryggvis snedspark exkluderad, antar jag? Att svara på det här är som att välja sitt favoritbarn föreställer jag mig: nästintill omöjligt. Det finns dock några mål som har etsat sig fast på näthinna extra mycket. Aíltons cykelspark på Källanders inlägg hemma mot Hammarby 2005, till exempel. Ett sagolikt vackert mål som skickade tillbaka Paulinho till Söderstadion med svansen mellan benen, slagen i både själva matchen och brassekampen. Valter Tomaz Jr’s projektil mot Västra Frölunda 1998 hade självaste Cristiano Ronaldo varit nöjd med och att just Valter, den kanske obrasilianska brasilianare som finns, står för det målet gör det bara än snyggare. Värt ett omnämnande är också Källanders vänstervolley i Väsby-mötet som säkrade den allsvenska platsen 2008. Målet i sig var förbenat snyggt – situationen i stort gör det för evigt inpräntat i minnet. Den träffen kändes i ens egen fot, hell, det gör den fortfarande bara man sluter ögonen och tänker tillbaka.

En brasse med näsa för mål. Ofta snygga sådana.

Eric: Snyggaste ÖIS-målet jag sett.. Hmm, det finns två kandidater. Ailtons cykelspark mot Hammarby eller Danny Erviks frispark i fjol. Egentligen är nog cykelsparken aningen vassare men jag kan inte riktigt bestämma mig. Om vi skall utse årets mål hittills tycker jag att Sebastian Johanssons mål har varit allra vackrast.

Fredrik: Det stämmer att årets upplaga av ÖIS har mäktat med en ansenlig mängd vackra mål och David Björkeryds frispark borta mot Karlstad är en personlig favorit bland dessa. När det gäller det snyggaste målet som någonsin gjorts i en rödblå tröja ryggar jag dock tillbaka för uppgiften då jag är både för ung och oerfaren för att kunna komma upp med ett trovärdigt svar.

Det snyggaste ÖIS-mål jag har fått äran att bevittna är dock Aìltons fantastiska bicykletas i hemmasegern mot Hammarby på Gamla Ullevi 2005.

* * *

Efter sjutton omgångar har vi endast förlorat en match och leder serien med en rätt betryggande marginal. En rak fråga: kan någonting stoppa oss från att spela i Superettan nästa år?

Andreas: Jag vill svara ett kort och koncist ”nej”. Men det gör jag inte. För det är klart att det finns hinder som kan komma i vår väg under de avslutande omgångarna. Vi har tidigare pratat om att årets lag minsann är annorlunda jämfört med fjolårets. Mentalt starkare. Men kan vi verkligen säga så med säkerhet? Vad händer om vi plötsligt går och tappar poäng i säg två matcher på raken? Hur hanterar Prytz & co det? Det är en möjlig farhåga. I övrigt så finns givetvis chansen/risken att något lag kommer in i en hysterisk formknäpp och vinner en stor mängd matcher på raken likt Sylvia eller Oddevold gjorde förra säsongen, och då finns plötsligt inte marginal för ens några enstaka poängtapp. Men, med det sagt; det ser oerhört bra ut för tillfället och jag har svårt att se något annat scenario framför mig än att vi är tillbaka i Superettan nästa år (no jinx).

Eric: Jag har väldigt svårt att se något lag som skall stoppa ÖIS. Det enda som skulle kunna skapa lite oroligheter skulle vara en förlust i kvällens möte med Lund. Vinner vi bara den matchen, så tror jag att det i princip är klart. Sen kan ju det hända mycket i slutet av en säsong i form av avstängningar och skador. Dock har vi haft enorma skadebekymmer de senaste men ändå lyckats vinna matcher så varför skulle vi inte fortsätta med det? Ja, den frågan kan inte jag svara på. ÖIS spelar i Superettan 2013, punkt slut.

Fredrik: Det enkla svaret på den frågan är såklart två förluster. För även om ÖIS har sett riktigt stabila ut under hela säsongen är det nu under de sista omgångarna serien verkligen avgörs och det gäller att föra skutan ända in i hamn. Det största hotet för ÖIS är, som för alla dominanta serieledare, övermod och lättja. Slutspurten kommer att bli stentuff och det gäller för både spelare, ledare och fans att vara beredda och göra det som krävs för att ro det efterlängtade avancemanget till Superettan i hamn.