Spelaromdömen efter förlusten mot Ljungskile
Det blev förvisso en förlust mot Ljungskile, men spelet värmde och laget stod för en väl godkänd insats. Spelarmässigt stack några ut från mängden och mina omdömen lyder som följer.
Målvaktsmässigt har vi det gott ställt måste vi säga. Även om Peter Abrahamsson skulle komma att lämna så visade Fredrik Andersson att han är att räkna med. Förutom ett halvtaffligt ingripande vid ett inläggsläge agerade Skenesonen med pondus och stod för en helguten insats. Krydda det med en viss Axel Wibrån och det hela ser oförskämt bra ut (om den dealen nu fortfarande är aktuell).
Vi noterar även att Christofer ”Bildsköne” Bengtsson gjorde årsdebut och i ärlighetens namn syntes det. Bengtsson tenderade att göra det alltför svårt för sig och använde väl många tillslag för att göra Bosse Backman nöjd, och det fick han minsann höra. Backman gormade rätt så rejält på Bengan emellanåt, men har man grund för det är det bara att ta åt sig och försöka förbättra sig. En ganska tuff debut för honom, alltså. Tufft hade det även Dennis Jonsson som för andra matchen i rad bildade mittbackslås med David Leinar. Dennis blandade och gav som bara han kan göra. Idag tyvärr med övervikt åt det negativa hållet. Missriktade passningar, misslyckade mottagningar och övermod som bland annat visade sig i form av svåra beslut i trängda lägen gör att Dennis inte kvitterar ut ett speciellt högt betyg. Det är bara att hoppas att det är den tuffa belastningen som gör sig påmind. Å andra sidan är Dennis primära uppgift att stänga till bakåt vilket han ändå skötte helt okej, även om det finns plats för bättring även där.
Joakim Hall hade en tuff dag. När han äntligen fick chansen från start för att visa att han är värd en plats i a-truppen fick han en boll mitt i planeten och tvingades kasta in handduken redan efter några minuter. Surt sa räven. Men han får fler chanser. Kul då att se hans ersättare, Pontus Otterstedt, spela så pass bra. Även om det första målet kom till från hans kant så kändes han trygg och stabil. Fortsätter hans utveckling såhär kan Pontus mycket väl vara ett startalternativ när serien väl drar igång.
Ett annat sådant är Mathias Johannesson. Precis som namnet antyder är det här i grund och botten en defensiv innermittfältare men har för det mesta fått chansen som yttermittfältare i träningsmatcherna och har gjort det förhållandevis bra måste man säga. I slutet av dagens match spelade han högerback, och det är bara att lyfta på hatten för honom! Insatsen där (förvisso inte speciellt långvarig) var i stort sett prickfri. Mathias är som sagt en riktig ”köttare” vilket faktiskt kommer väl till pass på högerbacken. Det i kombination med hans riviga stil och lugn med bollen gör att jag lobbar för en fortsättning på det experimentet. Man kunde inte undgå att få lite Marek-vibbar när man satt där på läktaren…
Killen till höger = môcke, môcke bra.
Yttermittfältet är en av de positioner där det ser tunnast ut och Niclas Elving, tja, han spelade inte till sig en given plats i startelvan direkt. Noterbart är att han inte gick in fullt i vissa närkamper, men det är väl fullt legitimt med tanke på hans brutala benbrott förra året. En som har potential att spela yttermittfältare är Jakob Olsson men med tanke på hans insats i träningsmatcherna kanske man skall betrakta honom som en anfallare numera. Jag måste erkänna att jag inte såg något speciellt i honom i höstas, men hans utveckling sedan dess – WOW. I första halvleken var han fullständigt dominant och bjöd försvararna på den ena åkturen efter den andra. Redan i inledningen då han retfullt enkelt stegade förbi samma försvarare på samma sätt två gånger om kunde man ana vad som komma skulle. Precisa passningar, stark i mottagningarna, full satsning i duellerna, och inte minst: klackar och grejer! Än den ena finten, än den andra gjorde försvararna alldeles yra i nattmössan. Frågan vi måste ställa oss är om det verkligen går att behålla honom i den position som vi befinner oss i? Jag är tveksam.
Slutligen kan vi konstatera att vår övriga anfallsbesättning inte skrämmer slag på några motståndare. Wallén var förvånansvärt giftig i djupled men stod i övrigt för en slätstruken insats (hur han lyckades undvika att göra mål på läget i början av matchen har jag fortfarande inte kommit underfund med), Mijaljevic är långt ifrån det slag han visade upp i somras och Nicolas Sandberg skulle inte göra mål ens om han fick chansen från en meter utan målvakt kändes det som idag. Att skapa två frilägen och inte ens vara nära att göra mål är mil från godkänt. Lite avslutstränings på honom hade inte skadat, för att uttrycka det milt. Nu kom jag på mig själv med att låta alltför negativ och väger upp det litegrann med att säga att det emellertid finns mycket boll i alla ovanstående, det gäller bara för tränarduon att förädla råmaterialet. Alla tre kan bli värdefulla för oss iår.
Allt som allt är jag oerhört nöjd med dagens insats. Spelet bådade gott och hade det funnits någon rättvisa här i livet hade vi åtminstone fått med oss ett kryss i den här matchen. Det är förresten ganska otroligt att man i dagens läge hade välkomnat ett kryss med öppna armar. Den som hade uttryckt den åsikten för ett halvår sedan hade sannolikt spärrats in på ett mentalsjukhus…