Anrikt derby där mycket är nytt
Vårens derbyfest kom av sig en halvtimme in. Sedan dess har såväl tränare som domare och vissa spelare bytts ut. Framför oss finns ett derby med nya förutsättningar men samma långa tradition.
11 maj. Vårderby. På ena sidan Marcus Lantz ÖIS. På andra sidan Benjamin Westmans GAIS. Dessutom en domare med storhetsvansinne.
Det var då, och det vore allt annat än rätt att säga att mycket är sig likt när nu höstderbyt är här. Åtminstone inte på planen. Marcus Lantz har, temporärt, blivit Sören Börjesson. Benjamin Westman har ersatts av Bosko Orovic. Och så en annan domare då, som tur är.
Den rödblå samt grönsvarta turbulensen har inneburit svajiga, eller helt enkelt svaga, resultat. Efter att toppen i våras inte känts allt för långt borta är det nu snarare de nedre strecken som närmar sig, och båda lagen går därmed in till matchen med fler morötter än själva prestigen.
När det gäller derbyn är det emellertid sedan gammalt att det är just prestigen som väger tyngst. Spelarna, liksom fansen, tänder till ordentligt när det sitter tio gånger fler på läktare än vanligt – dessutom med motstånd klackmässigt. Klubbmärket på bröstet spelar än mer roll än vanligt och den 120-åriga derbyhistorian likaså.
Samtidigt går det inte att komma ifrån att spelkvaliteten förstås påverkar den med. I våras var känslan att ÖIS var bättre den inledande halvtimmen. När William Atashkadeh sedan blev oförklarligt utvisad förstördes matchplanen, och matchens fortsättning blev i ärlighetens namn ganska tråkig.
Nu lär Sällskapet komma till Gamla Ullevi med det spel, och till stora delar filosofi, som Marcus Lantz försökt nöta in i drygt fyra år. Något mer drastiskt är inte att räkna med såhär kort inpå sparkningen, när dessutom Lantz assisterande tränare nu är huvudansvarig. I grunden är spelet okej, och fullt tillräckligt för att slå Grönsvart
GAIS å sin sida har haft Bosko Orovic – en tränare med en tydlig tanke om hur fotboll ska spelas, även om jag personligen inte charmas av den – en något längre tid. Måndagens hemmalag bör således försöka vara bollförande, men inte nödvändigtvis med något särskilt mycket mera kreativt än vårderbyts tafatta offensiva försök.
De fyra senaste derbyna har slutat oavgjort. De tre senaste, alltså samtliga sedan 2013, har saknat mål. Historien talar därför om en jämn och tight match. Derbyn är dock sällan logiska tillställningar, och ett ÖIS där positiva vindar äntligen börjar blåsa får gärna bjuda upp till dans.
Det får gärna vara nu som Johan Elmander på allvar kliver fram. Kapaciteten finns och derbyatmosfären liknar mer vad han är van vid från proffsåren. Det får också gärna vara nu som vilken annan ÖIS:are som helst kliver fram. I den här nystarten öppnas nämligen nya möjligheter. Gamla roller blir inte längre givna, till fördel för vissa och till nackdel för andra.
4 september. Höstderby. Minst ett halvår innan vi får uppleva något liknande igen. Oavsett förutsättningar är det alltid förbannat kul.
Har du ännu inte köpt biljett till Originalderbyt? Klicka här och gör det nu.