Dansa, hoppa och sjung – det är helt okej att göra det
Ny tränare, nya spelare, ny matchtröja, äntligen ett nytt derby mot IFK... Jo, vi har anledning att se positivt på 2018. Åtminstone nu, innan året börjat.
När man blickar en och en halv månad tillbaka i tiden är det skrämmande hur nära det var att läget blev helt annorlunda. Mjällby hade greppet efter den första kvalmatchen, och Division 1 Södra hade börjat förbereda sig för ett välkomnande av Sveriges äldsta lag. Men så kom Mohamed Said och passerade såväl Hannes Sahlin som Tryggvi Gudmundsson, när det i framtiden ska snackas 2000-talets kvalhjältar.
Istället för kraftiga nedskärningar har vi fått se bevisat duktiga spelare värvas från Superettan-konkurrenter. Vi har sett ett lag rustas för att 2018 vara med i toppen snarare än botten. Engström, Lans och Lindblad känns som fullt kapabla mittbackar – och förhoppningsvis fungerar samspelet. Lindström, Nilsson och Montiel känns som innermittfältare av hög Superettan-klass – om den sistnämnde nu blir accepterad efter sitt klumpiga Blåvitt-uttalande i GP.
Saids mål förlöste en extrem optimism, och ett tacksamt läge för nye tränaren Thomas Askebrand att komma in i. 48-åringen har fått beröm av supportrar från alla håll, utan att ännu ha ett sportsligt ÖIS-resultat vid sitt namn. Kanske är det inte så konstigt, efter fyra år med Marcus Lantz. På ett sätt gör det samtidigt att man undrar vilka rekord i entusiasm som slagits om ett ännu hetare tränarnamn – säg Allan Kuhn – anslutit.
Utan att använda superlativ känns ändå Askebrand som en passande tränare i nuvarande ÖIS-läge. Någon som kan få ihop ett lag, likt det Öster som 2017 slutade på femte plats i Superettan. Att Askebrand och GAIS för några år sedan inte gick ihop, det är förmodligen bara ett plus enligt många ÖIS:are. Se bara på Mohamed Said, som efter en blixtvisit i grönsvart snart hittade rätt klubb i sitt nya hemland.
Apropå Said lät det ju väldigt positivt när ungdomarna var på tapeten härommånaden. Det pratades om en liten trupp, med akademispelare därutöver. Ljuv musik i mångas öron. Men så presenterades Gustav Ludwigson, 24 och Jesper Jörnvik, 23, från Division 2 respektive Division 1. Den spontana tanken är att de är värvade som breddspelare, speciellt med de ettåriga kontrakten i åtanke, och genast fick sig glorian en viss törn. Kanske är spelarna riktiga kap, kanske tar de inte alls någon ”ungdomsplats”, men aningen märkligt kändes det.
Överlag ska det bli riktigt spännande att se det manskap Askebrand börjar matcha om ganska exakt en månad. De intressanta spelarna är flera, den förmodade 3-4-2-1-formationen är på förhand mer spännande än Lantz 4-4-2. Vi vet att en försäsongsseger med 8-0 egentligen inte säger något om vad som komma skall. Inte heller en enskild spelares prestationer en kylig februaridag är en garanti för seriesuccé. När snöflingorna faller på ÖIS-gården kommer det dock inte att göra särskilt mycket. Tack vare avslutet på säsongen 2017 har suget efter rödblå fotboll nämligen varit stort i månader.
De sportsligt positiva vindarna, utan att laget ens spelat, må vara sköna nog. Men också utanför det svettiga omklädningsrummet har många rätt gjorts. Marknadsföringsmässigt är det nya tröjkonceptet och försäsongsderbyt mot IFK Göteborg bland de smartare dragen på flera år. När Galatasaray dessutom nämns i samma andetag som lagets spelare finns det flera anledningar att prata ÖIS i fikarummen. Oavsett vad man tycker om hur en ordförande eller mångfaldig landslagsman egentligen borde hantera frågan.
Anledningarna att se på framtiden med tillförsikt finns alltså, och är flera. Samtidigt är jag inte hundraprocentigt säker på att Joacim Nordh är rätt ordförande att föra ÖIS in i framtiden, eller för den delen att Thomas Askebrand verkligen kommer att lyckas. Den förstnämndes dom kommer jag inte med här och nu. Den sistnämndes kan vi väl återkomma till om sisådär ett år, allra helst med en uppflyttningscigarr i mungipan.
Det går att dansa, hoppa och sjunga. Det är helt okej att göra det. Såhär på förhand känns det som att nästa år kan bli ett av de bästa åren på länge. Men så har man i och för sig känt förr.
