Gamla Ullevi, 2024-05-22 19:00

Örgryte - Trelleborg
1 - 2

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS

ÖIS höjde sig på samtliga lagdelar jämfört med Degerfors matchen, men efter 60 minuter var det som om en klocka ringde som slog in en hypnos vi tidigare sett. Jag tänker på matchen mot IK Brage hemma. Likheterna är många, känslan däremot är inte densamma. I förra artikeln nämnde jag att matchen mot Trelleborg blir lite av ett upp till bevis för ÖIS och nu har vi beviset att vi inte riktigt håller när saker inte går som tänkt. Om det är en mental spärr i kombination med faktisk kvalitet låter jag

I den här matchen så tar sig ÖIS an den med att i försvarsposition stå med ett 4-4-2 men i speluppbygnaden söker man sig mer mot ett 3-3-1-2 där det är Amel Mujanic och Charlie Vindehall som söker sig till antingen Viktor Lundberg för att få en i Trelleborgs backlinje att tvingas gå upp på honom vilket öppnar ytor i djupled eller för att han länkar vidare till Isak Dahlqvist eller att en rättvänd mittfältare kunde få tillbaka boll för att hitta Edi Sylisufaj alternativt att Isak Dahlqvist hitta honom. Om spelet gick på annan kant så var det ofta att det centrala mittfältet hittade Tagesson som sedan sökte Lundberg för att därifrån komma till Noah Christoffersson alternativt att Tagesson gick direkt mot Noah. Detta fungerade bra till stor del men ofta vid de tillfällen Noah fick bollen mot sig så fick han den antingen felvänd eller när han var stillastående, vilket jag tidigare har nämnt är fel sätt att använda Noah på. I den här matchen blir han tyvärr lite av en alibi spelare igenom alla minuter, bortsett ifrån den enda gången han kom loss själv på det sätt han ska komma loss på och spelade fram Edi Sylisufaj i andra halvleken, strax innan 1-1. Alltså med andra ord så fungerar inte samarbetet Tagesson och Noah så bra då resultatet blir att Tagesson tar ytor och löpningar som Noah egentligen också vill och ska användas på. Vidare så söks Noah som sagt inte i djupledet.

Noah är en spelare som behöver användas i djupled, i den här matchen och många matcher tidigare så spelar vi inte med ett spel där vi attackerar djup utan vi går mer på 1-1 eller 1-2 situationer på kant och försöker söka att attackera kortsida. Det gör att Noah ofta inte riktigt vet vad han ska göra, vilken position han ska ta och han lyckas inte heller att synka riktigt med någon i laget när väl passen ska komma. Noah är heller inte en vidare en spelare som är villig till försvarsspel, något som matchen igenom för hans del blev tydligt där jag inte riktigt såg honom vinna en enda duell och det inte för att han är svag utan mer för att han inte går in ordentligt eller inte försöker. Och som grädde på moset så får han ofta passningar till sig felvänd vilket inte heller är hans styrka bevisligen då han inte har en bra första touch när han blir pressad i rygg. Jag kanske är hård nu men för mig är det fortfarande ett frågetecken varför Andreas Holmberg valt att starta Noah i så många matcher när vi får sådana här prestationer av honom. Xabi startade inte Noah i en enda av sina matcher han klev in i eftersom att vårt spel inte byggde lika mycket på djup i grunden, det var mer ett vapen vi använde i senare skeden av matcherna. Varför startar då Holmberg Noah när vi inte har djupledsspel i grunden? Kanske är det skadebekymmer i truppen som gör att vi inte har ett val, men om det är så då måste man till att ändra lite på sitt spel. Likaså behöver man också anpassa sitt spel till vad som händer i matchen.

I matchminut 56 gör Trelleborg ett trippelbyte som gör att matchbilden ändras. Tidigare försökte man sig på att spela sig igenom ÖIS lagdelar från målvakt, vilket ledde till att man aldrig skapade något då man ofta tappade boll eftersom ÖIS faktiskt rent försvarsmässigt var bra i sin press och utgångspositioner. Charlie Vindehall gjorde en riktigt stark instats på mittfältet i att vinna bollar och dueller samt att han kvickt hittade alternativen för att hålla bollen inom laget. Sadiku var också bra matchen igenom på att starta spelet bakifrån samt väldigt bra i försvarsspelet de få gånger som Trelleborg kom fram och ville förbi honom. Men som sagt, efter 56e minuten ändra Trelleborg sin matchplan och börjar ställa sig lågt för att försöka istället utnyttja omställningar genom längre bollar ut på kanterna för att således slippa ta sig igenom ÖIS första lager vilket som bekant just nu bär frukt mot oss. 7 minuter efteråt gör man 1-1 på en chans som egentligen inte fanns från början men som uppstår av att vi först och främst flera gånger om i upprinnelsen är långsamma på att pressa bollhållare, framförallt på Noahs kant och sedan gör en rad trötta misstag i att bli bolltittande. Resultatet blir en Isak Dahlqvist som inte kan tajma höjdspelet och en Sadiku som inte ser sin gubbe gå framför sig i tillräcklig tid, därför blir det 1-1. Ett enda misstag från Sadiku vilket ledde till ett insläppt mål men sen ska egentligen hela laget få sig en brasklapp på 1-1 målet. Likadant såg det ut vid 1-2 målet, allt för mycket bolltitt från samtliga spelare istället för att lyfta upp närmre boll så och krympa ytorna.

Anfallsmässigt så är vi i stunder bra, men i många stunder ocskå alldeles för oresoluta och plottriga. Spelare blir stillstående och jag undrar om inte "Lirarnas lag" identiteten är något som behöver skakas bort. Alltför ofta är gör ÖIS en pass för mycket som om vi tänkt göra ett futsal mål. Det är inte fel, men kanske inget vi ska hålla på med givet så som vi tappat matcher på grund av att vi blir trötta av allt hemjobb som resultat av hög press samt att anfalla men utan resultat för att sedan behöva spurta hem.

Återigen blir vi alltså trötta av att vi spelar hög press långt in i matchen och när vi blir tillbakatryckta så börjar rädslan, tröttheten och bolltittandet ta över. I den här matchen så blir den avgörande faktorn att det fortfarande saknas någon som tar ledarskapet i sin hand och ryter till, ändrar på spelet och faller lägre för att låta motståndarna jobba. Istället låter vi motståndarna att få oss att behöva jobba. Resultatet blir då det vi ser, ett lag som inte vågar gå för det och som blir alldeles för trötta mot slutet. Trelleborg var sett till matchen egentligen sämre än ÖIS, det var även Brage men skillnaden mellan dessa lag och ÖIS är att de tror på det de gör och går för det. I ÖIS fall så behövs det något som gör att man glömmer alla gånger man tappar matcher, tar med sig det vi är bra på men jobbar sedan på en plan B för när tröttheten slår in alternativt en plan B att använda för att få kontroll på resultatet. För spelarna behöver mer trygghet, det syns på dem och med vårt spel så ger det de en trygghet men inte igenom hela matchen.

Sandviken borta nästa, vad kan man förvänta sig? Det kanske är dags att inte förvänta sig något givet läget, givet truppens djup, givet vår nuvarande historia. Vi vet dock och har sett de här spelarna leverera, men vi måste också få se de att inte känna sig uppgivna. Annars kommer den här säsongen bli en repris av förra säsongen men med risken att vi denna gång inte löser det.
Jag väljer att fortsätta tro på detta, även om det är svårt just nu såklart.