Lille - Nimes
ÖIS mot Örebro i hyperviktig match
Efter ett lite längre uppehåll har Superettan dragit igång igen och efter förluster får såväl Varberg som Värnamo har ÖIS nu chansen att fixa ordentlig kontakt med dem. Uppgiften kunde dock vara enklare – för motståndet imorgon står topplaget Örebro.
Det är något speciellt med hösten. Nerven på planen, strålkastarnas sken. Ångan från de sjungande supportrarnas munnar, bandyklappningarna och det värmande kaffet i pausen. Många ser höstsäsongen med förakt och längtar bort därifrån. Jag ser den snarare ur romantikens glasögon, och värdesätter den enorma betydelse som matcherna då allt som oftast har, med höstvädret och naturen som vacker inramning.
Det var därför på något vis skönt att kliva in på ÖIS-gården i dag med regnet lätt droppandes, för att sedan kliva ut på balkongen och stegvis känna kylan greppa tag om en. Så som det är nu. Så som det ska vara. Faktum är dock att det inledningsvis var rätt behagligt. Spelet, eller närmare bestämt avslutningarna, värmde där vi stod. Lantz vana trogen var det stort fokus på vad vi gör när bollen kommer in i straffområdet och utan att överdriva var det hoppingivande scener som utspelades på ÖIS-gårdens något höstslitna gräsmatta.
Under den inledande övningen med avslut rakt framifrån, utanför straffområdet, så smällde det gång efter annan bakom Abrahamsson och Andersson – ofta på ett riktigt vackert vis. Till och med Bengtsson fick på ett skott i krysset. Det händer inte var dag. Men det var fler som imponerade. Leinar visade ingen pardon utan dundrade in flertalet mål, Paulson smekte in bollarna i hörnen liksom Ericsson, och Karlsson visade, emellan felträffarna, upp en kyla i högerfoten som annars inte brukar finnas där. Allt detta medan Lantz stod bredvid, öste beröm över målskörden och försökte gjuta mod i spelarna – inte minst Karlsson, som alltid fick en gillande kommentar vid sina mål i vad som verkade vara ett uppenbart försök att få in självförtroende i vår dynamo från Tibro.
Avsluten kompletterades sedan med inlägg från båda kanterna och målen fortsatte att komma i en stadig ström, dock med en nedåtgående kurva ju längre tiden gick. Lantz skånska uppmuntrande stämma hördes frekvent och han konstaterade att gör vi såhär i morgon så får vi en sex, sju baljor mot "det där laget vi möter". Nåja. Efter ett avslutande tvåmålsspel på förminskad plan med de ”gamla” mot de unga och en joggingrunda var träningen och förberedelserna över. Nu är det bara till att vänta på match, i morgon kväll, tjugo minuter över sju.
Hur kommer då ÖIS att ställa upp i denna livsviktiga match? Dagens träning gav inga klara besked i den frågan, men mycket pekar mot en återgång till 4-4-2. Azulay är som bekant avstängd och istället för att flytta ner Lindström i balansrollen och flytta in exempelvis Ohlsson centralt ersätts Azulay sannolikt av Karlsson. Två anfallare, en tydlig rollfördelning och då möjligen ett något rakare spel – kanske kan det vara ett framgångsrecept i morgon.
Startelvan i övrigt lär inte bjuda på några som helst överraskningar. Backlinjen har nu satt sig och att ändra något som fungerat så pass bra är inget alternativ. Och både Paulson och Ohlson har vad det känns cementerat sina platser på flankerna. Värt att notera i övrigt är att Yarsuvat återvänder till truppen igen efter att ha missat två matcher på grund av sjukdom och dess efterdyningar, medan Wallén försvinner från densamma efter hans olyckliga korsbandsskada.
Örebro å sin sida kommer till spel med en i stort sett ordinarie trupp, innehållandes skickliga spelare som Saeid, Yasin, Samuelsson, Hasani, Holmberg, Jansson och Haginge – alla med allsvensk kvalité. Kanske får de chansen att visa det nästa år då mycket talar för att Örebro kniper en av de två topplaceringarna. Att stoppa dem i morgon blir en delikat uppgift, men omöjlig? Nej. Under höstens strålkastarsken är ingenting omöjligt.
