Ett överraskande stabilt försvarsspel – nyförvärven imponerar i backlinjen
Noll insläppta mot Sävedalen förra veckan. En väl genomförd match mot allsvenska toppspelare idag. Efter endast en månad tillsammans känns ÖIS-försvaret redan tryggt.
Visserligen är Jakob Lindström ÖIS:are i själ och hjärta. Men 24-åringen är trots allt i grunden innermittfältare – vilket han också lär spela när säsongen väl drar igång. Att han, och övriga tre nyförvärv i backlinjen, såhär tidigt på året visar upp ett såpass starkt försvarsspel är sannerligen imponerande.
Mot Elfsborg idag får Karl-Johan Lindblad göra ÖIS-debut, sedan han missat försäsongspremiären. Och det känns hur naturligt som helst. Lindblad har måhända erfarenhet av spelsystemet, efter att ha spelat under Thomas Askebrand i Öster, men säkerheten och samspelet är ändå värt ett utropstecken.
Ett utropstecken är också David Engström, som är tänkt att ersätta Johan Hammar som försvarsgeneral. Han gör det med bravur. Till spelsättet är han på många sätt lik Hammar, med bonusen att han dessutom har ett något snabbare löpsteg.
På bänken finns Hannes Sahlin, med ett bevisat tryggt spel i sig. Utanför truppen finns skadade Anton Lans och Danny Ervik – även det två fullt kapabla namn. Med andra ord ser det väldigt välbeställt ut på backpositionerna 2018. Konkurrensen om speltiden lär bli stenhård. Wingbackplatserna, som även de förstås är viktiga för det defensiva spelet, känns å andra sidan redan nu vikta åt Filip Almström Tähti och Jacob Ericsson. Det i sig känns än så länge bara positivt.
Det är kvalitetsspelare ÖIS möter på Borås Arena denna kyliga lördag, åtminstone med svenska mått mätt. Men det rödblå försvaret ger Issam Jebali, Simon Lundevall med flera ytterst få chanser att näta. När Elfsborgs-målet kommer sker det efter ett misstag något högre upp i banan.
Visst är det kanske dumt att dra större slutsatser i februari; mycket kan hända längs vägen. Men att blott någon dryg månad in på året ha fått ihop flera nya spelare till ett starkt försvar är något Thomas Askebrand kan vara nöjd med.
Däremot finns en hel del att jobba med i offensiven. Almström Tähti bidrar visserligen på högerkanten med det Jacob Ericsson bidragit med på vänsterkanten. Centralt känns det dock sisådär. Diego Montiel har ännu inte visat upp de kvaliteter det pratades om när han värvades, och det har överlag saknats en hel del kreativitet och samspel.
Avsaknaden av en naturlig toppanfallare har förstås en stor del i det hela. Kanske är Alibek Aliev den bollmottagare, och djupledslöpare, som blir perfekt för lagbygget. Tron på honom verkar finnas, med tanke på kontraktslängden, och förhoppningsvis får han saker att klicka även anfallsmässigt.
Självklart ska man inte vara jätteoroad den här tiden på året. Vi är trots allt endast tio dagar in på februari, och till seriestarten är det ännu långt. Att allt inte sitter är helt naturligt. Att försvarsspelet funkar så bra är snarare överraskande och extremt glädjande.
