Fem punkter ÖIS - AFC: "Ytterst få som är på hans nivåer"
ÖIS tog igår en 2-1–seger mot AFC Eskilstuna. Här är Nils Cedmans fem punkter från matchen.
1. Ny offensiv taktik – ett lyckat drag
Tre mål mot Ljungskile i premiären, men efter det hade ÖIS offensiv stått still i två matcher. Noll mål och lika skralt med skapade målchanser.
Men igår var det en ny offensiv formation som tog plats – och direkt blev det bättre.
Adam Bergmark Wiberg, som i de tre inledande matcherna hade agerat central forward och där inte uträttat någonting, flyttades till kanten och istället fick Aílton agera ensam anfallare. Daniel Paulson flyttades in centralt – ett drag som igår åtminstone kanske inte var helt lyckat – och helt plötsligt var ÖIS offensiv fartfylld, intensiv och kreativ. Bubacarr Jobe använde sin ruskiga speed gång på gång och gjorde lite som han ville långa stunder på sin kant. Hans 2-1–mål var inget annat än en ren uppvisning i hur man kombinerar speed, teknik och styrka. Jobe var planens bästa spelare igår, det är nog de flesta överens om.
Vi återvänder till Adam Bergmark Wiberg på kanten. Efter att ha varit helt isolerad som anfallare i de inledande matcherna så kom han mycket bättre till rätta på kanten. Fick bollar att jobba med och kunde använda sin rivighet och speed för att utmana AFC-försvaret. Tog sig runt på kanten ett antal gånger och var nära att assistera två gånger om. Hade dessutom blivit målskytt om inte Wille Jakobsson i AFC-målet gjort en jätteparad på hans friläge.
Summa Summarum kan man konstatera att ÖIS offensiv mådde bättre igår än vad den gjort på väldigt länge. Visst, AFC:s försvar är seriens sämsta, men de har å andra sidan knappt haft fullt manskap i någon av sina matcher, så de många insläppta målen beror mycket på det och som jag förstod det så var backlinjen i gårdagens match så gott som ordinarie – då är den inte så dålig. Det var en rödblå offensiv som malde ner motståndarförsvaret och det hade lika gärna blivit fyra gjorda mål istället för två. Härnäst väntar tuffa utmaningar i Öster och Sundsvall (Gifarna har bara släppt in ett mål i serien så här långt) men med gårdagens offensiva insats på näthinnan är det svårt att inte vara positiv.
2. Bubacarr Jobe och Abdul Razak är ovärderliga för ÖIS
Jag berömde Bubacarr Jobe precis på föregående punkt, men så bra som han har varit så förtjänar han lite extra beröm. Den snabbheten som gambianen besitter, i kombination med en fin teknik och en imponerande styrka gör att det finns ytterst få som är på hans nivåer i Superettan, det vågar jag påstå. Han är ständigt i rörelse och ger inte motståndarförsvaren en lugn stund. Han skapade direkt oreda när han kom in mot både Ljungskile och Halmstad, en sämre insats mot Akropolis förvisso, men det går inte att komma ifrån det faktum att om det är någon som inte underpresterat i ÖIS offensiv i inledningen så är det just Bubacarr Jobe. ÖIS har verkligen fått en juvel till skänks från Mjällby.
På mittfältet har vi en annan spelare som är oskattbar för ÖIS: Abdul Razak. Styr det centrala mittfältet allt som oftast på ett mycket bra sätt och även fast just ÖIS mittäflt inte övertygat generellt sett så här långt, så har Razak utan tvekan stått ut från mängden och levererat passningar, tacklingar, finter och presspel – precis det man vill ha av en central mittfältare. Lugnet med bollen är också något som imponerar – det känns aldrig som att han blir stressad och avväger situationerna på ett bra sätt mest hela tiden. Det kombinerat med en fin teknik och fysik gör att han är ytterst viktig för ÖIS.
Bubacarr Jobe och Abdul Razak är, utan att överdriva, ypperliga för Sällskapet anno 2020 helt enkelt.
3. Läge att börja nöta hörnor?
ÖIS hade fjorton hörnor i gårdagens match. Har jag fel om jag säger att det inte blev farligt på en enda av de fjorton? Jag tror inte det va?
Det är knappast komplicerad fotbollsvetenskap att hörnor är viktiga för offensiven. Det gäller att utnyttja dem och det kan man knappast påstå att ÖIS har gjort hitills under årets säsong.
David Engström som var ett så stort hot på offensiva fasta under sina två år i ÖIS är borta, men det finns för det spelare som är kapabla till att orsaka oreda på en offensiv hörna i ÖIS i år också.
Men någon oreda har det som sagt inte blivit någon gång när ÖIS har haft hörna känns det som – rätta mig gärna om jag har fel. Vi har fått se rent horribla hörnvarianter som har resulterat i att bollen passas tillbaka i backlinjen snarare än in i offensivt straffområde, eller konstiga bollar i maghöjd som någon ska möta på volley.
Nä, sluta med det ÖIS. Kasta de här skumma varianterna i papperskorgen och mata in bollen i boxen istället. Det brukar bli bättre då.
4. Defensiven sitter inte än
Det är ett faktum som man inte kan bortse ifrån. Defensiven är inte bra just nu.
Det blev kanske lite bättre igår, men då ska man komma ihåg att det inte krävdes speciellt mycket för att det skulle bli bättre än de tre inledande matcherna.
Det var bättre, men inte bra.
Igår debuterade Karl-Johan Lindblad för säsongen i backlinjen bredvid Oliver Stanisic. Lindblad gjorde det okej – räddade bland annat ett hårt skott som var på väg in i mål – men det såg inte samspelt ut alla gånger.
Om till exempel Sundsvall eller Halmstad stått för motståndet igår så tror jag att Fredrik Andersson hade fått hämta fler bollar ur sitt nät än vad han fick. Backlinjen hamnade oroväckande ofta, precis som tidigare under säsongen, i farliga situationer – situationer som egentligen inte såg så farliga ut från början. Då har vi inte ens nämnt fasta situationer, något som fick en att kallsvettas. För det blev ju farligt varje gång, typ. Precis som i tidigare matcher.
Öis har släppt in åtta mål på fyra matcher. Det är inte bra alls och det är ett lite oroväckande mönster jag tycker mig se. Defensiva fasta blir som sagt farligt mest hela tiden och samspelet mellan Oliver Stanisic och vem han än har bredvid sig har inte varit bra. Det ska inte behöva se så nervöst ut, för så dålig är inte ÖIS backlinje, den besitter kvalitet. Igår spelade Anton Andreasson som vänsterback, precis som mot Akropolis och det var ett lyckat drag. Han tillförde kanske framfrallt ett offensivt hot. Den centrala mittfältaren Andreasson – det är i alla fall vad han köptes som – hoppas jag är på vänsterbackspelatsen för att stanna.
Hans insats igår är något positivt att ta med sig från en backlinje som annars inte imponerar.
Det finns saker att jobba med defensivt och om det inte bättras snarast kan det bli två otrevliga dagar på jobbet mot Öster och Sundsvall för Stanisic och co.
5. Fredrik Andersson – ett stort frågetecken
Målvakten som var så stabil under stora delar av fjolåret har inte behållt sin form när säsongen 2020 har dragit igång, så är det tveklöst. Igår stod han för ett mycket tveksamt ingripande vid AFC:s mål när han missade utrusningen på hörnan, något som ledde till att Francis Jno-Baptiste enkelt kunde lägga in 1-0 till AFC.
Misstaget igår var, tyvärr, inte det första från Andersson denna säsongen. Båda målen i premiären mot Ljungskile såg inte otagbara ut, och skottet som Dusan Djuric drog iväg i matchen mot Halmstad såg inte otagbart ut det heller, även om det skottet var välplacerat.
Att Andersson besitter kvalitet och egentligen, i mina ögon, är en av seriens bättre målvakter tycker jag inte det råder några tvivel om. Men just nu är han i en uppenbar formsvacka och kanske kan det vara läge att testa David Olsson nu? Jag vet inte riktigt, men "Freddan" måste tveklöst höja sig.
