Gästkrönika: 2023 i backspegeln och stegen 2024 som ska bana väg för ÖIS mot Allsvenskan

Sina Syrous har skrivit en lång och grundlig krönika om vad som gått snett under 2023, och hur ÖIS bör arbeta framåt för att göra 2024 och framtiden framgångsrik. Ur såväl ett tränarperspektiv, som spelar- och sportchefsperspektiv, redogör han för 2023 års besvikelser, och blickar framåt mot det som behöver göras för att vända den oroväckande trenden.

Innan du läser det här inlägget vill jag poängtera följande:

Syftet med denna text är att öppna diskussioner och tankar.
Jag kommer vara ärlig i mina åsikter gällande spelare, tränare och ledning. Är man aktiv inom elitfotboll ska man kunna ta kritik, annars borde man fundera på att göra något annat.
Vissa sektioner kanske blir lite för långa och därför bör kanske inte textenläsas kronologiskt, läs det som intresserar dig.

Vi börjar med att blicka mot 2024 och vad jag tycker är de punkter som behöver prioriteras. Vill man veta varför så får man leta stycke där jag skriver mer om det och läsa min vidare tanke på saken. För säsong 2024 behöver prioritet ligga i:

Lösa målvaktssituationen. Vi har inte ersatt Fredrik Anderssons nivå sedan han lämnade.
Lösa det defensiva mittfältet.
Förstärka det centrala försvaret. Med Marcus Sangré på utgående kontrakt och givet hur han levererat i 2023 så känner jag att han får tacka för sitt hårda gedigna jobb. Det har tidigare varit bra, men i år känner jag att han vart på en nedgående trend i sitt spel.
Lösa en anfallare med rutin. Noah är en spelare under utveckling men det var ovärdigt att ta in honom utan någon rimlig spelare bredvid och sedan axla honom med rollen som den som ska spruta in mål. Ettan Södra och Superettan har sina stora skillnader på samma sätt som Superettan och Allsvenskan (titta exempelvis på Granath).
Inte förlänga med en rad spelare vars kontrakt går ut i år och som sitter på en för hög lön i förhållande till vad de levererat. Mer om vilka nämner jag i sista sektionen.
BONUS: Lösa en vänsteryttern försvarare som är vänsterfotad. William höjde sin nivå markant mot slutet trots att han är högerfotad men det behövs en konkurrenssituation för att han ska höja sig ytterligare en nivå.

Nu till mina tankar gällande 2023 (kommer också väldigt lätt beröra andra säsonger men fokus är 2023).

Tränare
Det finns många saker att peka på som blev fel här men enligt mig så grundar det sig i en mismatch och oklarheter i kommunikation mellan alla involverade parter. Vi kan börja med hur jag valt att se på storyn med Jeffrey och hans sejour. Min tes är att den varit kantad med saker som för mig är märkliga hur de kan ske.

Vi börjar med att han, av allt att tyda, inte var beredd på vad det skulle innebära att komma från en av Sveriges mest välskötta klubbar till en klubb som, inte långt ifrån full sanning, just nu är det raka motsatta. Generellt i Superettan så är det regel att det innebär mer jobb än att träna ditt lag. I hans fall blev det dock kanske lite mer än så då han kom till en av de, låt oss uttrycka det milt, mindre organiserade lagen i Superettan. Således möttes inte hans förväntningar vilket inte såg ut att påverka honom i början men bevisligen så satte det sina spår senare med resultatet i hand.

Till en början såg vi ett lag som körde slut på motståndarna med ett man-man press högt upp i banan vilket funkade bra mot lag som inte hade individuella kvaliteter. Vi var dessutom fysiskt starka på ett sätt som förvånade mig jämfört med tidigare säsonger där fysiken kom mer in under hösten. Vi minns också mycket väl de där 3 raka segrarna under våren samt hur spelet såg ut mot Landskrona hemma. En stor press hade släppt från laget då det kändes som vi ”bara” saknade det där sista. Men efter Landskrona så tror jag att det bitvis började finnas något som gnagde mellan spelare och ledare i takt med att målen och segrarna uteblev. Och den rutschkanan börjar enligt mig efter Brage blir 10 man på Domnarsvallen. När Brage var 11 man så var historian annorlunda, då såg det mer ut som en tidsfråga innan ÖIS skulle ta ledningen. I dessa 5 matcher har jag räknat bort Östersund eftersom det var enligt mig säsongens första bottennapp. Aldrig visste jag att det skulle komma fler efter det dock. Ser vi till dessa 5 matcher (Gefle hemma, GIFarna hemma, GAIS borta samt Landskrona hemma och de då första 25 minutrarna mot Brage) så var det första gången på länge som jag kände att detta laget hade en tydlig idé som bara behövde lite tweaks när det kom till sista tredjedelen.

Det finns dock ett problem med Jeffs spel och hur ÖIS trupp har sett ut. Det bygger mycket på att samtliga spelare följer spelplanen samt det kräver en hög nivå på varenda spelare. Denna individuella nivå ser jag tyvärr inte i våra spelare, det finns några som besitter den men i laget som helhet så har det inte funkat. Vi såg egentligen detta redan med Dane också då han var inte långt ifrån Jeffs spelsätt, dock var Dane mer naiv. Tyvärr så ledde Jeffs spelidé till att spelare blev lite utsatta och detta i kombination med deras kvaliteter gör att det alldeles för ofta blev så att ÖIS börjar matcher med att släppa in mål för att först EFTER det börja komma in i matchen mer och sedan därefter IGEN tappa matchen och aldrig riktigt komma någonvart. Således, allt eftersom segrar uteblev så började nog spelarna känna mer och mer att de inte trodde på det hela. Givet hur Jeff hanterat en del situationer så känner jag också att Jeff hade en sorts ledarskap som fick spelare att känna sig utsatta både i den taktiska ansatsen men också utanför plan. Enligt mig blev detta tydligt match efter match då det ofta för varje match såg mer och mer ut som om spelarna önskade att matchen var över redan från matchminut 5 och det verkade inte finnas vare sig passion eller vilja.

Enligt mig så börjar denna spiralen efter Skövde borta. Därefter blev det tydligt att spelarna inte trodde på sin tränare och vice versa. Jag kommer snart in på vad som får mig tro att detta är fallet. Men för att summera Jeff och vart det hela brustit:

Jeffreys matchcoachning - Många gånger gjorde han drag som gick att ifrågasätta och som istället för positiv effekt gav negativ effekt.
Spelarna - Spelarna agerade på ett sätt som man gör när man inte vill spela för en viss tränare. Jag säger dock inte att det var så de tänkte och tyckte, men så såg det i vart fall ut.
Jeffreys ovilja till att ändra och anpassa spelet till materialet. Likt situationen med Dane så försökte vi spela en viss fotboll där materialet inte kunde spela på det viset.
Jeffreys uppgivenhet i att behöva lägga tid på mycket mer än att träna laget på hans sätt att spela. Han fick trots allt agera som sin egna sportchef också.
Jeffreys ledarstil kan enligt mig uppfattas som penaliserande vilket inte funkar på de spelare som vi har. Kanske funkar det bättre i klubbar som kan slita och slänga spelare mer men faktum är att vår trupp är skral och vi har inte heller haft den bredaste spelarbudgeten detta år. Vårt lag behöver spela mer som en enhet. Jag kommer mer in på detta senare.

I slutändan så kändes det som att på samma sätt som spelare såg oinspirerade ut på plan så såg Jeffrey mer och mer ut som en person som bara längtade tills allt var över på sidlinjen. Säga vad man vill, men kontentan i det hela är att Jeff inte passade för ÖIS. Om det är hans fel? Till viss del, men det största problemet ligger i en ledning som uppenbarligen inte kunde se detta i tid. En ledning som dessutom inte såg till att det fanns en organisation på plats utan det tog hela vägen in till hösten innan man tagit fram en ny organisations struktur som man tänkt sätta för 2024. Problemet är att man inte vet vilka man kan gå för och ringa till förrän man vet vilken serie man tillhör. Givet vart vi låg så var det inte självklart och därför blir det en svår situation att stå där med en organisations struktur och arbetssätt men utan någon vetskap om vilka personer man kan tillsätta på dem posterna.

För mig så kan detta enbart tolkas som att man tillsatte Jeff och sedan tänkte sig att allting kommer sköta sig därifrån. Riktigt så funkar det inte att bedriva en fotbollsklubb tyvärr. Nog om ledningen, vi fortsätter på detta lite senare.

Tillbaks till lite mer om tränaren. När Xabi kom in fick vi se att han byggde spelet mer på det spelarna kunde bäst samt att han gjöt in mer självförtroende hos dem. Man kunde också tydligt se i matcherna hur spelarna trodde mer på det hela, körde på och kände sig mer bekväma. Det fanns ett annat mod och man tog sig an matcher mer som ett mittenlag än bottenlag. Nu hade Xabi förvisso ett bättre utgångsläge där han fick motståndare som inte hade något att spela för samt ett Nordic United vars kvalitet saknades. Dock ska det nämnas, Xabi gjorde ett jobb likt en pragmatisk tränare som har större förståelse över sin trupp och en tränare som förstår hur man använder spelare för spelare till att ändra matchbilden.

Någonstans kändes det som om han kände spelarna bättre än vad Jeff gjorde. Dessutom såg försvarsspelet helt plötsligt mer robust ut än på länge. Vi såg färre misstag som ledde till mål bakåt. Spelare som slet för varandra och täckte upp ytor för varandra. Det var svårt för motståndarna att komma till chanser och Mathias Nilsson kunde då också få visa sina kvaliteter (även om han enligt mig har sett ostabil ut i det stora hela, framförallt när det kommer till luftrummet). Dock ska man komma ihåg, våra försvarare är inte individuellt skickliga men man kan alltid få till ett bra försvarsspel dvs helheten i att försvara som en enhet och detta lyckades Xabi med.

Inför 2024 vet vi att Xabi inte kommer vara huvudtränare för A-laget. Främst för att det inte går enligt vårt avtal med Real Sociedad såsom jag förstår det. Frågan jag ställt mig då är vad ska vi gå för 2024? Det ska vara upp till sportchefen. Därför kan jag tycka att det hade varit av större vikt att få till en sportchef först.

Nu har vi landat i ett treårskontrakt med Andreas Holmberg före att sätta en sportchef, en tränare som verkar ha gedigen erfarenhet trots att han inte gjort jobb i många olika klubbar. Det går att se på ett bra sätt då han alltid är långsiktig i sitt tränarjobb oavsett klubb. Frågan är hur det kommer gå med dessa tre år under ÖIS.

Andreas har vart tydlig med hur han vill spela, han vill spela anfallsinriktad fotboll där fokus också ska vara i att erövra bollen högt upp i banan. Vidare påpekar han att hans mål i uppbyggnadsfasen är att komma till sista tredjedelen fort. Till viss del låter detta lite som vad Jeff ville, men i Jeffs fall handlade det om att äga boll och kontrollera match medans det för Andreas låter mer som att det handlar om en effektivitet.

Hur man än vinklar det så har ÖIS valt en liknande väg som företrädarna, det ska vara en tränare som vill spela anfallsglad fotboll. Problemet för oss dock ligger enligt mig mer i försvarsspelet. Notera min betoning på försvarsspel, och inte försvar. Med försvar pratar man om de individuella spelarnas skicklighet, där tänker jag inte gå in på mer än att individuellt är det nog i min mening bara Linus Tagesson som kan hålla måttet om han oftare kan nå sin höjd som han har i sig. Men oavsett individuella skickligheter så är faktum att i Superettan måste man inte vara den bästa för att vinna en match. Det gäller att ha motivation, vilja och mod snarare.

Kommer Andreas kunna få till ett ÖIS som kan vara jämna i sitt försvarsspel 2024? Det är det som enligt mig kommer vara viktigt att han får till. Han nämner mycket om att ÖIS behöver vara mer jämna i sina prestationer och det är en bra poäng. Vi behöver kunna känna att vi vet vad vi kan förvänta oss av laget ifrån en match oavsett motstånd. Vi har till viss del kunnat förvänta oss nederlag ofta det senaste, såklart har vi blivit förvånade ändå rätt ofta eftersom det hittats nya nivåer av dem.

Med det sagt så känner jag att Andreas Holmberg känns som en mogen, klok och pragmatisk tränare eftersom han nämner att han måste se över sin trupp först innan han sätter spelet. Andreas kan dessutom säkert ha sina synpunkter på vilka spelare han kan behöva ta in till sin trupp. Om vi skall ta in nya spelare så ska vore det bästa enligt mig att vi hittar tillbaks till ett spår där vi kan hitta lokalt förankrade guldkorn från de lägre divisionerna och kombinera detta med rutin. Detta var vad vi gjorde under Askebrand vilket gav hopp om att vi var på rätt spår. Dock så känner vi alla till den plågsamma historia som följt efter Askebrand. En av sakerna man kan peka på är ett sportcheferi som dalat.

Sportchefen
Som jag tidigare nämnt så har jag fått min uppfattning om att styrelse och ledning har ögat för fotbollen för att förstå läget i laget. Det är inget jag heller förväntar mig att de ska och ska inte ses som kritik mot deras kunskap, däremot bör det ses som kritik mot att de sportsligt ansvariga i styrelsen inte tidigare agerat i frågan att hitta en individ som kan agera en bra länk mellan ledning och tränare + sport. Jag pratar om att det märks att det inte har funnits någon/några som är frekvent närvarande på ÖIS gården för att hantera relationer mellan spelare, tränare och klubben. En person som i dialog med tränare och ledning hittar spelarna för att laget ska kunna genomföra tränarens idé.

Enligt mig är det därför mer viktigt att sportchefen tillsätts innan tränaren tillsätts. Om dem ska tillsättas samtidigt så måste det vara att dessa två känner varandra väl sedan innan. Vi minns hur det var med Igor och Dane när vi tittar på spelarna som togs in vs vad Dane försökte föra för spel. Under all kritik, vilket blev tydligt när Brynjar kom in och istället börjar med att flytta in Arvid Brorsson till sin naturliga position som defensiv mittfältare istället för mittlås vilket direkt gav resultat. Likadant med Sixten, vi alla förstår värdet i att ha en målvakt som är bra med fötterna (titta på Landskronas målvakt exempelvis under 2023 säsongen) men det måste också vara en målvakt som kan göra det fundamentala jobbet, rädda skott.

Detta är få och enkla exempel på varför vi behöver sportchefen på plats först. Nu har klubben valt att tillsätta Pontus Farnerud efter att Andreas Holmberg blivit tillsatt. Rent CV och meritmässigt finns inte mycket att klaga på, vilket uttryckts i det meddelande som kommunicerats till oss alla ÖISare. Frågan för mig är, kommer Pontus och Andreas matcha varandra så att vi undviker ovan? Vidare så borde man förstå att för en kan det bli lite förvånande med valet givet situationen med Matti Demegård. Dock var det en helt annan historia, annan person och annan bakgrund som inte kan likställas med denna tillsättning. Förhoppningsvis kommer resultaten motbevisa mitt frågetecken kring hur arbetet kommer genomföras av en Pontus Farnerud som för mig relateras mer till IFK Göteborg än ÖIS.

Tittar vi på det rent vad han lyckats med samt hans lokala förankring och kontakter så kan vi bara hoppas på att det blir en bra start. Kanske kan vi hitta tillbaka till att finna de oslipade diamanterna lokalt igen i de lägre divisionerna. Efter Askebrand lämnade oss så har spelarmaterial som tagits in varit spretigt, ingen riktig linje i vad man tar in för spelartyper och hur de ska passa med tränarens spelstil. Vidare, för varje säsong som gått, så har spelare av hög nivå lämnat på olika positioner och därefter inte blivit ersatta av något som vart nära likvärdigt, bortsett ifrån Ajdin när han axlade Gustav Ludwigssons roll som målskytt.

Alltså, sedan Askebrand har vi blivit av med:

Alexander Bernhardsson
Arvid Brorsson
Kevin Ackermann
Fredrik Andersson
Robin Wallinder
Gustav Ludwigsson
Jens Cajuste
Diego Montiel
Oliver Stanisic
Jakob Lindström
Ajdin Zeljkovic m.fl.

Jag kommer dessvärre inte ihåg exakt alla spelare och vart de gått men vi kan allihopa konstatera följande trend:

Vi har blivit av med spelare med hög nivå (bevisligen Allsvensk nivå i många av fallen men även Europeisk nivå). Efterträdarna som var tänkta att ersätta dessa, som ska fylla tomrummet och ta ett liknande kliv, har istället uteblivit i min egen åsikt.

Läser man detta så känns det givet att vi inte har blivit bättre av att bara göra oss av med Igor, vi måste fortfarande ha någon som kan lösa jobbet att få in spelare som genomför en viss tränares spelidé. Vi har trots allt spelat mot motstånd som visat att de lyckats hitta just det. Ett exempel är Diawara som gick från Karlsborg till Landskrona vilket kan förbrylla en i att hur vi inte kunnat se honom som ett exempel att ha bredvid Noah. Men istället för ÖIS, som hade mått bra av att ha Diawara som komplement till Noah som inte har färdigheter att ta emot bollen felvänd, så blev hans slutadress Landskrona.

Går vi tillbaka till tillsättningen av Pontus så är mina tankar att det viktiga för honom är:

Han ska hitta spelare till ÖIS för att spela Andreas Holmbergs fotboll
Hitta lokalt förankrade spelare med motivation att utvecklas och långsiktighet
Göra ovan punkter med avseende på vad målet för 2024 ska vara

Med detta så kommer vi till mina sista punkter, vad är målet med 2024 och vad för spelare behöver ersättas samt med vad.

Målet med 2024 och spel som ska föras
För att komma till vad målet med 2024 ska vara så måste vi beröra lite om Brynjar och de förändringar han gjorde. Även om han till skillnad från Jeff inte hade tydliga taktiska ansatser så var det en sak han var tydlig med, att det viktiga var att vinna matcher. Vad vi såg när han tog över var ett poängmaskineri. När man efter matcher kollade hur mycket poäng vi tagit så slog det en alltid med förvåning. Spelmässigt såg vi mer ut som ett Skövde AIK under andra halvan av denna säsong. Poängmässigt, ja likaså egentligen om vi tänker efter.

Brynjar hade ett bra spelarmaterial dock, det fanns bevisligen allsvensk nivå på vissa spelare i den. Det gör det inte riktigt med de spelare vi har idag. Mer om det senare, vad jag vill komma till är att vi behöver nog tänka i banorna som det såg ut med Brynjar och gå en väg där vårt mål är att ta poäng och vinna matcher. Vi ska inte bry oss om hur det spelas, alltför många säsonger har vi gått på spåret att spela ett spel där vi nästan försöker göra mål likt i en Futsal match och ha ett spel som kräver otroligt mycket ifrån spelare på deras individuella plan. Det gör det orättvist för dem givet dem färdigheter vi sett senaste säsongerna. Märk väl att jag inte säger att våra spelare är urusla. Min poäng är att de inte funkar för det spel som vi försökt ta oss an med Dane, Jeff och Millen.

Vi måste börja istället med att vinna och bygga en känsla av säkerhet och robusthet i laget. Efter det kan man sedan börja skruva på det för att få ett mer etablerat och kontrollerat spel utefter sitt material. Det var just det som GAIS lyckades med och likaså BP när de gjorde sina respektive back-to-back säsonger från Div 1. De skapade lag med spelare som var hungriga på att vinna, som var motiverade att träna hårt och bli bättre spelare för varje vecka som gick. Dessa spelare blev sedan stommen i en trupp som radade upp sina vinster, fick en lagkänsla och en ro för att bygga ett spel som de sedan tog med sig till Superettan och tweakade ytterligare genom att eventuellt ta in lite spets. Med samma spelare ifrån division 1 dessutom.

Andreas har berört detta lite, men med ett finare uttryck om att vi behöver bli mer jämna i våra prestationer. Detta stämmer helt och hållet, de senaste säsongerna har kantats av hög höjd men extremt låg botten också.

Tillbaks till poängen, vi behöver göra en liknande back to back resa a la division 1 upp till Allsvenskan men ifrån Superettan istället. ÖIS, och vi, bör alltså se 2024 som en säsong där vi lägger en grund att bygga på för 2025 som förhoppningsvis kan indikera på att vi inte har långt kvar till Allsvenskan. Hur gör vi det? Det är svårt och jag har minst sagt inte svaret på det. Det som är lurigt med Superettan är att hitta spelare som inte är där för att representera sig själva, som inte ser ÖIS som ett mellansteg för att kunna ta sig vidare till högre tävlingsnivåer alternativt karriärsvägar som ger högre lön. Det måste, som jag sa innan, vara spelare som vill vara med i ett projekt och som är hungriga. Att vecka för vecka ha en vilja att förbättras för att lyfta laget och sig själva.

Kvalitet kommer man kunna hitta och skapa. När det kommer till dem spelare vi sitter med just n, så ser jag inte att denna sortens resa kan göras. Inte pga kvalitet, men mer på grund av motivation.

Spelarna
Som jag vart inne på så tycker jag att vårt spelarmaterial har en bit kvar innan den kan ses som ett typiskt övre halvan lag i Superettan. Tyvärr.

Spelarna sitter dock på kvaliteter som räcker långt i Superettan, så avsaknaden av det är inte problemet. Men jag får inte heller alltid känslan av att vi har spelare som är motiverade, hungriga och sugna på att utvecklas och bli bättre spelare. Det är det som enligt mig är vad som krävs för att vi ska komma någonstans med ÖIS. Som jag är inne och rör på ovan, Superettan handlar inte alltid om att ha de bästa spelarna, det gör det förvisso om man ska toppa serien mot slutet. Men för att vara däruppe i topp 3 så räcker det långt med vilja, hunger och motivation till att bli en bättre spelare.

Utsikten är ett konkret exempel på detta. På pappret var de nog det sämre laget i de flesta matcher men de tog sig till en kvalplats mot Allsvenskan. Väl vid kvalet möttes de av verkligheten. Inför säsongen sa jag att med vår trupp, om vi kommer 6-8 i serien, så är det en bra säsong. Men för att det skulle hända skulle det krävas en del överprestationer.

Jag har nämnt att vår trupp som helhet har kvaliteter som ska räcka väl. Dock så anser jag att det finns vissa som jag inte ser som Superettanspelare längre. På många av våra positioner ser jag återkommande spelare som:

Inte resolut kan fatta beslut och ofta fattar beslut försent
Försvarare som har alldeles för låg lägsta nivå vid misstag
Försvarare som inte kan täcka stora ytor, vilket uppstår frekvent givet föregående punkt
Levererar Inlägg utan adress
Inte går in för att täcka bollen med kroppen (förvånar mig då detta ska vara en grund för att kunna spela fotboll)

Det är sådana här saker och mycket mer som enligt mig som gör att vi ofta tappar boll i lägen såsom mittplan alternativt i sista tredjedelen när vi redan är många som fyllt på. Det leder ofta till kontringar mot oss och spelarna blir trötta för att de behöver göra flertalet hemjobb som de inte ska behöva göra sett till antal de fått göra per match.

Tar vi Noah Christoffersson som exempel så har vi där en spelare som inte är gjord för försvarsspel. Anfallsmässigt är han inte heller någon som är gjord för att spela felvänd vilket han ofta hamnade under Jeff. Alla hans mål kom från att han från start till slut var rättvänd, han är en spelare som ska användas mer för djup, löpdueller och 1-1 situationer.

Utöver detta så konstaterar jag att vi har kanske max 2 spelare som kan ta sig förbi sin gubbe i 1mot1 1mot2 situationer och det är Isak Dahlqvist samt Noah Christoffersson. Det är dock inte det viktigaste för oss att få in någon som besitter detta från start, det skall vi kunna utveckla med vad vi redan har hos vissa utav våra spelare.

Med ovan i åtanke och sett till hur det sett ut senaste säsongerna så tycker jag att följande spelare bytas ut/inte få förlängt kontrakt, helst att de byts under denna säsong, för att vi ska ta ett steg i rätt riktning:

Marcus Haglind Sangre
Sargon Abraham (han var väldigt bra i kvalet dock)
Hampus Dahlqvist
Sixten Mohlin
Viktor Lundberg

Jag kommer inte gå in på varför för alla spelare men jag kommer lyfta fram generella åsikter här, men kortfattat så är dessa spelare de jag anser sammanfattar mina punkter ovan i början av detta stycke. I fallet Viktor så har jag förstått det som att han har kontrakt fram till sommaren 2024. Givet hur han gav allt mot slutet så är jag lite konfunderad men kan man gjuta i honom samma energi och vilja så ser jag inte något problem med att han spelar ut sitt kontrakt och ger allt. Det är nyttigt att ha honom dels för att listan ovan är lång och vi kan inte göra oss av med alla samt tillföra ersättare på samma gång. Detta måste ske över två säsonger. Därför behöver vi fundera mer på vad som är viktigast. De viktigaste positionerna respektive spelare att ersätta enligt mig är Hampus, Marcus, Sixten och Sargon samt förstärka i den defensiva mitten då även den bevisligen varit skral med tanke på att vi var tvungna att låna in Kevin Holmén. Vi står just nu relativt tomhänta med Erion Sadiku på vårt defensiva mittfält efter att Jonathan Drott valt att lämna ÖIS. I Sadiku har vi en spelare som besitter en del kvaliteter offensivt, men inte defensivt. Det behövs en ny Arvid Brorsson, Kevin Ackermann, Jakob Lindström etc. Någon utav dessa och främst två av dem.

Tillbaks till spelarna som behöver ersättas/inte få sina kontrakt förlängda. Givet vad vi har sett i dessa säsonger och deras trender så ska det gå att hitta spelare som kan ersätta dessa, som dessutom har en högre klassen. Det är också dessa som jag tyvärr känner inte givit så mycket givet vad de kostat oss finansiellt och sportsligt. Antingen har det varit skador eller misstag på misstag från dessa samt att de inte heller rest sig efter det. Målvakt, en mittförsvarare och en defensiv mittfältare är prio nummer ett enligt mig. Ska man ta sig någonstans uppåt i tabellen så måste man börja med försvaret. Vi behöver egentligen förstärka i anfallet också för att komplettera med Noah. Om jag hade fått en garanti på att Viktor Lundberg fortsätter där han slutade säsongen så hade jag sagt att det går att vänta tills hans kontrakt går ut i sommar. Riktigt sådan garanti kan vi inte räkna med att få från en spelare (inget illa menat mot Viktor, hans grovjobb har alltid varit uppskattat). Men det måste finnas en konkurrenssituation och en långsiktighet, vi kan inte ha en startelva där det finns en spelare på utgående kontrakt enligt mig. Det är inte schysst mot någon. Så även om anfallsmaterialet finns, så har jag mina synpunkter på att den behöver förstärkning. Men jag ser just nu större problem med vårt försvar än anfall och därför är det där bak som jag ser som prioritet. Kan Sargon vara hel, så hade jag kunnat tänka mig en säsong till med honom efter vad han bevisade i kvalet. Jag tvivlar på att det kan upprepas över en säsong samt mot bättre lag, Nordic United bjöd trots allt inte riktigt upp till ett motstånd. De var nivån under Sandviken i kvalet 2022.

William Svensson har visat mycket starka tendenser mot slutet, Tagesson var bra igenom säsongen men behöver hitta en nivå liknande mot Nordic och hålla den kontinuerligt och Azulay höjde sig rejält efter sin långa bänkningsperiod. Får vi fortsatt utveckling på dem så ser jag enbart att det är Sangre som behöver ersättas samt att det behövs någon att täcka upp för yttrarna. Det är alldeles för skralt där och vi ska vara glada att William eller Linus inte åkt på långa skador eller avstängningar för den delen. Gör de det dock, så ligger vi ofta risigt till nästkommande match.

Slutord
Detta var mina tankar och tycken om vad vi behöver rent sportsligt för att 2024 ska bli en bra säsong. I kort behöver vi se nyktert på vilka vi är, vad vi har och vilket jobb som står framför oss. Det är inget lätt jobb och vi kan inte förvänta oss att vi 2024 ska tävla. Ekonomiskt verkar vi till synes må helt ok men listan över justeringar är lång och därför kan inte riktigt allt göras denna säsong. Vi sitter med Allsvensk erfarenhet på tränarposten och sportchefen men att förvänta sig att tävla om en Allsvensk plats är lite för mycket i min mening när det kommer till förväntansnivå. Vi ska däremot kunna förvänta oss att inte behöva kriga och gå runt med ångest när vi närmar oss slutet av säsongen. Det är därför viktigt att vi på våra möten är tydliga med detta och sätter prägel på detta till våran ledning. Gör vi detta tillsammans så ska vi allt kunna guida oss och våran klubb till rätt väg.