Grattis alla fotbollsälskare: Falkenberg-ÖIS spelas inomhus i Växjö
När lottningen till Svenska Cupens kvartsfinaler gjordes fanns det en möjlighet att få åka till Småland och möta Öster. Nu på söndagsmorgonen står det klart att det de facto blir en Smålandsresa – trots att vi möter Falkenberg. Och plötsligt är cupen tillbaka på ruta ett.
Under en lång period har Svenska Cupen varit vårt sorgebarn. Ungefär som den där släktingen som dyker upp på alla kalas men som ingen riktigt vill prata med. Man byter några artighetsfraser men efter ett tag så tryter intresset för hen och personen i fråga lämnar till slut utan någon större uppmärksamhet.
Precis så har Svenska Cupen varit. Man spelar de första obligatoriska matcherna, för att sedan åka ur i någon tafflig match inför en nästan obefintlig publik. ”Oj då, vad.. synd?”
Men så kom reformen. Ett gruppspel introducerades som dels förlängde tävlingssäsongen, men som också förhöjde intresset för försäsongen som kan vara rätt kylig – i dubbel bemärkelse. Inte blev det sämre av att SVT gick in och verkligen kavlade upp ärmarna för att se till att lyfta cupen till den nivå som den förtjänar och har i andra länder. Plötsligt spirade optimismen. Publiken sökte sig till arenorna och flera hundra tusen följde tv-sändningarna där Daniel Nannskog energiskt viftade med armarna och drog anekdoter från det norska cupspelet och poängterade hur viktigt det är att brrrrrinna på planen (lyssna noga, AIK).
För första gången på en evighet var det drag i cupen. Vi supportrar har sällan, om ens någonsin, varit så engagerade kring cupspelet och känslan var likadan bland de aktiva, ledarna och journalisterna. Äntligen hade ett fungerande upplägg hittats.
Men det är lätt att rasera ett bygge som saknar ordentlig grund.
Det började med icke fastställda datum i kvartsfinalspelet, trots att det stod så i tävlingsbestämmelserna. Istället fick lagen, SvFF och SVT med kort varsel sy ihop ett schema som passade alla de tre parterna. Problemet är att de inte tänkte på den fjärde och i det här sammanhanget viktigaste partnern: vi supportrar. Avsparkstiderna 17:30 och 18:00 på vardagar är ett resultat av illa skött planering och borde kunna ha undvikits bara med lite framförhållning och kommunikation. Istället står vi här med fyra sportsligt heta kvartsfinaler som kommer att ha ett minimalt eller obefintligt bortastöd.
Som om inte det vore nog, kom idag nästa snedsteg. Ett än större sådant. Då kylan omöjliggör spel på Falkenbergs IP kommer vår match att spelas i Växjö. Inomhus. Igen: Växjö. Inomhus. 17 mil från den egentliga spelplatsen. Det är som att vi skulle spela hemmamatch i Båstad, eller AIK i Vingåker. Ett litet men ändock levande hopp om att se matchen på plats trots full arbetsdag och den tidiga avsparkstiden försvann plötsligt i tomma intet när man nu behöver ta sig den groteska sträckan på knappt 30 mil.
Beslutet är kalkonaktigt på så många nivåer att det är svårt att veta var man ska börja. Jag kan ha viss förståelse för att en naturgräsplan inte är av bästa kvalitet efter vinterns fasta grepp, men samtidigt är det snart april. Seriepremiären närmar sig. Är en spelbar – inte utmärkt eller ens bra, utan spelbar – gräsmatta för mycket att begära? Men låt oss vända andra kinden till och acceptera en flytt. SvFF och Falkenberg säger att deras reservarena är Borås Arena. Varför används då inte den? För att det geografiskt gynnar oss? För att vi kommer att äga tillställningen på läktaren?
Tough luck, blir min kommentar till det. Kan man inte leverera en duglig plan, en av väldigt få förutsättningar för en av de enklaste sporterna i världen, kan man gott stå sitt kast, och har definitivt inte rätt att ställa några krav. Falkenbergs agerade är småaktigt och sker garanterat enbart av rädsla för vårt bortafölje (hellre neutralt och tyst än möjliga ÖIS-fördelar), men den kanske största frågan är hur SvFF kan godkänna den här flytten. Att jobba för att den ”nya cupen” ska bli en succé samtidigt som de accepterar en kvartsfinal inomhus 17 respektive 30 mil från lagen ifråga går inte ihop. Inte någonstans. Agerandet är ingenting annat än ett stort skämt och ett lågvattenmärke av episka proportioner sett till allt arbete som lagts ner för att förvandla cupen från sorgebarn, till något att vara stolt över.
Så grattis alla inblandade. Ni har sett till så att vi tagit ett steg framåt – men två steg bakåt. Vi ses inte i Växjö den tredje.
