Inför derbyt: 2000-talets största ÖIS-triumfer mot IFK
På lördag är det dags, derby mot IFK på stora Ullevi. Just Ullevi har varit skådeplatsen för ett par magiska derbykvällar - så vad passar bättre än att blicka tillbaka och njuta av några magiska ÖIS-stunder?
8 maj 2002
ÖIS-IFK Göteborg 2-1
Ett ÖIS i storform mot Blåvitt. Hypen var såpass stor att matchen flyttades till stora Ullevi, vilket visade sig vara ett bra drag. Hela 37 763 kom till Ullevi denna vårkväll i maj. Måljubel i all ära - men det största jublet kom kanske istället när speakern tillkunnagav att kvällens publiksiffra innebar att man passerat Råsundas publikkapacitet - något som möttes med ett avgrundsvrål från supportrarna.
ÖIS-supportrarna hade inte jublat klart där, för det här skulle bli en kväll att minnas, iallafall för alla med rödblåa sympatier - Dick Last blodiga ansikte vid slutsignalen - eller att ÖIS hade tagit milleniets första seger mot IFK.
Det var en jämn tillställning på Ullevi denna kväll. IFK prickade ribban inte mindre än tre gånger innan ÖIS ledningsmål, men nära skjuter ingen hare. ÖIS ledningsmål kom efter en halvtimme när Jeffrey Aubynn pangade in ett inlägg som Joachim Karlsson tryckte in. Efter ÖIS ledningsmål var det Blåvitt, och inte ÖIS, som fick vind i segeln. ÖIS straffområde belägrades under den sista delen av halvleken, och ÖIS överliggare fick känna på boll ytterligare två gånger.
Matchen var inte logisk sett till resultatet - och den blev än mindre logisk när Fredrik Källander med en dryg timme spelad, snappade upp bollen och drev med bollen från egen planhalva och serverade Patrik Fredholm som piskade in 2-0 till Sällskapet.
IFK fortsatte bombardera mot ÖIS försvarsmur. Och 2-1 kom - men där stannade det. Dick Last knockades blodig, IFK sköt, sköt och sköt. Men inget kunde bryta ner den rödblåa försvarsmuren den 8 maj 2002.
10 september 2002
IFK Göteborg-ÖIS 2-5
Man brukar säga att man vill spara det bästa sist - men vi tar det redan nu. IFK-ÖIS den 10 september 2002 är en av de mest legendariska ÖIS-kvällarna ur flera perspekriv; 42 386 åskådare på plats (den högsta publiksiffran på en allsvensk fotbollsmatch då sedan 1977) en brasiliansk anfallsstjärna föddes, ÖIS hakade på kampen om SM-guldet - detta var kvällen då ÖIS slog IFK Göteborg med 5-2.
Det är ju faktiskt inte första gången det hänt - 1998 hade vi samma resultat. En enastående prestation det också, absolut, men den här matchen är som bekant speciell på fler än ett sätt.
Afonso Alves blev säsongen 2002 välkänd i fotbollssverige. Under debutsäsongen hade han fram till derbyt på hösten 2002 svarat för sex mål - bland annat ett hattrick borta mot Djurgården på Stockholms Stadion samma sommar. Nu skulle han spela sitt första derby mot IFK. Och alla vet hur det slutade vid det här laget.
Men vi tar det igen - matchen var inte helt olik den som spelats fyra månader tidigare. Men ÖIS anno 2002 var effektiva, ruskigt effektiva - det var inte IFK Göteborg.
Jeffrey Aubynn gillade derbyna mot IFK 2002 - han assisterade till ledningsmålet i vårderbyt, nu tog han saken i egna händer och sköt en rökare från 25 meter som hade fått Roberto Carlos att tappa hakan. 1-0 till ÖIS efter dryga halvtimmen.
1-0 ledningen stod sig till minut 76. Ja just det, minut 76. Det var då alla säkerhetsbälten knäpptes av, Bengt Andersson glömde av sitt vänstra målvaktshörn, och Afonso Alves gjorde ett, två, och tre mål på lite drygt tio minuter. Efter en fullkomligt galen sista kvart stod det 5-2 på resultattavlan till ÖIS. Visst, Blåvitt hade lyckats spränga hål i den rödblåa försvarsmuren både en och två gånger (Dick Last klarade sig för övrigt helskinad denna gången), men när Jeffrey Aubynn sköt som Roberto Carlos, Afonso Alves fintade och avslutade som Ronaldinho, och ÖIS spelade sambafotboll som bara ÖIS kunde göra 2002 - ja då det fanns det inte mycket att sätta emot.
30 september 2003
ÖIS-IFK Göteborg 4-1
"Det föll en tår när jag tackade klacken".
Orden kommer från Erik Hamrén i den mixade zonen den 30 september 2003. ÖIS-tränaren har precis gjort sin sista match i ÖIS, efter sex år som tränare för klubben. Hur han avslutade sin sejour i klubben? På bästa tänkbara sätt: 4-1 vinst mot IFK.
Om derbyna 2002 var uppvisning i effektivitet och stabilt försvar så var det här något helt annat. Denna höstkväll 2003 fanns det bara ett lag på planen, Örgryte IS.
Hamrén startade med en hyperoffensiv uppställning krossade den blåvita rivalen med 4-1. I höstderbyt 2002 var det Afonso Alves som fick sitt stora genombrott - denna gången var det en 19-årig kille från Zambia som presenterade sig. Boyd Mwila hette killen.
I sin andra match för Sällskapet gjorde han 1-0 efter en dryg halvtimme. Vad som hände sen? ÖIS dundrade på. Afonso Alves skruvade frisparkar som David Beckham, och Bengt Anderssons måste ha drömt mardrömmar om anfallaren. Denna kväll hade "Bengan" koll på sitt vänstra hörn - men då slog Alves istället en frispark ribba in, från sisådär 20 meter. Brassepartnern på topp, Paulinho Guára var också på spelhumör och lyckades sätta trean innan halvtid.
I andra halvlek skulle Alves göra ytterligare ett briljant frisparksmål som via försvarsmuren gick in i mål.
Efter matchen gick Erik Hamrén med tårar i ögonen och tackade ÖIS-publiken. Det var slutet på en av ÖIS mest framgångsrika perioder i modern tid.
18 spetember 2006
ÖIS-IFK Göteborg 3-2
Tre år efter den senaste derbytriumfen var det en annan verklighet som gällde för ÖIS. De framgångsrika åren med Hamrén och brassenafallarna Paulinho och Alves var över. Toppstrid hade bytts mot bottenstrid, och hösten 2006 var ÖIS ett lag som krigade för fortsatt allsvenkt spel. Kvar från derbysegern 2003 fanns inte många spelare - men Boyd Mwila var kvar, och tre år efter genombrottet var det tänkt att den nu 22-årige anfallaren skulle rädda ÖIS.
Vi har på senare år sett Marcus Berg och Ola Toivonen som landslagets radarpar under de senaste åren, men 2006 var det inte så. Där och då återfanns de på varsin sida av planen, båda två upphaussade anfallstalanger. En match i matchen där Ola Toivonen skulle stå som segrare.
ÖIS derbyn på 2000-talet hade en förmåga att tända nya rödblåa stjärnor. 2002 var det Alves, 2003 Mwila. Nu 2006 var det Toivonens tur, som i ett derby med endast dryga 13 000 på plats sänkte IFK med kanske sin starkast lysande insats under sitt enda år i ÖIS.
2003 hade Bengt Andersson släppt in två frisparksmål från Afonso Alves - nu tre år senare var det Ola Toivonens tur att visa att han också kunde slå frisparkar. Efter dryga 20 minuter spelade smekte den då 20-årige killen från Degerfors in sitt första och enda derbymål för ÖIS.
Den framtida anfallspartnern till Ola, Berg, ville inte vara sämre. Faktum är att han gjorde två mål denna kväll, först när han kvitterade till 1-1 och sen reducerade till 3-2, men målen hjälpte föga.
För Ola Toivinen var inte klar. I inledningen av andra halvlek assisterade han till en viss Aílton Almeida, som precis då hade blivit klar för FC Köpenhamn för 28 miljoner, som tryckte in 2-1. Just Aílton skulle sno allt strålkastarljus efter matchen. En situation i andra halvlek där Aílton fick en armbåge i ansiktet utvecklades till ett ordkrig.
"Han är för liten för att vara arg på. Han låg ju och kved som ett litet barn".
"Han behövde ju inte ligga kvar på planen för en läppskada".
Orden kommer från Bengt Andersson (vars mördrammar om ÖIS måste blivit ännu värre efter denna matchen) respektive Niclas Alexandersson. Aftonbladet sammanfattade det med rubriken "ORDKRIGET" dagen efter. Vad Aílton själv tyckte om cirkusen?
"De måste sett att jag blödde, jag visade dem läppen. Men Alexandersson fortsatte att snacka skit, hela tiden. Men det är så det ät i ett derby".
Sugen på mer heta derbykänslor och rödblå magi? Köp då för guds skull biljett till genepet på lördag - du vill inte missa det. 13.00 smäller det på stora Ullevi. Slut upp och sjöng för ÖIS!
Biljettlänk: https://www.ticketmaster.se/event/ifk-goteborg-orgryte-is-biljetter/539669