Inför Svenska Cupen
Sören Pauli ger sina tankar, funderingar och analyser inför gruppspelet i Svenska Cupen som för Örgrytes del startar på söndag.
Det grå februarimörkret ligger tätt över Göteborg i nuläget. Gruskornen och slasket har bildat ett täcke över marken och sommaren är så avlägsen att man ännu inte vågar drömma om soligare dagar. Det går att skriva ändlösa memoarer om dom dimmiga dagarnas förbannelse under vinterns andra månad. Den nyansfattiga känslan är dock inte kompatibel med vad jag känner kring Sällskapet i nuläget, så den är meningslös att lägga mer energi på.
Vårt älskade ÖIS har på bara några månader transformerats från en klubb i spillror på väg långt bort från strålkastarljusen till att helt plötsligt vara det mest formstarka laget i Superettan på försäsongen. Flera spelare, inte minst juniorerna, har utmärkt sig i positiv anda och det går att dra slutsatsen att gruppen blivit ett kollektiv snarare än ett gäng osäkra individer. Sällskapet har vunnit samtliga fyra försäsongsmatcher. Alex Rahm har tagit sig an sin uppgift som förstemålvakt på ett fantastiskt sätt, Daniel Paulsson har axlat kaptensrollen med bravur och William Svensson har sett urstark ut i en mer defensiv roll än vanligt. Helt plötsligt ser man fram emot allt som kommer med stor förtjusning.
De senaste veckorna har jag vid flera tillfällen fått höra att försäsongen är den bästa tiden att vara ÖISare. Tiden när vi faktiskt ligger på samma tabellplacering som alla andra lag och där allsvenskan ligger som en hägring för oss alla bort i horisonten. Det är i mitt tycke ett adekvat påstående då vi i stort sett aldrig varit med i toppen någon gång under säsongen de senaste åren. Därför föredrar man att hålla sig reserverad med sina drömmar tills vidare.
Till slut är det dock dags att mäta vart vi egentligen står och även om matcherna i Superettan fortfarande är en månad bort är tävlingsmatcherna alldeles i närheten. Svenska Cupen står inför dörren. Turneringen som i mångas ögon är den absolut bästa kraftmätningen inför seriespelet är bara dagar bort. ÖIS har också lottats in i en grupp som är speciell sett till motståndet. Inte minst för tränare Andreas Holmberg.
Hur bör vi förhålla oss till motståndarna? Vad kan vi vänta oss? Vad gör motståndarna så speciella för Holmberg? Faktorerna är många och att reda ut allt i ett stycke känns som en mycket komplicerad process, därför tänkte jag göra en liten analys av varje motståndarlag och därefter en analys av gruppen i stort.
Första matchen spelas mot Degerfors IF. Ett något stukat gäng som fick se sin allsvenska resa ta slut förra året. Efter en sejour i högsta ligan där den värmländska bruksorten förvånade fotbollssverige med sin frejdighet och visade att allt var möjligt om man trodde på det, är man nu tillbaka i Superettan för att börja om. Med många nya spelare, ny tränarstab och nya förutsättningar kan Degerfors tänkas behöva lite tid innan de spelar på sin högsta nivå. Kanske kan det vara något ÖIS drar en fördel av givet vår samspelta trupp.
Degerfors är en speciell motståndare. En mycket bra värdemätare också. Varför då? Jo, mannen som tog Degerfors tillbaka till finrummet och besannade drömmarna är Andreas Holmberg som var huvudtränare där mellan 2020-2023. Nu får han ställa sin nya rödblå arkitektur mot sitt gamla värmländska bygge. Räkna med att matchen kommer vara speciell för honom.
Vår andra gruppmotståndare är IF Elfsborg. Det gulsvarta laget från Borås föll verkligen på målsnöret i sina drömmar om en allsvensk titel när man förlorade guldet i sista serieomgången förra året. Självklart blir matchen för vår del en historia som påminner om David mot Goliat. Något som är jobbigt att erkänna som ÖISare men hur man än vänder och vrider på det ligger Elfsborg långt före oss i nuläget, både sportsligt och ekonomiskt. Kanske är det med det tänket man ska ta sig an matchen? Kanske är det just drömmen om att göra det omöjliga det som kan ge oss något under de 90 minuterna?
Elfsborg har dock gjort truppmässiga förändringar och med en tuff resultatmässig försäsong i backspegeln där man släppt in många mål (cirka 3 per match) går det helt klart att ifrågasätta deras status. Givetvis ska vi än en gång påminna oss om att det fortfarande är försäsong men det är i februaridimman det orealistiska tycks kunna hända. Kanske är det trots allt vår tur att skrälla den här gången? Kanske kan vår oprövade unge målvakt Alex Rahm, som fostrats i Elfsborg, lyckas hålla tätt mellan stolparna.
Vår sista gruppspelsmotståndare är ärkerivalerna GAIS. Klubben som förra året gick från att ha vunnit Ettan Södra till att spatsera igenom Superettan rakt upp till finrummet för första gången på 12 år. Ja, jösses. Form är dom i, det erkänner till och med den partiske. De har gått som tåget under de senaste två åren men även ett tåg har bromsar. Tittar vi på spelartruppen har inte några enorma förändringar skett, tappet av Julius Lindberg är givetvis kostsamt men truppbredden man hade under fjolåret står kvar. I ett derby kan allt hända, sägs det och det talar ju historien onekligen för.
“Det oväntade orginalderbyt” som man kanske kan rubricera detta som då lagen inte spelar i samma serie innebär också en brödrakamp jag vågar påstå att fotbollsgöteborg inte upplevt tidigare. På ena sidan planen kommer Andreas Holmberg att coacha sitt ÖIS och på andra sidan står hans bror Fredrik Holmberg. Det är helt klart unikt och häftigt, inte minst för huvudpersonerna själva. Självklart är det också roligt för fansen att få vara med om ett möte med GAIS även i år. Det vore minsann härligt att få ta ner våra grannar på jorden lite efter deras succé i fjol.
Efter att ha gått igenom motståndarna kan man konstatera att det faktiskt känns riktigt spännande. Ett formstarkt Örgryte med vind i seglen ska nu ge sig ut på svårare vatten. Äventyren kommer bli spännande och även om gruppen på förhand har en storfavorit i Elfsborg är ingenting givet på förhand. Nu väntar tre veckor av brödrakamper, bruksorter och den där nyansfattiga februarikänslan. När dom veckorna har passerat har vi svar på många av frågorna kring var vi står och vi har också tagit stormsteg närmare våren och seriespelet. Får man unna sig att drömma kanske även ett slutspel i svenska cupen väntar… Låt cupen börja!