Lagbanner
Krönika: Det är upp till bevis nu, ÖIS
UPP TILL BEVIS. Aílton Almeida återvände till ÖIS efter en lyckad proffskarriär – nu är det tänkt att det är han som ska ta ÖIS till Allsvenskan.

Krönika: Det är upp till bevis nu, ÖIS

I eftermiddag äntrar ett rödblått gäng Ullevis gräsmatta för att vinna en premiär och ta sig an en säsong som inte är lik alla andra säsonger. Det är ett ÖIS med förväntningar på sig som sparkar igång en säsong som är avgörande för ÖIS som klubb på fler än ett sätt.

Känslan på en premiärdag är alltid speciell. Det är då saker börjar hända på riktigt; försäsongen slängs i papperskorgen, smekmånaden slutar för alla de hypade nyförvärven. På premiärdagen finns också ens ibland överdrivna förväntningar kvar. Man tror fortfarande på drömmarna man hade inför säsongen, man tror fortfarande att allt är möjligt. En premiärdag är drömmarnas och lyckans dag – men det är också en dag då drömmar möter verklighet.

När domaren blåser i pipan runt klockan 16 i eftermiddag är smekmånaden över för Aílton Almeida, Victor Sköld, Alexander Bernhardsson och resten av alla nyförvärven. Det är då Jakob Lindström ska visa att han kan styra ett mittfält med sitt krigarhjärta, det är då Aílton ska visa att han fortsatt är den målspruta vi tror och hoppas att han är och David Engström ska visa att han är generalen i mittlåset. Det är då saker och ting ställs på sin spets.

Under mina 19 år och 364 dagar på jorden har jag aldrig upplevt en hype kring ÖIS likt detta. Visst, jag var med 2008 när flyttlasset gick till Allsvenskan för senaste gången, men att säga att jag kommer ihåg hur stämningen var i supporterled för elva år sedan vore en lögn. Sedan dess har vi fått uppleva konkurser, nedflyttningar och uppflyttningar – vi har fått uppleva saker som för det mesta varit tufft för ett rödblått supporterhjärta.

Men ÖIS är som boxaren som legat nere för räkning och rest sig på tio. Efter alla år där drömmar krossats, där dramatiska nedflyttningskval som tagit andan ur en varit mer regel än undantag, ser vi ljuset i tunneln. Allsvenskan tonar upp sig där borta, i slutet av tunneln. 

Problemet är bara att den sista biten i tunneln är den svåraste biten. Den sista biten är som ett gatlopp, där farliga motståndare, nerver, adrenalinpumpande derbyn, kluriga bortamatcher från syd till norr, och skador väntar. Tunneln är ett vägskäl; om du klarar alla hinder väntar euforisk glädje. Om du gör det minsta lilla felsteg? Då väntar bottenlös besvikelse.

ÖIS säsong 2019 är just ett vägskäl. Det är nu ÖIS äntligen ska ta sig förbi den sista biten. Men minsta lilla felsteg och drömmen går i kras, det är precis så tajt Superettan är. Om man går segerlös i elva matcher, om man släpper in sju mål på två derbymatcher, om man tappar en ledning i sista sekunden på Stadsparksvallen – ja, då är det kört. Vad händer om det nu går åt skogen? Om Aílton inte levererar till de skyhöga förväntningarna han har på sig? Om ÖIS faktiskt tar ett felsteg? Vad händer då? Spelarflykt? Kanske. Ekonomisk smäll för klubben? Definitivt. 

Men vet ni vad? Jag tror ÖIS löser det. Jag tror banne mig att vi tar oss den där lilla sista biten. Jag tror Aílton levererar. Jag tror Jakob Lindström lyckas styra mittfältet med sitt krigarhjärta. Jag tror David Engström lyckas visa att han är generalen i mittlåset. Jag tror att ÖIS går upp till Allsvenskan.

 Rödblått får inte mycket bättre läge än så här. Det är i princip omöjligt. Förra året var det snubblande nära, men med ytterligare ett års erfarenhet så tror jag på något sätt att det löser sig. 2019 är året det ska gå. Nu, eller aldrig känns det som.

”Det kommer att bli spännande”, sa Aílton angående den kommande säsongen när han presenterades i vintras. Jo tack, Aílton. Det kommer att bli jäkligt spännande. Om mitt redan sargade supporterhjärta kommer klara av det? Knappt. Men en sak kan jag lova Aílton och resten av laget; i medgång och i motgång, i glädje och i sorg, kommer vi att stötta vårt manskap från staden Göteborg. Oavsett om våra hjärtan tål det eller ej.

I eftermiddag beger sig vårt rödblåa gäng in i slutkampen. Det är nu våra drömmar ställs mot verkligheten, det är nu ÖIS ska visa att de är lika bra som det har pratats om – det är nu ÖIS beger sig in i den sista, tuffa, snåriga delen av tunneln där allsvenskan hägrar i slutet. Det är nu det är upp till bevis för ÖIS.

Tiden är inne för ÖIS. Det är i år det ska gå hela vägen.

Nils Cedmannilscedman@gmail.comTwitter: CedmanNils2019-03-30 07:00:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK