Krönika: En kväll i sorgens tecken
Första derbysegern sedan 2006 får vänta. GAIS gick vinnare ur kvällens kamp. Det smärtar att säga det, men det var faktiskt välförtjänt.
Det skulle bli kvällen då ÖIS tog sig tillbaka på vinnarspåret, det skulle bli kvällen då ÖIS visade vem som bestämde. Kvällen till ära fick vi se solljus omringa Gamla Ullevi. Men kvällen slutade i ett kompakt mörker, ett kompakt mörker som inte verkar ha ett slut.
Det här var inte ÖIS kväll överhuvudtaget. Ett tafatt rödblått gäng förlorade mot GAIS med 1-3, mot ett GAIS som var bättre över hela planen, mot ett GAIS som visade bestämdhet och visade vem som bestämde. Precis det som ÖIS skulle göra men inte gjorde.
Matchreferat behöver ingen en kväll som denna. Det räcker med att konstatera att Sällskapet gjorde en plattmatch av sällat skådat slag. En prestation som det smärtade att skåda som rödblå supporter, en prestation som inte var värdig en klubb av ÖIS kaliber.
Jag ställer nu samma fråga som förra veckan: Vad har hänt med ÖIS? HUR är det möjligt att ett lag kan skifta så i form? Det värsta är att denna ojämnhet, som bekant, inte är något nytt fenomen, utan det har vi tyvärr sett de senaste säsongerna, inte minst i fjol. Faktum är att dagens ÖIS är skrämmande likt fjolårets upplaga.
Ska det behöva gå så här långt? Det här var ju säsongen då klubben ÖIS andades optimism, det här var säsongen då ÖIS-supportrarna, inklusive jag själv, andades optimism. Jag minns så väl optimismen från i våras, när "vi är serieledare" ekade över Östra Stå. Nu står vi här, efter en hopplös sommar, efter en hopplös insats mot GAIS och undrar vad som egentligen hände.
Kan någon berätta det för mig?
Ridå!