Lagbanner
Krönika: En match som gav lika många svar som frågor
BESVIKELSE. Jakob Lindström deppar efter förlusten mot J-Södra.

Krönika: En match som gav lika många svar som frågor

Första förlusten för året är ett faktum. En förlust som gav svar, men lika många frågor.

När Karl-Johan Lindblad nickade in 1-0 till ÖIS efter drygt tio minuter kände jag att det här skulle bli ÖIS kväll och tre poäng. När dessutom Richard Yarsuvat gjorde 1-0 mot AIK i Borås var vägen mot kvartsfinal plötsligt spikrak.

När domaren satte pipan i munnnen drygt en och en halvtimme senare, var det inte lika muntert. ÖIS hade förlorat med 1-2, och fått noll poäng istället för tre, och vägen till kvartsfinal var inte längre lika spikrak. På Valhallas läktare stod jag och kände att det här var en match som gav en hel del svar, men även en hel del frågor.

Att Thomas Askebrand valde att starta med Alibek Aliev och Victor Sköld på topp var enligt mig ett förvånande drag. Med så många anfallare som ÖIS har i truppen kan jag köpa att man vill testa olika kompositioner - men just denna kompositionen kan vi med facit i hand säga inte var särskilt lyckosam. Duon på topp fick visserligen inte speciellt mycket bollar att jobba med, men hade svårt att ta sig till några direkta lägen då snabbheten inte fanns i varken Aliev eller Sköld.

Trots 1-0 var ÖIS inget lag som dominerade. J-Södra hade mycket boll och hotade med djupledsbollar bakom ÖIS backlinje, en backlinje som var allt annat än samspelt i måmga situationer, något som skulle stå ÖIS dyrt i andra halvlek.

När Jakob Orlov snappade upp en felpass, en grov sådan, från Anton Lans, var det starten på Rödblåtts fall. Alexander Jallow gjorde 2-1 till gästerna dryga halvtimmen senare efter en situation där ÖIS bäcklinje inte fick undan bollen. J-Södras båda mål föregicks av slarv, något som kännetecknade ÖIS spel denna kväll.

Visserligen hade ÖIS inte turen på sin sida när Aíltons chipp till 2-1blev bortdömt av oförklarliga skäl en stund tidigare efter en blunder från J-Södra-målvakten Frank Pettersson. Men dagens ÖIS var ett lag som var slarvigt och ofokuserat och helt enkelt inte förtjänade att vinna. I slutet på matchen bildade Ailton, Sköld och Ludwigson en anfallstrio på topp, en lösning som gav mer tryck i anfallet, och en lösning som jag är övertygad om är den bästa lösningen på ÖIS angenämna som man ändå får kalla det, anfallsproblem. Men trots upprycket sista delen av matchen kändes det aldrig riktigt nära.

Kvällens match gör mig också illa påmind om förra säsongen - då var slarvet skillnaden mellan kval till Allsvenskan och en fjärdeplats. Mot Norrby slarvades det duktigt också, men då hade inte Norrby förmågan att utnyttja det. Jag hoppas innerligt att slarvet inte blir avgörande för ett andra år i följd, men om ÖIS inte kan hålla fokus i 90 minuter plus tillägg kommer det att straffa - det gjorde det i dag och det kommer det göra i framtiden.

Vägen som såg ut att bli så spikrak blev helt plötsligt motsatsen. AIK fick "bara" med sig 1-1 hem till Solna, men i och med ÖIS tapp så måste ÖIS med största sannolikhet vinna på lördag på Friends Arena - en uppgift som är allt annat än lätt. Vid seger hade det räckt med oavgjort, även det en svår uppgift, men inte alls på samma nivå som det ÖIS nu ställs inför.

Jag hoppas att Askebrand har mixtrat färdigt med anfallare nu - på lördag vill jag se Aílton, Sköld och Ludwigson på topp, med Aílton och Ludwigson som strikers, och Sköld i en lite mer tillbakadragen roll som centerforward. Som sagt: Jag är övrtygad om att det är den absolut bästa anfallslösningen.

Askebrand och laget fick en del svar men också en del frågor. De har tills lördag på sig att lära sig av svaren och hitta svaren på frågorna, annars är livschanserna för ÖIS fortsatta cupdeltagande ytterst små.
 

Nils Cedmannilscedman@gmail.comTwitter: CedmanNils2019-02-24 21:06:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK