Lagbanner
Legendar #6: Örjan Persson
Två legendarer på en bild: Örjan Persson och Sven Rydell.

Legendar #6: Örjan Persson

Debut 1961, avsked 1975. Vår sjätte legendar är måhända inte den kändaste men hans gärning för ÖIS sträcker sig över två framgångsrika årtionden. Det är tid att äntra rampljuset för ardennerhästen Örjan Persson.

Historien börjar 1942 när Per Örjan Persson kommer till världen. Född i Uddevalla, uppväxt i Smögen, men de orterna skulle visa sig vara högst temporära. Persson var till att upptäcka världen – men först skulle han upptäckas av ÖIS.
 
Redan tidigt blev fotbollen en stor del av Perssons liv. Startskottet gick i lokalklubben Smögens IF där smällen blev så hög att A-lagstränaren inte kunde undgå att ta notering. Junioren Persson fick tidigt ta klivet upp till seniorfotbollen och presterade där så väl att ÖIS kallade. Och när Sveriges äldsta fotbollsklubb tillika dåtidens gigant kallar – då kommer man.
 
Blott 19 år gammal skedde debuten i ÖIS A-lag. 7 maj 1961 mot Örebro, för att vara exakt. Succén lät inte vänta på sig. Persson hade vänsterkanten i sin ficka och dominerade med snabba ruscher, precisa inlägg och vårdade passningar.  Rödblått charmade hela fotbollssverige med sitt frejdfulla spel och unge Persson var en av många beståndsdelar i denna ÖIS-upplaga som fick epitetet ”Lirarnas lag” och sånär vann SM-guld. Den personliga belöningen för de fina insatserna blev snart ett mycket välkommet telefonsamtal.


ÖIS 1961. Örjan Persson längst upp till höger.
 
I luren hördes Lennart Nymans röst. Vid en ålder av 21 år var det dags för Persson att göra landslagsdebut, och han gjorde det som om han inte vore född till någonting annat. Persson bjöd på högkvalitativa prestationer även här, blev bofast i landslaget och stannade till slut på den respektabla siffran 48 landskamper utspridda över tolv år. Såväl 1970 som 1974 fick han också äran att representera Sverige i de årens världsmästerskap vilket givetvis blev höjdpunkten på landslagskarriären.
 
Två år efter debuten i den gulblåa dressen stundade ett nytt äventyr. Vid tidpunkten hade Persson gjort sig ett aktat namn, så till den grad att intresse väcktes utomlands. Destinationen blev skotska Dundee United som i och med det genomförde sitt första utländska köp någonsin. Persson kom till ett lag på dekis, på väg mot nedflyttning. Tillsammans med dansken Fin Dössing lyckades dock Persson ingjuta tillräckligt mycket mod, energi och kvalité i laget att Dundee lyckades hålla sig kvar. Kombinationen inlägg från Persson och avslut av Dössing blev ett fruktat vapen i den skotska ligan och de bådas namn steg i graderna.
 
Säsongen därpå blev betydligt lyckosammare. Dundee kvalificerade sig för Europaspel för första gången – mycket tack vare Persson som stod för sin bästa säsong. Elva ligamål och segrar mot Barcelona och Juventus i föregångaren till Uefacupen stödjer den tesen. Persson var nu i det närmaste avgudad av fansen, men snart skulle han göra dem besvikna.
 
1967 sade Persson farwell till Dundee, och cheerio till Rangers. I storklubben blev det inga titlar men sejouren blev ändock lyckad för honom personligen. Utöver att precis som vanligt dominera sin vänsterkant så utvecklade han i den blåa Rangers-tröjan sin målfabrikation. På 113 matcher blev det 31 mål – en anmärkningsvärd hög siffra för en ytter. I sinom tid tog dock det svensk-skotska äktenskapet slut och Persson återvände hem till Sverige. Hem till ÖIS.

Det var aldrig någon tvekan att det skulle bli ÖIS jag återvände till. Det var naturligt att återvända till fadershuset, motiverade Örjan klubbvalet.

I ÖIS spelade han, med sedvanlig glöd och skicklighet, fram till 1975 då skorna efter att ha gjort ett sista framträdande på den största av scener med Sverige i Västtyskland-VM lades på hyllan. I sin avskedsmatch mot Halmstad var han rent lysande och spelade som i trans. Inlägg, passningar, klackar - allting gick vägen. Passande nog fick han också avsluta med att göra mål i 2-1-segern. Den värdiga, numer ofta betraktat som Hollywood-avslutningen blev därmed verklighet för Persson som med gott samvete och en stor portion stolthet tog avsked efter att slutsignalen ljöd. Han gjorde det efter ett sjuårigt proffsäventyr, två VM samt hängiven tjänst i ÖIS-tröjan och 2009 blev han invald i Göteborgs Hall of Fame som ett bevis på den framgångsrika karriären. Men all statistik och noteringar till trots – frågan är om inte fotbollsspelaren Örjan Persson bäst beskrivs genom en kort och enkel mening, sagd av förre AIK-tränaren Alex Miller, då spelare i Rangers.
 
Vilken vänsterfot, vilken arbetskapacitet. Han var som en ardennerhäst!

Örjan Persson
Född: 1942-08-27
Tid i ÖIS: 1961-1964, 1971-1975.
Prestationer/utmärkelser: Proffs i Dundee United och Glasgow Rangers, 48-faldig A-landslagsman, två VM-turneringar, 24 allsvenska mål på 168 matcher i ÖIS-tröjan, medlem i Göteborgs Hall of Fame.

Källor: ÖIS.se, Wikipedia, SvenskaFans

* * *
Tidigare legendarer:
#1: Sven Rydell
#2: Carl-Erik Holmberg
#3: Lennart Wing
#4: Rune Börjesson
#5: Agne Simonsson

En stor del i vår nya design, vars avsikt är att lyfta fram och hylla ÖIS långa och stolta historia, är porträtten i vänstermenyn. Legendarerna, tio till antalet, är utvalda baserat på 1) tid och prestation i ÖIS, 2) åsikter från oss i redaktionen, samt 3) er läsares nomineringar. De kommer att avtäckas i kronologisk ordning veckovis på torsdagar klockan 13.

Andreas Kristenssonandreaskristensson@live.seankristensson2014-06-26 13:00:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK