Saint-Etienne - Marseille
Livsviktigt nykomlingsmöte nästa
Efter en mardrömslik månad maj och därtill förlust senast mot Ängelholm så är goda råd dyra för ÖIS när Östersund imorgon står för motståndet. Som om inte Prytz hade nog med orosrynkor så saknas inte mindre än sex spelare - blytungt för en tunn trupp.
Galenskap. Ett ord gott som något för att beskriva den senaste matchen mot Ängelholm, och då den första halvleken i synnerhet. Som om inte en hårt dömd straff emot oss och en missad straff från kapten Lindström vore nog, så kraxade olyckskorparna dessutom upp två stycken ribbträffar och psykologiskt tunga mål sett till tidpunkt. Praktiskt taget allt som kunde gå snett gjorde också det – och bussresan hem gick i sorgens tecken efter vad som till slut blev 1-4 och en alltmer prekär situation i tabellbotten.
En poäng före oss i tabellen ligger Östersund; inledningens positiva överraskning som charmade oss alla med en frejdig, offensiv fotboll, men som de senaste fem matcherna har fallit som en sten och bara mäktat med en poäng under denna period. Det är med andra ord två lag med stukat självförtroende som går in till match, och nog kan man tänka sig att det sätter avtryck på spelet – åtminstone inledningsvis. Inget av lagen har råd att gå bort sig och en lite defensiv approach till en början med avsikt att som det heter ”komma in i matchen” kan säkerligen bli ett faktum.
Inte minst om man dessutom tänker på det lag som Prytz kommer att ställa upp med imorgon. André Nilsson och Filip Holländer är som bekant inte aktuella, och Sebastian Ohlsson som vi hade förhoppningar om skulle friskna till från sin skada är dessvärre inte med i truppen. Därtill saknas Johan Lundgren, Tobias Bratt och Jonathan Azulay som alla tre är avstängda. En tunn trupp har blivit lövtunn – och med det kan vi räkna med en drös ändringar.
Att Abrahamsson startar är lika givet som försvarsmisstag från duon Olsson/Granqvist, men framför honom blir det ändringar; dock sannolikt bara en. Avstängde Azulay ersätts av Sahlin vilket baserat på de senaste matcherna inte behöver innebära någon försvagning – snarare tvärtom. Azulay har visat upp ett virrigt positionsspel och i det närmaste agerat rundningsmärke emellanåt, samtidigt som offensiven lyst med sin frånvaro då han inte har det spelet i sig naturligt samt hämmas av att hela tiden tvingas lägga över bollen på sin högerfot.
Framför backlinjen lär det, förutom Lindström, bli ett helt nytt utseende. Saknas gör Lundgren och Bratt (nåja) och dessutom kommer Ericsson troligtvis att förpassas till bänken efter att inte alls ha tagit chansen när han gått den. Alternativen är många, men inget som känns klockrent. Att Hedman eller Ricky startar på högerkanten känns dock troligt, och nog känns Ricky som något mer sannolikt. Som enda renodlad mittfältare får Jakob Lindström göra ett hästjobb i såväl def- som offensiv, och bredvid honom bör hoppet sättas till Henrik Carlsson som imponerat väldeliga. Återstår gör då vänsterkanten, och baserat på Prytz tidigare uttagningar ligger Hall nog närmast till spel.
Anfallsmässigt ligger precis som vanligt mycket ansvar på Emil Karlssons vikingaaxlar, som med sin styrka och sina löpningar kan ge oss andrum och skapa målchanser ur tomma intet. På frågan vem som kamperar ihop med honom bör svaret, enligt mig, bli Oskar Wallén. Omställningen från startspelare till tokpetad är anmärkningsvärd och svår att förstå, men nog har det blivit tydligt att vi saknar Walléns tyngd i straffområdet. Alltför ofta har vi varit försvinnande få när det väl vankats målchans och där kan Wallén bidra i allra högsta grad.
Om det blir Wallén eller någon annan som gör målen spelar dock ingen som helst roll – huvudsaken är att poängen tas; helst tre. Ännu ett magplask har vi inte råd med. Flermålsförlusterna måste nu vara ett minne blott – försvaret måste tätas och offensiven spetsas. För att komma ur den här negativa spiralen och få upp humöret i hela ÖIS-lägret vore en vinst imorgon ohyggligt välbehövligt – och mot ett formsvagt Östersund har vi verkligen chansen.
Klockan 16:00 ska vi ta den.