Nantes - Metz
Målsnålt mot målglatt i västkustmötet
Tropisk värme är utbytt mot mer normal svensk sommar, Sundsvall mot Varberg och förhoppningsvis en poäng mot tre. ÖIS åker de sju milen ner på de halländska vägarna för en match där vi söker efter offensiva svar.
När Emil Karlsson vände runt sin försvarare och stänkte upp 4-2 i krysset borta mot Landskrona så säkrade han segern, men även tillförsikt. Efter en knackig start så tystades tvivlet om en undermålig offensiv med de fyra målen och i en handvändning förvandlades avgåropen till framtidshopp. Men mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Med fyra raka mållösa matcher är det åter befogat att lägga pannan i djupa veck, och imorgon mot ett Varberg som bör ligga nära oss i tabellen när den ska till att summeras så vill vi ha svar – offensiva sådana.
Problemet är inte ensamt, inte heller lättåtgärdat. Dels så har enskilda spelare – Wallén, Karlsson i synnerhet – inte kommit till sin rätt det senaste, dels så haltar anfallsspelet i stort. Mittfältet och yttrarna hamnar alltför långt ned i planen och när vi då ska gå till anfall saknas understöd för anfallsparet som dessutom tvingas hantera en stor mängd långa, och ofta otajmade, bollar från en backlinje som saknar löpningar och en vilja att synas från mittfältet för att få till vettiga uppspel.
Frågan är större än vilka spelare som ska starta längst fram, men man kan ändå tänka sig att Prytz funderar en del kring de två. Med tanke på Walléns svaga form och det faktum att Prytz inte dragit sig för att byta ut honom så är en bänkplats inte långt borta. Nu duggar matcherna dessutom tätt och Walléns något otympliga kropp kan nog behöva lite vila, så Ricky och Emil på topp imorgon är en duo att räkna med.
Adam Rosén saknas fortfarande i försvaret, så några förändringar där gentemot sist kommer inte att ske. Leinar och Azulays samarbete lovade mycket gott mot Sundsvall och om även Sahlin förmår att släppa lite på handbromsen och vara en större tillgång i uppspelsfasen så känns försvaret som en trygg post. Viktigt är givetvis att hålla koll på Gabriel Altemark Vanneryr som hugger på allt som rör sig i straffområdet. Seriens skyttekung kan avsluta med alla kroppsdelar och kan inte släppas ur siktet ens för en sekund.
På mittfältet finns som vanligt en hel del olika alternativ. Lindström och Lundgren är hur som helst givna centralt, men på kanterna har ingen ännu imponerat så pass att startplatsen är självskriven. Ohlsson har dock sett piggast ut av de som fått chansen och kommer av allt att döma få chansen även imorgon. Återstår gör Jacob Ericsson, Filip Holländer och Tobias Bratt, där den sistnämnde är en joker som enligt rapporter testats mycket på träningarna under veckan och mycket väl kan komma att starta. I honom får vi ren vilja och energi, och kanske kan det vara ett framgångsrecept mot ett rätt fysiskt Varberg.
Varberg kommer för övrigt in till den här matchen som historiska efter sin seger (3-1) senast mot Östersund; aldrig tidigare har de vunnit två raka matcher i Superettan. Tillsammans med ytterligare en seger så har de skrapat ihop nio poäng och återfinns placeringen ovanför oss i tabellen. Under försäsongen så var det anmärkningsvärda kring Varberg det undermåliga försvarsspelet, och det har följt med även in i seriespelet. 15 insläppta mål på sju matcher är sämst i serien vilket är ljuv musik för våra målsuktande öron. Mittbacksparet Saglik/Björck är inte det rappaste världen har skådat, och med Karlsson och Ricky som anfallspar kan vi förhoppningsvis komma till bakom dem.
Något annat som känns tryggt inför imorgon är resultatraden mot dem. Bekantskapen med Varberg stiftades 2011, och sedan dess har vi mött dem fyra gånger; två i Söderettan, två i träningsmatcher. På dessa fyra matcher har vi tre segrar och ett oavgjort resultat med målskillnaden 10-3. Statistiken är således på vår sida – är även spelarna det så kan morgondagen bli ett trendbrott. För båda lagen.
