Om ett dystert årsmöte
ÖIS höll i går ett extra årsmöte. Den kommande ombildningen till alliansförening skjuts upp då fotbollssektionen återigen haltar ekonomiskt, och här följer en sammanfattning samt lite egna tankar.
Det här är ingen rak nyhetsredogörelse. Det är heller ingen krönika. Likt ÖIS i stort så har jag svårt att hålla någon linje utan ger er istället någon slags hybrid.
Det var extra årsmöte i går. Det brukar vara det såhär på höstkanten. Den här gången var ämnet ombildningen till alliansförening som sedan tidigare klubbats igenom och bestämts gå av stapeln nu vid årsskiftet. En förutsättning för att så ska kunna ske är dock att varje sektion har en ekonomi i balans vilket inte är fallet. Fotbollssektionen kan inte leverera det, vilket gav upphov till att huvudstyrelsen kallade till detta extra årsmöte med avsikt att skjuta upp ombildningen.
Tidigt på mötet redogjorde ordförande Dan Cameras att så mycket riktigt var fallet, dock med en liten ändring. Förslaget var att ombildningen till alliansförening ska skjutas upp, men också tidsbestämmas. Detta på initiativ av friidrotten. Datumet var satt till 31/3-2015 och det var alltså det förslag som lades fram och som på slutet av mötet skulle röstas igenom. Dessförinnan följde dock redogörelser för situationen vi hamnat i och frågor utefter det.
Peter Björnram, vice ordförande i huvudstyrelsen, höll det inledande anförandet och förklarade hur det ekonomiska läget ser ut i de olika sektionerna. Vad gäller eget kapital så framgick att fotbollen har ett negativt sådant på en dryg miljon kronor. Senare under mötet så meddelades att den miljonen till största del består av en hyresskuld som kommer att regleras bort. Man kommer således att närma sig +-0 i eget kapital. Att gå in i en alliansförening, och driva fotbollen på egna ben, med noll i eget kapital är dock inte att rekommendera. En buffert på 10 % av omsättningen brukar sägas vara praxis vilket i så fall skulle innebära 1,3 miljoner kronor. Det är då kapital som man har kort tid på sig att få in innan ombildningen.
Även bowlingen gick in i året med ett negativt eget kapital. De har dessbättre gjort ett fantastiskt jobb under året och visar nu upp fina siffror. Bowlingen och friidrotten likaså. Björnrams anförande gick vidare med budget för 2014 och sedan det mest intressanta: en prognos per 31/8 för hur året ser ut att sluta. Friidrotten, bowlingen och brottningen gick mot att hålla budgeten (i brottningens fall även överträffa den) och nå plusresultat. Fotbollen däremot såg ut att gå mot ett minusresultat för året på 1 047 000 kronor. Lite senare framgick även att friidrotten hade fått gå in med ett sexsiffrigt belopp för att lösa likviditeten.
Fotbollen siktar trots det på ett nollresultat tack vare diverse aktiviteter och gåvor. Matz Thorsson har efterskänt en hyresskuld på 290 000:-, kvalintäkterna beräknas till 200 000:-, två stycken event hoppas ge ytterligare 200 000:-, och en eventuell försäljning av Joel Mumbongo till Everton skulle ge 370 000:- i utbildningsbidrag. Tillsammans ger de ”åtgärderna” 1 060 000:- vilket gör att fotbollen i så fall skulle visa upp ett nollresultat i princip. Eventintäkterna samt försäljningen av Mumbongo är ju dock inte hugget i sten och gör det hela osäkert.
Mötet fortskred med att Ulf Dermark, sekreterare i huvudstyrelsen, redogjorde för hur man arbetat med att förbereda inför ombildningen. Patrik von Corsvant, friidrotts-representant, fick sedan ordet och berättade hur diskussionerna gått inom friidrotten och varför man propsat på att få ombildningen tidsbestämd. Kort sammanfattat: man är trött på fotbollen. Även nu har man alltså fått gå in med pengar till fotbollen vilket man av naturliga skäl har tröttnat på. För att inte äventyra hela ÖIS vill man därför sätta ett datum då ombildningen ska ske.
Efter von Corsvant redogörelse för friidrottens resonemang så var det öppet för frågor. Under dessa fortsattes det att slå an på den kritiska ton mot fotbollen och dess styrelse som von Corsvant började på. Frågor höjdes bland annat om det i det här läget inte vore rimligt att sänka den sportsliga ambitionsnivån, minska utgifterna, och säkerställa ekonomin för att få igenom ombildningen. Visst mothugg kom då i form av att man med minskade ambitioner förlorar i attraktionsvärde såväl gentemot sponsorer och publik vilket skulle kosta mycket.
Det kom även upp frågor kring fotbollens budget för nästa år. Thorsson hade lett det arbetet och hade ett första utkast som visade på ett plusresultat kring 1,5 miljoner kronor. Budgeten var då satt efter att nå samma intäkter som i år. Däremot skulle man spara in lite på kansliet och några övriga ställen som skulle minska kostnaderna. Friidrotten frågade sig om de fick vara med och kolla på budgeten – något som de trots en inte sprudlande optimism från Thorsson skulle få, enligt Cameras.
Mattias Asserståhl, Jean Raymond och Peter Samuelsson från fotbollsstyrelsen fick gång efter annan ställa sig upp och försvara sig mot diverse frågor. Snällt sagt så lyckades de inte fullt ut, utan gav istället lite politik-typiskt svävande svar.
En intressant detalj var att en representant från friidrotten menade att alla sektioner jobbat hårt och intensivt för att skapa förutsättningar för den här ombildningen – undantaget fotbollen. De anklagades för att helt enkelt inte gjort sitt jobb, och hade bland annat inte utrett det juridiska som finns i frågan. Anklagelsen ihop med mötets redogörelser i övrigt spär på bilden av en fotbollsstyrelse som inte brinner för uppgiften. Som försöker hålla skeppet flytande, men inte mer än så.
Det är nu gåvor och extrainsatta event som ska rädda årets nollresultat. Men varför sker inte sådana (dock inte nödvändigtvis exakt sådana, märk väl..) event tidigare? Varför blir det alltid bara en panikåtgärd att ta till? Var finns nyskapandet och kreativiteten för att få fram intäktskällor utanför ramen? Att förlita sig på det traditionella som sedan inte visar sig hålla och krafsa ihop något i årets slut för att rädda oss är inte en hållbar väg att vandra. Det finns ingen plan för ÖIS utveckling, ingen övergripande tanke kring hur verksamheten sköts, och man fortsätter dessutom att negligera den oerhört stora resurs som finns i alla supportrar. Allting genomsyras av en slapphet och otydlighet som om den får fortsätta är förödande för oss.
Närmast väntar nu ett hårt jobb för att få till stånd ombildningen. När det är gjort finns det i min mening ingen annan väg än att tillsätta en ny fotbollsstyrelse. Definitionen för idioti är att upprepa samma sak och förvänta sig olika resultat. Det är precis det som nuvarande styrelsen gör, med misslyckande som följd. Det utan vision och mål, och därtill med en attityd och arrogans som bland annat tar sig uttryck såhär.
Ställ dig frågan om du tycker allt det här är acceptabelt för de högsta representanterna för vårt 127-åriga Sällskap. Jag vet mitt svar, och kommer att försöka verka för ändring.