Lirarbloggen: Omfamnar den lokala satsningen
Tankarna kring Örgrytes rivstart på transferfönstret där klubben satsar på lokala namn. En satsning som omfamnas med en positiv, och optimistiskt känsla inför framtiden.
Örgryte inleder aktivt ännu ett transferfönster där det varit intensiva dagar och veckor. Tidigare i veckan blev det klart att hela åtta spelare lämnar Sällskapet och innan November månad ens hunnit ta slut har klubben har redan presenterat sju nya spelare. Det har i stor mån tagits in spelare från egna akademin och lägre divisioner. In har det kommit unga, hungriga spelare med karriären på uppgång för att ersätta de spelare som lämnat klubben.
2019 är året vi ska ta oss till Allsvenskan. Hur ska man gå tillväga för att uppnå det? Thomas Askebrand har bestämt sig för att göra en till stor del lokal satsning för att hitta trygghet i gruppen. Trygghet leder ofta till framgång. Det ger oss inte bara en trygghet utan även bred och konkurrenskraftig trupp. En fräsch väg att gå ÖIS sida, och framför allt en sida det har varit alldeles för lite av de senaste åren. Det glädjer mig.
Jag skrev en krönika tidigare under året kring att värva mer från lägre divisioner. Att hitta guldkorn till en förnmåelig peng för att sedan ha ett större ekonomiskt utrymme för att spetsa till truppen. Gustav Ludwigson var en succévärvning utöver det vanliga, men blev ett utmärkt exempel för att det inte alltid behöver vara så stora skillnader. Det är desto klurigare att hitta rätt spelare till de svårare rollerna, likt Montiel, men där finns nu plats och chans att satsa hårt.
Känslan är att vi är klara med breddspelare och kan nu invänta två starka namn som ska lyfta truppen. De ska göra oss till det topplag vi ska vara. Att breddspelarna kommit till stor del från akademin och lägre divisioner för att få utrymme med ett par klassvärvningar. Känslan är att det har kan bli hur bra som helst.
