- -
Parkerad buss och uddlöshet
Seriefinal, höga förväntningar och en hög publiksiffra. Det var dukat för fotbollsfest på Valhalla IP, men – likt varje Valborgsmässoafton – levde festen inte upp till förväntningarna.
Över 2000 supportrar hade letat sig in på Valhalla och för en gångs skull var inte samtliga ÖIS:are, vilket innebar en någorlunda kamp även på läktaren. På planen började båda lagen trevande. Man kände på varandra, bolltempot var alldeles för lågt, bollbytena alldeles för många och båda lagen kändes helt fantasilösa.
Efter en inledande halvtimma som bestod av dålig fotboll och slitet hår på läktare och bänk, lyckades Oddevold skaffa fram en hörna. Efter lite gruff fick Fredrik Andersson tag på bollen och iscensatte en omställning. Jacob Ericsson satte fart och avancerande in på motståndarnas planhalva, där Oddevolds Emmanuel Adebayo(r) kom flygande med fötterna före. Obefintlig kontakt med bollen innebar nigerianens andra gula och adjö. ÖIS hade alltså sta’ns läge att blåsa på för ett ledningsmål nu, men trots detta så var man inte tillräckligt skärpta för att skapa någon riktigt vass chans innan halvtidsvilan.
Frågan som ställdes i paus var om båda lagen skulle fortsätta gå för det, eller om ett decimerat Oddevold skulle ”parkera bussen” – dvs. försvara lågt med laget och försöka spela av resterande 45 minuter. Jan-Erik Lien och hans mannar valde det senare alternativet.
ÖIS tog visserligen kommandot, som väntat, men hade klara problem med att skapa farliga målchanser. Så fort man närmade sig straffområdet så brast det när det kom till den avgörande passningen. Bolltempot var aningen högre än i första halvlek och man spelade med betydligt mer fantasi, vilket lade grunden för ett par fina kobinationer – främst på kanterna – men det var det där sista som saknades. När Rödblått väl lyckades skapa något farligare än en halvchans, så stod storspelande David Stenman (presentation överflödig) i vägen i gästernas mål. De fåtal gånger som Oddevold hotade var på fasta situationer, men med det sagt så stod de inte för en dålig insats. Det var tydligt varför de befinner sig där uppe i toppen, då de var det klart bästa laget som besökt oss denna säsong.
De avslutande femton minuterna var det, bokstavligt talat, spel mot ett mål. Backlinjen matade bollar mot straffområdet, för att sedan samla upp de bortrensade inläggen och repetera proceduren. Jacob Ericsson, som var tveklöst bäst i ÖIS, kom runt ett antal gånger på sin vänsterkant med hjälp av Daniel Paulsson – men bollen ville inte in.
Tiden rann ut och besvikelsen var total. ÖIS lyckades inte förvalta det numerära övertaget och gav istället ett uttryck av oerhörd uddlöshet, samtidigt som Oddevold skall ha beröm för det sätt som de ”vann” två poäng på. Nu väntar en avslutande bortaresa till Lund, innan grabbarna får gå på semester och – förhoppningsvis – kommer tillbaka för att skicka oss rakt upp i Superettan.