Lirarbloggen: Rätt hemvändare i fel tid
Grämer mig över att Johan Elmanders återkomst i klubben var under fel tid, hur jag kan se honom i dagens ÖIS och hur slutet kunde varit annorlunda. Drömmen av att se Ailton Almeida göra en återkomst - och förhoppningsvis få ett lyckligare slut på karriären.
Att Johan Elmander vände hem till Örgryte var en dröm som blev sann för många supportrar. Som man hade längtat och hoppats. Till slut blev det också av, men det blev inte som vi hade tänkt oss. Det blev en Elmander som fick långbollar skickade mot sig, rev och slet i sin ensamhet utan att få ut mycket av det. Ett obefintligt presspel med horribla avstånd mellan lagdelarna hjälpte inte till. Tekniken och formen var inte det den en gång var, det syntes på långa vägar, men viljan var det inget fel på.
Det grämer mig att en så fin karriär och en spelare med stort hjärta inte fick ett lyckligare slut på karriären. Att han kom hem i en så dålig tid för klubben. Det grämer mig ännu mer att jag verkligen kan se honom i dagens ÖIS. I ett lag där spelarna krigar och sliter för varandra. Hur hans rutin, riv och vilja skulle ge utdelning precis som Gustav Ludwigsons dito ger utdelning i dagsläget, utan en utmärkt teknik.
Visst, han väntade något år för länge, men jag väljer att tro att Johan Elmander var rätt hemvändare. Tyvärr blev det varken vad supportrar, ledning eller Johan själv hade tänkt sig. Johan Elmanders hemkomst blev inte vad vi alla hade tänkt oss, men kanske vore det ett annorlunda slut i dagens ÖIS under en tränare som Thomas Askebrand.
Jag kan se honom i dagens ÖIS precis som jag kan se Ailton Almeida vända hem till där allting startade. Jag kan se honom som klippt och skuren för rollen som Diego Montiel hade under förra säsongen. Där han lurigt flyter runt lite här och var i en fri roll. Där hans teknik och brassefötter skapar magi och oreda i motståndarnas försvar.
Förhoppningsvis går drömmen i uppfyllelse om att få se Ailton Almeida i den rödblå tröjan igen. Innan det är försent. Innan tekniken och brassefötterna inte går att känna igen riktigt på samma vis. Förhoppningsvis är han lika klippt och skuren i den fria rollen som han är i mina drömmar. Och förhoppningsvis blir det ett betydligt lyckligare slut än när Johan Elmander valde att vända hem för att avsluta karriären.
