Redaktionens julkalender #1
December kräva julkalender. Sagt och gjort - och vi inleder med en liten återblick till en magisk kväll på Nya Ullevi.
Redaktionens julkalender är tillbaka - en ÖIS:ig lucka per dag ända fram till julafton! I år så har vi valt att fokusera på de underbara bilder som tagits genom åren. Bilderna som vi har valt ut är sådana som vi tycker är värda att lyfta fram lite extra. Det kan vara antingen för att inte så många sett den tidigare, att den har en bra historia, eller helt enkelt för att vi tycker den är rolig. Oavsett - håll till godo!
* * *
Bilden i full storlek.
1985. Ett mytomspunnet år. Själv var jag sex år ifrån att få uppleva det, kanske det dubbla för att kunna minnas någonting. Jag och många med er har istället fått hålla till godo med restaureringen av SVT:s sändningar och Arne Hegerfors guidning. Hur IFK dominerade inledningsvis, men också hur ÖIS vände och hur Sören Börjesson på patenterat vis knorrade in det så viktiga 4-2 i den första finalmatchen. Hur IFK tryckte på i det andra mötet men där elva hjältemodiga ÖIS:are stod pall och segrade.
Därtill så finns det ett digert bildarkiv från de bägge höstkvällarna. Bilden ovan är kanske varken den mest kända eller den roligaste. Den visar inte hur vår kapten majestätiskt tar emot von Rosens pokal från Lennart Johansson och sträcker den mot skyn, inte heller hur en tapper, ung och hårfager Staffan Lindeborg försöker få till en intervju mitt i segerruset. Däremot sammanfattar den kvällen perfekt och symboliserar enkelheten som präglade tiden och som i dagens kommersiella tider i allra högsta grad är eftersträvansvärd.
Elva spelare. En enkel blombukett. Ett simpelt ärevarv inför ett fullsatt och vibrerande Nya Ullevi.
En stilfull avslutning på en säsong som för alltid kommer att leva kvar i vår historia som ett guldkorn. Mot dåtidens gigant IFK Göteborg, med SM-guld och Uefacup-seger i bagaget, kom i jämförelse lilla ÖIS och dräpte draken mot alla odds. Ett kollektiv kryddat med lite taktisk briljans från tränare Agne Simonsson och bollmagi från Sören Börjesson fick stjärnorna på fall, och är inte det poesi så säg. Strävan efter en repris förblir 29 år senare alltjämt ett konstant ljus och den största motivationen såhär i tyngre tider.
Någon dag framöver ska vi på nytt fira ett SM-tecken. Jag tror dock inte att det blir lika kontrollerat som på bilden.