Redaktionens julkalender #10
I dagens lucka minns vi spelaren med smeknamnet "turbo", som sällan stack ut, dribblade, eller öste in mål, men som älskade fotboll mer än något annat och fann sin egen riviga väg in i alla ÖIS-ares hjärtan. Genom sitt kompromisslösa slit blev mannen från Malmberget en lagkamrat att älska och en motståndare att frukta. Lucka #10 handlar om Joachim Karlsson.
Med totalt 7 år och 96 matcher (23 mål) i Sällskapets tröja på sitt CV har Joachim "turbo" Karlsson blivit belagd med lite av en kultstämpel inom ÖIS-led. Med sin kompromisslösa inställning och ändlösa kondition tog "Jocke" hela tiden de där löpningarna som andra spelare undvek på grund av lättja eller trötthet. Kanske var det kylan och den friska luften i Norrländska Malmberget, som Karlsson lämnade för ÖIS inför 1988 års Allsvenska säsong, som bidrog härdat honom? Kanske föddes han till en naturkraft, omöjlig att hålla tillbaka eller tygla? Hursomhelst blev han den han blev, "turbon" med en alldeles egen plats i den anrika ÖIS-historien.
Succén lät dock vänta på sig för den unge Karlsson som 1989 fick lämna ÖIS, efter två säsonger helt utan spel i Allsvenskan. Istället blev det en flytt tillbaka till Norrland och spel för Kiruna och Luleå, innan det 1994 bar av söderut till Skåne och Trelleborgs FF där tränare Tom Prahl gav honom förnyat förtroende på topp i ett lag utan några större stjärnor. Sejouren i TFF blev lyckad och fick sin höjdpunkt 1994 då laget lyckades skrälla och slå ut Premier League-laget Blackburn Rovers ur UEFA-Cupen efter en 1-0-seger på bortaplan som följdes upp med ett oavgjort 2-2-resultat hemma på Vångavallen efter 2 mål av Joachim Karlsson själv. Efter matchen beskrev Karlsson sina mål för Trelleborgs Allehanda:
?"– Vid det första målet dribblade jag av Colin Hendry och sköt vid stolpen. Men om det är det hårdaste markskottet som skjutits på Vångavallen det vet jag inte. Men jag kom rätt i steget och fick till en jättebra träff".
"– Det var stor dramatik och välregisserat. När de gjorde 2–1 trodde jag att ridån var nere. Men så sköt Engkvist och missade. Då sköt jag in bollen, säger Joachim Karlsson"
Efter succén i TFF blev det ett år i den Grekiska klubben Kalamata innan Karlsson tillbaka i ÖIS inför säsongen 1998. Ett år skulle visa sig bli en berg och dal bana innehållande em 5-2-seger i derbyt mot IFK Göteborg och Cupfinal mot Helsingborgs IF, samt fritt fall i tabellen till en tolfteplats och kvalseger mot Umeå FC. Karlssons återkomst i den rödblå dressen var åtminstone ett faktum och med 18 matcher i Allsvenskan och 5 mål hade han spelat till sig nye tränare Hamréns förtroende.Under de kommande tre åren var "turbo" given i det rödblå anfallet där han kom att flankeras av rödblå profiler som Marcus Allbäck, Johan Elmander och Christian Hemberg. Särskilt bra gick det tillsammans med Marcus Allbäck, vars målsinne och flärd kompletterades perfekt av Karlssons kamp- och offervilja. Tillsammans satte duon skräck i åtskilliga Allsvenska försvar och var dessutom starkt bidragande till att laget lyckades ta hem Svenska Cupen år 2000. Malmbergssonens förmåga att agera förebild för unga spelare var också något som gjorde honom till en gjuten del av ÖIS under flera år.
?
Avskedet skulle dock inte bli lika vackert. Inför den Allsvenska säsongen 2002 anlände Afonso Alves och Paulinho Guàra från Atlético Mineiro till ÖIS-gården och gjorde succé direkt, vilket ledde till allt mindre speltid för slitvargen från Malmberget. Trots 5 mål på 15 matcher av Karlsson, och en tredjeplats i serien för ÖIS, kunde klubbledningen endast tänka sig att förlänga norrlänningens kontrakt ifall han gick med på en 16-procentig lönesänkning. Detta kunde publikfavoriten med den stora kämparglöden inte gå med på och därför blev säsongen 2002 det 7:e och sista kapitlet i sagan om ÖIS och Joachim "turbo" Karlsson. Den frustration Karlsson kände kring klubbledningens lönepolitik märks tydligt i en kommentar till GP i samband med hans beslut att lämna klubben:
"– Man höjer de andras lön, men vill sänka min. Det känns som ett slag under bältet".
Det blev med andra ord ett tvärt avslut då det slitit sig rejält mellan Karlsson och styrelsen. Något som norrlänningen länge hade svårt att släppa, inte minst med tanke på den speciella relation som han byggt upp med fansen under sin tid i klubben. Trots rykten om intresse från Allsvenska klubbar blev det aldrig mer än bara rykten, vilket ledde till att den, då 33-årige Karlsson lämnade ÖIS för Umeå FC och en roll som spelande tränare och sponsoransvarig. Tiden i Umeå blev dock inte riktigt som Karlsson hade tänkt sig. Familjen trivdes inte och dessutom var det svårt för honom själv att anpassa sig till livet efter karriren. Såhär kommenterar han själv saken i en intervju med ÖIS hemsida från 2009:
"– Tiden efter ÖIS var ganska jobbig. Min självkänsla var inte den bästa och jag dippade lite efter att jag la ner karriären. Fotbollen och elitidrotten lämnade ett stort tomrum. Se på en läkare, eller vem det nu är. Deras karriär fortsätter även när de blir äldre, men vi fotbollsspelare har gjort vår och vad finns sedan efter det? Hur ska man förgylla tillvaron förutom tillsammans med sin familj? Det var tufft och blev en personlig resa inåt."
?Karlsson fortsatte dock att kriga, precis som han gjort sig känd för ute på fotbollsplanen och idag är han och familjen tillbaka i Malmberget där allting en gång började. Joachim arbetar som chef på Samhall där man tar hand om unga människor med funktionshinder. Även familjen trivs bättre och det verkar som att Joachim "turbo" Karlsson verkar ha hittat glädjen igen efter karriären. Avslutningsvis önskar vi "Jocke" allt gott och en riktigt god jul. Du kommer alltid att ha en speciell plats i alla ÖIS-supporters hjärtan.
