Lagbanner
Redaktionens julkalender #2
Glöm inte föregående års luckor, om du missat dem. De finns länkade längst ner!

Redaktionens julkalender #2

Han kom, han såg, han stegade. Överstegade närmare bestämt. Under den andra luckan döljer sig brassen Alex Pereira och hans stora förkärlek till en viss fint.

Redaktionens julkalender är tillbaka - en ÖIS:ig lucka per dag ända fram till julafton! I år så har vi valt att fokusera på de underbara bilder som tagits genom åren. Bilderna som vi har valt ut är sådana som vi tycker är värda att lyfta fram lite extra. Det kan vara antingen för att inte så många sett den tidigare, att den har en bra historia, eller helt enkelt för att vi tycker den är rolig. Oavsett - håll till godo!

* * *


Bilden i full storlek.

2008 blev ett framgångsrikt år i form av avancemang tillAllsvenskan, men det var också ett år där vi i slutet förlorade två trotjänare. Såväl Dick Last som Anders Prytz tackade för sig och skapade stora hål inte minst karaktärsmässigt. I Prytz fall så tappade vi även en solid och trygg vänsterback med en för ett nyuppflyttat lag ovärderlig rutin.
 
Frukta icke, sade tränare Carlsson och sportchef Last, och värvade Alessandro ”Alex” Silva Pereira.
 
Vi har jobbat länge på att få loss Alex och vi är väldigt nöjda över att det lyckades”, sade Last om sitt förstaval till efterträdare på vänsterbacken. Men någon tronföljare till Prytz blev Alex aldrig. Redan tidigt stod det klart att hans goda vitsord inte riktigt stod överens med verkligheten. Alex höll helt enkelt inte som vänsterback, och de framgångar som skördades under sina två år i klubben kom istället från en mittfältsposition.
 
Längre upp i banan så fick Alex större utrymme för sin klart bästa egenskap: vänsterfoten. Bland defensiva och spelkänsliga brister så stack känslan i vänsterfoten ut på ett positivt sätt och gjorde honom till ett faktiskt stundtals vasst vapen. Det hade kunnat bli ett sylvasst sådant, om han bara haft något att komplettera med. Finter, till exempel. Men vi fick bara en. Överstegsfinten.
 
Oavsett läge, oavsett försvarare, så kom den. Ibland bara en gång men ofta flera gånger om. Stundtals effektiv – allt som oftast bara överflödig och stelt utförd. Överstegsfinten blev Alex klaraste kännetecken men tyvärr inte ett smickrande sådant. På bilden ovan fick en okänd fotograf upp kameran i precis rätt sekund och lyckades föreviga Alex mitt i akten under en träningsmatch mot Landskrona. Det är dock inte bara finten som kom med, utan hela känslan kring agerandet.
 
Graciös som en gasell stegade han i gång för att sedan efter några omgångar antingen vika ut mot vänster eller söka sig hemåt mot ett nytt alternativ. Vilket val han gjorde när den här bilden togs vet jag inte. Men överstegen var där i alla fall. Det var de alltid.

Andreas Kristenssonandreaskristensson@live.seankristensson2014-12-02 10:00:00
Author

Fler artiklar om Örgryte

Det krävs trygghet för spelarna i ÖIS
Är ÖIS inte bättre än såhär?
Kvantresultat för ÖIS mot ÖFK