Redaktionens julkalender #2
I slutet av 80-talet exploderade Ebbe Carlsson-affären i svensk media. Affären blev enormt omskriven och resulterade bland annat i att ett statsråd tvingades avgå från sin post. Nästan lika omtalad, åtminstone i ÖIS-kretsar, blev den så kallade Janne Carlsson-affären. Om än utan riktigt lika grova påföljder. Två månader efter att artikeln i GP publicerades gav ÖIS ordförande, Joacim Nordh, sin syn på vad han egentligen tyckte om det hela.
–Det lilla jag skrev till GP räckte egentligen. Om inget ytterligare hade skrivits så hade nog historien stannat där. Jag vill inte sitta och kasta skit på någon i tidningarna, och absolut inte på Janne. Han är för bra för det. Jag gillar Janne. Men samarbetet mellan Janne och oss övriga i organisationen fungerade helt enkelt inte som vi hoppats och trott.
Snart två månader har gått sedan Janne fick lämna uppdraget i ÖIS. Artikeln i GP kom nästan en månad senare. Joacim Nordh fick veta att Janne Carlsson hade pratat med GP ett par veckor efter att han fick gå från föreningen och trodde vid det laget att Janne Carlsson hade lämnat historien bakom sig.
–Men sen kom det ju. Jag ska inte betygsätta reportaget. Janne fick säga det han ville säga, och det är ju Jannes bild av det hela. Men jag tycker att Janne kunde avstått att gå ut så här.
–Vad jag inte heller gillade var att Matz (Thorsson) och Marcus (Lantz) gick ut och pratade efter att styrelsen haft sin officiella linje. Jag har pratat med både Matz och Marcus om detta och uttryckt mitt ogillande.
Vad tyckte de om det?
–De tog det alla dagar i veckan. Matz var ödmjuk i detta och bad om ursäkt. Matz gör mycket gott för ÖIS och han är väldigt viktig för oss och vill ÖIS bästa, men där blev det inte riktigt bra. Men det har vi rett ut nu.
–Marcus likadant. Tog det hur ödmjukt som helst. ”Jag har ångrat mig och ber om ursäkt”, sa han. Dåså, okej, sa jag. Då drar vi ett streck över detta och lär oss utav det istället.
–När man går ut och pratar med media på det här sättet, så måste man ha klart för sig, att gör jag detta, vad innebär det då? Det hade de nog inte tänkt på hela vägen. De trodde nog inte att det skulle blåsas upp så här.
Med facit i hand kunde man ana att rekrytering av Janne Carlsson skulle sluta dåligt.
–Rekryteringen av Janne var svagt förankrad. Marcus visste egentligen ingenting och vi gav Janne helt fel förutsättningar. Han rekryterades för att sköta scoutingen, men ville mer.
ÖIS har under året haft ett sportråd, lett av styrelseledamoten Kalle Corneliusson, som bland annat skött rekryteringen av spelare. Här ingick även Janne Carlsson innan han fick sin nya tjänst. Efter att Janne Carlsson ansett att arbetet med spelarrekrytering skulle kunna skötas smidigare, föreslog han själv att han skulle bli sportchef för ÖIS.
–Men jag sa nej. Vi gör inte det. Beroende på att vi har sportrådet som jag tycker fungerar bra, samt att Kalle, som är förtroendevald i styrelsen, har ansvaret att leda sportrådet. Vi diskuterade frågan i styrelsen också, och efter några diskussioner var vi eniga.
Så Janne hade aldrig titeln sportchef?
–Nej, egentligen inte. I tidningen stod det ju så, och vi lät det vara. Men Kalle är ju den sportsligt ansvarige och sportrådet är motorn i det.
Istället var det endast scoutingen som skulle vara Jannes uppgift enligt Nordh. Men det blev snabbt tydligt att samarbetet mellan Janne och den övriga organisationen, och i synnerhet Marcus Lantz, fungerade väldigt dåligt.
–De hittade aldrig sättet att resonera med varandra. Jag vet inte varför. Ibland kan det ju vara så att man faktiskt inte fungerar tillsammans. Båda var nog lite tjurskalliga. De ville inte ge sig, eller underkasta sig den andre riktigt och jag lyckades inte överbrygga det. Det behöver inte vara konstigare än så. Det här är inte en persons fel. Det är mångas fel i det här.
I sin intervju med GP gav Janne Carlsson hård kritik mot hur saker och ting styrs på ÖIS-gården. Främst riktade han kritiken mot Marcus Lantz och Kalle Corneliusson. Bland annat att de skulle vara negativt inställda till att ta in spelare på provspel.
–Det var ännu en fråga som de inte var överens om. Argumentet från Marcus sida var att det skulle störa truppen. Men de är ju professionella fotbollsspelare, de spelar i Superettan och vet precis vad det handlar om.
–Sen ska vi inte ha in 20 nya varje träning, men vi måste vara flexibla och öppna. Om vi känner att det finns en kille vi vill testa så gör vi det. Jag har pratat med Marcus om att vi måste vara mer ödmjuka och flexibla inför detta.
Även sättet ÖIS skötte sina värvningar av Dardan Mustafa och Martin Mutumba fick kritik av Janne Carlsson. Janne hävdade att Dardan Mustafa i princip värvades efter att tidigare ÖIS-spelaren Jacob Eriksson, lagkamrat med Mustafa i Gefle, intygat att det var en bra kille. Martin Mutumba ska ha värvats utan att någon från ÖIS sett honom spela, eller att någon läkarundersökning gjordes. Uppgifter som Nordh tillbakavisar helt.
–Dardan hade vi koll på, och vi fick bra referenser. Sen kan man ju alltid säga att vi borde kollat tio gånger till, men då hade kanske det tåget gått. Vi var lugna med det vi visste.
–Mutumba är jag också lugn i. Kalle var uppe och tittade på honom och såg ett antal matcher. Han gjorde en läkarundersökning, där jag själv var med, och Mutumba gick ut med MVG i kroppen.
Något som Janne Carlsson berättar i sin intervju med GP är att Kalle Corneliusson från början var emot att värva en ny målvakt. Enligt Joacim Nordh diskuterade man frågan i styrelsen, men beslöt sig där för att lägga sina pengar på en ny anfallare istället.
–Hade vi haft tre miljoner på banken så hade truppen så klart sett väldigt annorlunda ut. Men nu får vi ju vara oerhört noggranna med vad vi gör med de här småpengarna vi har. Så jag tycker det är mycket mer komplext än vad det kan visa sig vara när man bara läser i tidningen. Vi bestämde oss för att satsa på en rutinerad anfallare istället och då blev det Mutumba.
Istället pratade Janne Carlsson med Matz Thorsson som var den som i slutändan såg till att Abbas Hassan kom till ÖIS.
Janne Carlsson-affären blev ordentligt omtalad när den briserade, vilket Joacim Nordh delvis tror skulle kunna ha undvikits.
–Det här blev alldeles för stort sett till frågan i sig. Det tycker jag fortfarande. Men sen har jag all respekt för att Janne, och Matz och Marcus hade ett behov av att uttrycka sig och prata men ibland när man tar ett beslut får man vara lojal med det.
–Hade det stannat vid det första reportaget, och vi inte gett oss ut i något mer, så tror jag att det hade stannat där. Sen vet jag även att oavsett vad Matz och Marcus sa så var det mycket skriverier på Twitter och på Facebook efter första reportaget.
–Jag vet inte vems fel det här är. Jag säger att det inte är en persons fel, det är många som får fundera lite på hur man agerat i detta. Men från styrelsen sida hade vi gjort precis samma sak igen.
