Redaktionens julkalender #22
Vi har varit där förut, och nu ska vi tillbaka dit igen. 10 september 2002 – en kväll att minnas, med världens kanske snyggaste bänkfirande fångat av kameran.
Redaktionens julkalender är tillbaka - en ÖIS:ig lucka per dag ända fram till julafton! I år så har vi valt att fokusera på de underbara bilder som tagits genom åren. Bilderna som vi har valt ut är sådana som vi tycker är värda att lyfta fram lite extra. Det kan vara antingen för att inte så många sett den tidigare, att den har en bra historia, eller helt enkelt för att vi tycker den är rolig. Oavsett - håll till godo!
* * *
Bilden i full storlek.
Från höstderbyt mellan ÖIS och IFK Göteborg 2002 finns det många möjliga vinklar att skriva om. Vi har dels resultatet i sig, naturligtvis. 5-2, om någon IFK:are skulle ha glömt. Vi har också Afonsos förnedring av Bengt Andersson genom prickskyttet i hans högra hörn. Som ett tredje exempel har vi publiksiffran. 42 386, den högsta noteringen Allsvenskan skådat på 35 år.
Men allt det där vet ni. Allt det där har vi på ett eller annat sätt redan berört. Låt oss istället bara njuta av en bild som säger och summerar allt.
Efter att Morgan Nilsson elegant strumprullat in 5-1 så var matchen så avgjord som någonting kan vara. De randiga fick förvisso in en reducering, men det var endast en liten knappt märkbar putsning av fasaden. ÖIS hade segrat, och det stort. På Nya Ullevis läktare så hade den blåvita delen redan lämnat eller var på väg att göra så, medan det i övrigt och inte minst på sektion VXY var feststämning modell högre.
ÖIS avbytarbänk ville inte sämre. Segern var vår att ta ut i förskott, så under slutet stod de alla upp med armarna kring varandras axlar, och bara njöt av scenen som låg framför dem. Med armarna i kors och ett leende som osade nöjdhet kunde Erik Hamrén tillåts sig själv att bara stå och njuta till fullo av prestationen och inramningen. Och bortom den polerade fasaden så bubblade det garanterat en glädje som bara väntade på att få komma ut.
Bakom Hamrén så stod de övriga – och där var det desto mer uppsluppet. Hasse Björnestöl, Matti Demegård, Jeffrey Aubynn, Christian Hemberg, Thomas Perstedt, Paulinho Guara, Jesper Norberg, Sören Börjesson och Ulf Svensson uppvisade i sin glädje en slags befogad överlägsenhet, och snart skulle även Hamrén släppa på tyglarna. Det krävdes bara en slutsignal först – sedan sken han upp till fullo och sprang ut på plan i triumf, med de andra hack i häl.
De kunde göra det efter en match där ÖIS visade sin klass såväl taktiskt som tekniskt. Bakåt var det stabilt, arbetsinsatsen god, och de offensiva krafterna visade upp sina mördande kvalitéer. Anledningarna till att ÖIS vann var många, men varför krångla till det? Varför inte bara säga som Tomas Levin skrev i matchreferatet här på ÖSF. ”Den enkla förklaringen är att just nu är ÖIS ett mycket bättre lag än IFK.”