Sällskapspanelen [20]: "Vad fan vore det för försäsong?"

En kvartsfinal är allt som står emellan oss och seriepremiären. Inför den samlas Sällskapspanelen på nytt för att ge sin syn på försäsongen; vad har varit bra, vad genererar oro och vad har egentligen gjort störst intryck på oss?

Sällskapspanelen är en artikelserie där tre personer, för det mesta redaktionsmedlemmar, diskuterar aktuella ämnen rörande ÖIS. Medverkar den här gången gör Andreas Kristensson, Fredrik Hansson och Eric Andersson. Har ni tips på ämnen att ta upp eller gäster att ta in är vi idel öra, och det går bra att kontakta oss via forumet, artikelkommentarerna, facebook, twitter eller mejl!

* * *
Försäsongen är snart helt avverkad och höjdpunkten är otvivelaktigt gruppspelet i cupen som slutade med avancemang till kvartsfinal trots tufft motstånd. Ur ÖIS-ögon, hur vill du summera den här succén som det faktiskt blev?

Andreas Kristensson:
– Jo, vid sidan av debaclet med spelplatsen så får man allt säga att cupens gruppspel blev en succé såväl för ÖIS som för svensk fotboll i stort. Uppsvinget, både medialt och bland oss supportrar, går inte att ta miste på och är helt klart något att jobba vidare med – dock med alla barnsjukdomar botade. Men nog om det. För ÖIS del så går det inte att sammanfatta gruppspelet med annat än superlativ. Förlusten mot Halmstad sved visserligen lite men var snabbt glömd. Eventuellt snack om att vi gick vidare tack vare andras tillkortakommanden, AIK:s svaga insatser till exempel, ger jag inte mycket för. Vi gick vidare tack vare vår egen skicklighet. Ingenting annat.

Roligast att se har kanske varit glöden i spelarnas ögon som berättar för hela Sverige att vi minsann aldrig kommer att ge oss. Vändningen och forceringen mot Syrianska är det bästa exemplet på det, och just den biten, vinnarskallen, är något som inte alltid gått hand i hand med ÖIS under 2000-talet. Att den nu är så tydlig värmer ett supporterhjärta och när hopp om vidare avancemang – i en perfekt värld och om allt klaffar ända till Friends Arena. Om finalen nu inte blir flyttad till Jokkmokk, det vill säga.

Fredrik Hansson:
– Det är väl svårt att svara annat än att laget har överraskat på ett väldigt positivt sätt under försäsongen vilket såklart är väldigt roligt. Dock får man inte glömma att det är stor skillnad på cupspel och seriespel. I ett seriespel är faktorer som truppbredd, hög lägstanivå och frånvaron av skador mycket viktigare vilket gör att det ännu är alldeles för tidigt att låta förhoppningarna skena iväg inför Superettan. Målsättningen måste fortfarande vara att hänga kvar och slipper vi för mycket skador och avstängningar tror jag att vi kan lyckas med det.

Eric Andersson:
– Anledningen till framgången i Svenska Cupen är att vi har vågat spela vårt eget spel. ÖIS har inte visat någon som helst respekt för motståndarna trots att det var tre allsvenska lag vi mötte. Vi har vågat spela bollen längs backen och inte fått panik i pressade situationer vilket har gjort att vi har varit det laget som fört matcherna. En annan nyckel till framgång har varit försvarsspelet under försäsongen. Trots många nya spelare så har det fungerat mycket bra och motståndarna har fått svårt att skapa målchanser mot ÖIS.

* * *
Om vi tar ett grepp kring hela försäsongen, vem eller vad har glatt dig allra mest och får ses som det största utropstecknet?

Fredrik Hansson:
– Det största glädjeämnet måste vara Adam Rosén som har sett otroligt vältajmad och stabil ut under försäsongsmatcherna vilket som får ses som sensationellt med tanke på hans ännu korta tid i klubben och det faktum att han har tagit ett steg upp i seriesystemet. Sedan vore det såklart tjänstefel att inte nämna Johan Lundgren i sammanhanget som även han har sett fantastiskt bra ut. Jag älskar hur han sliter hårt med sin speed på mittfältet och bevisligen har han lyckats komplettera Jakob Lindström perfekt.

Eric Andersson:
– Det som glatt mig mest är helt klart vår nya mittfältsduo, Jakob Lindström och Johan Lundgren. Jag, och många andra ÖISare, oroade sig över att det skulle bli aningen tunt efter Sebastian Johanssons avsked. Visserligen är det två ganska små spelare men varken Jakob eller Johan lägger några fingrar i mellan i närkamperna. Jakob har visat att han klarar av att ta över Sebastians roll som den lite mer defensiva medan Lundgren tar den lite mer offensiva rollen och kommer säkerligen göra en hel del poäng i år. Bägge spelarna är en blandning mellan lirare och rivjärn vilket vi inte är vana att se i den rödblå dressen, tidigare har det varit antingen eller. Det här kan bli hur bra som helst.

Andreas Kristensson:
– Förutom det mentala som jag nämnde i den första frågan så gläds jag över att försvarsspelet har nått en stabilitet som inte direkt varit vårt adelsmärke på senare tid. Alla spelare verkar ha full koll på hur de ska agera och vilka roller man har, mycket tack vare Leinar och/eller Rosén som hela tiden låter munnen gå och skickligt styr sina medspelare i rätt position och förkunnar när laget ska stöta respektive falla av. När Hawunger kom i på vänsterbacken i lördags, en för honom ovan position, märktes ingen osäkerhet alls och det vittnar om ett mycket tydligare grundspel. Det är ett stort glädjeämne för mig.

Om vi ska gå ner på spelarnivå så är det såklart svårt att komma ifrån den magiska innermittfältsduon Lindström/Lundgren som kombinerar spelskicklighet och jävlaranamma på ett synnerligen effektivt sätt. Adam Rosén får också anses vara ett utropstecken, liksom Christofer Bengtsson som slagit undan alla tvivel om att han inte håller på den här nivån utan snarare ser bättre ut än någonsin.

* * *
Allting har ju faktiskt inte varit positivt, utan vi har också förlorat tre matcher och fått en bekräftelse på att truppen är något tung. Vem eller vad oroar dig mest såhär med drygt två veckor till seriepremiär?

Eric Andersson:
– Jag tycker att det är svårt att sätta fingret på en specifik sak. Dock kan vi helt klart konstatera att vissa spelare och vissa positioner inte har sett helt övertygande ut. Framförallt vänsterbackspositionen oroar jag mig lite för. Hannes Sahlin har än så länge inte kommit upp i samma nivå som han höll under fjolåret och Jonathan Azulay känns för svag framåt för att vara ytterback. Även Jacob Ericsson och Joakim Hall har testat på positionen med blandade resultat. Alternativen är många men vad hjälper det när prestationerna inte finns där. Förhoppningsvis hinner någon ta ett kliv framåt innan premiären går av stapeln. En till sak som jag måste ta upp på den här punkten är innermittfältet. Går Lindström eller Lundgren sönder så ser det väldigt tunt ut. Egentligen är det bara Filip Holländer som kan täcka upp för dessa två. Så lite mer bredd på det centrala mittfältet skulle jag önska även om det är högst osannolikt att ÖIS gör någon mer värvning.

Lindström och Lundgren är ett utmärkt innermittfältspar, men därbakom ser det tunt ut. Helt klart ett orosmoment som kan komma att skapa problem för oss.

Andreas Kristensson:
– Att Hannes Sahlin och Filip Holländer, två av de stabilaste pjäserna förra året, både har tvingats stå vid sidan av planen med skador/sjukdomar men också underpresterat när de fått chansen bekymrar mig. Med vår tunna trupp finns inget direkt utrymme för formsvackor. Alla vi vet ju dock vilken kvalité de har, så att de inte lyser nu under försäsongen är trots allt ingen jättekälla för oro. Det är däremot vår nästintill obefintliga bredd på innermittfältet. Lindström och Lundgren håller gott och väl för Superettan, men när de obligatoriska avstängningarna kommer står vi där med mössan i hand. Under förutsättning att han hittar formen är Holländer ett alternativ men sedan blir det tal om nödlösningar – och jag känner mig inte vidare trygg med att gå in till Hammarby eller Sundsvall borta med Hedman, Ohlsson eller Carlsson på den kanske viktigaste positionen.

Det är dessutom lite, inte oroande, men anmärkningsvärt att vi stått för ganska många riktigt dåliga halvlekar. Den andra mot Qviding och Halmstad, den första mot Syrianska och Falkenberg. Men det är klart – vad fan vore det för försäsong om allt var guld och gröna skogar?

Fredrik Hansson:
– Eventuella skador och avstängningar är såklart det största orosmolnet och på det centrala mittfältet är truppen som allra tunnast. Får vi skador och avstängningar på firma Lundgren/Lindström finns bara Filip Holländer att tillgå och han har inte riktigt lyckats med att hitta formen i år. Låt oss därför hoppas att vi har tur med skador och att framförallt Lindström kan spela extra disciplinerat under året.

* * *
Avslutningsvis: om du får välja ut en sekvens (ett mål, citat eller vad som helst) från försäsongen som gjort extra stort intryck – vad väljer du då? Då det varit händelserika första tre månader är det helt okej att nämna två saker..

Andreas Kristensson:
– AIK-matchen är ju nästan för uppenbar att nämna, så jag vänder blicken mot matchen dessförinnan. Vändingen mot Syrianska var imponerande att se. Dels resultatmässigt men även hur spelet gick från 0 till 100 efter pausen. Synen av Jakob Lindström springandes, jublandes, mot publiken efter hans avgörande straffmål i den 89:e minuten kommer inte att lämna näthinnan på ett bra tag. Oskar Walléns ”det är DU som ska skärpa dig” till domaren i Halmstad är redan en klassiker och en given favorit under försäsongen på många olika plan. Det var roligt, ja, men utbrottet tycker jag också symboliserar lagets vinnarskalle som jag varit inne på tidigare, men också Walléns personliga utveckling från en blyg och lite försiktig typ under 2011 till en måltörstig jätte i targetspelet som inte räds någon motståndare utan verkligen tar för sig.

Hedersomnämnande till nästintill alla domare där ute som ständigt förbluffar och underhåller med sina fantastiska löpsteg. De skojar man inte bort i en handvändning.

Fredrik Hansson:
– Det finns mycket, men jag måste ändå välja Oskar Walléns 4-1 – mål mot AIK. Först lite klapp-klapp-spel ute på kanten och sen en perfekt boll in till Oskar som snurrar bort sin försvarare och skruvar in bollen i bortre. Ett riktigt, riktigt vackert fotbollsmål.

Eric Andersson:
– Vändningen mot Syrianska var magisk. Både spelet på planen och stämningen på läktaren under sista tjugo var något utöver det vanliga.

Vändningen mot Syrianska och stämningen på läktaren är en given höjdpunkt.

* * *
PANELFRÅGAN: Vad tycker du är det starkaste intrycket från försäsongen? Rösta uppe till höger i artikeln.