Statistiken som talar i ÖIS favör
Efter en vårsäsong som inte gått som planerat ligger ÖIS skrynkligt till i Superettans jämna bottenskikt. Statistiken skvallrar dock om att det kommer att gå bättre under den andra halvan av säsongen – det brukar det nämligen göra.
13 poäng på 14 matcher är inte riktigt vad vi kalkylerat med. Att vi skulle få det tufft rådde det inga som helst tvivel om (förutom för Göran Bolin) men nog hade vi förväntat oss några fler poäng. Istället har vi fått se ett underpresterande lag med flertalet intetsägande insatser hängande över dem som mörka sommarmoln. När serien nu går på uppehåll handlar det om att samla kraft och självförtroende; att knyta näven i fickan, komma samman som lag och börja spela så som de kan utan att nervknutar ska sätta käppar i hjulet.
Att vi klarar av det är jag övertygad om. Vi har alla sett det här lagets storhet, vi vet hur bra de är när pusselbitarna faller på plats, och även om det är en rätt lång väg att vandra dit så är jag fortsatt optimistisk. Inte minst efter en snabb blick över axeln. Traditionens makt är otroligt stor inom fotbollen och ska inte underskattas ens för en sekund. Segermaskiner kan defilera igenom en säsong – förutom den där bortamatchen mot alla andras strykgäng men som de bara inte kan vinna mot. Exemplen är många och ett av de tydligaste tecknen som finns över traditionens makt hittar vi när vi delar upp säsongen i två delar och jämför.
Antingen är man ett vår- eller höstlag; det är sen gammalt. Mönstren brukar upprepas år efter år utan egentlig förklaring och när det gäller ÖIS är tendenserna glasklara: vi är bättre på hösten. När jag på allvar började bli en aktiv ÖIS:are i början av 2000-talet vill jag minnas att pratet gick om att ÖIS var ett tydligt höstlag, och medan klubben som sådan gått igenom monumentala förändringar på senare år så har ingenting skett på den punkten. Ta bara en titt på statistiken nedan.
2012:
Vårsäsongen: 31 poäng på 14 matcher = 2,21 poäng/match.
Höstsäsongen: 30 poäng på 12 matcher = 2,5 poäng/match.
Sista matchen innan uppehållet 15/7. Återstart 13/8.
2011:
Vårsäsongen: 18 poäng på 13 matcher = 1,38 poäng/match.
Höstsäsongen: 29 poäng på 13 matcher = 2,23 poäng/match.
Sista matchen innan uppehållet 9/7. Återstart 31/7.
2010:
Vårsäsongen: 17 poäng på 12 matcher = 1,42 poäng/match.
Höstsäsongen: 26 poäng på 18 matcher = 1,44 poäng/match.
Inget riktigt uppehåll. Säsongen delad vid juni månads slut.
2009:
Vårsäsongen: 2 poäng på 12 matcher = 0,17 poäng/match.
Höstsäsongen: 23 poäng på 18 matcher = 1,28 poäng/match.
Sista matchen innan uppehållet 31/5. Återstart 6/7.
2008:
Vårsäsongen: 23 poäng på 13 matcher = 1,77 poäng/match.
Höstsäsongen: 34 poäng på 17 matcher = 2 poäng/match.
Inget riktigt uppehåll. Säsongen delad vid juni månads slut.
Mönstret upprepas även om vi tar en titt på degraderingssäsongen 2006 som hade en hel del likheter med 2009. En miserabel vår följdes upp av en hoppingivande höst men räckte inte hela vägen fram, upp över nedflyttningsstrecket. 2007 tar sig däremot an rollen som undantaget som bekräftar regeln. Som ni säkert minns var vi länge med i bakhasorna på topplagen men tappade allting i och med att FC Gothias ande började hemsöka oss, och den hösten är på grund av sin absurditet ingen bra måttstock. Oavsett ämne.
Som ni ser kan vi lägga karbonpapper mellan säsongerna. Baserat på detta kan vi se fram emot en andra hälft av 2013 som i större utsträckning går vår väg vilket med tanke på hur dåligt det gått hittills i och för sig inte behöver innebära några stordåd. Det är dock intressant att fråga sig hur allt det här kommer sig. Varför inleder vi ofta säsongerna så svagt men avslutar dem desto bättre? Tillfälligheter? Säkert – till en viss del. Påfallande ofta är det dock som så att ÖIS går in till säsong med ett ofärdigt lagbygge som kompletteras under sommaren. 2009 var det så, två år senare var det likadant och ytterligare två år senare sitter vi här i en sådan situation igen. Carlzon har uttalat sig om att det med största sannolikhet kommer att ske förändringar i truppen och det är bara till att hoppas att de får samma positiva påverkan som de brukar.
Förutom det rent sportsliga kan nyförvärv influera även på det mentala planet. När vi, som så ofta varit fallet, fått en knackig start sätter det sig lätt i huvudet och plötsligt har spelarna två vänsterfötter. Nya spelare under sommarfönstret som kommer in utifrån, nollställda, kan bidra med färsk energi och få de ursprungliga spelarna att börja om på samma blanka sida som de själva gör.
Vem eller vilka dessa spelare kan tänkas bli återstår att se, men förhoppningsvis blir de den positiva injektion som vi behöver. Klart står hur som helst att när vi nu går in till en intensiv och ödesmättad höst – då har vi i alla fall statistiken på vår sida. Och den ljuger som bekant aldrig. Eller?
