Lirarbloggen: Svårt att se vilka som skall besegra oss
Det är förmodligen få som har missat att Örgryte IS är obesegrade efter de inledande fem omgångarna. Varav tre matcher är spelade på bortaplan, som vi så sent som förra säsongen hade stora problem med. Ett ramstarkt försvarsspel som släpper till ytterst få chanser bakåt. Ett anfallsspel som på ett eller annat sätt lyckats producera mål i varje match. Fyra insläppta mål och elva gjorda mål framåt.
Jag skall försöka att inte flyga iväg allt för mycket i mina förhoppningar, samtidigt som man så gärna vill ta tillfället i akt. Osäkerheten kring hur länge det kommer att vara blandat med att vi under de senaste åren inte varit bortskämda med resultat och serieledningar. Vi har mött förhandstippade bottenlag, mittenlag och så även topplag. Spelet har stundtals inte alltid stämt. Samtidigt som det i mellanåt sett riktigt bra ut i vissa matcher. Vi får trots att inte glömma att majoriteten av startspelarna är nyförvärv inför säsongen.
Jag har i dagsläget svårt att se vilket lag som skall besegra oss. Spontant kommer Falkenberg och Helsinborg, inte särskilt oväntat, upp i tankarna. Falkenberg, som ligger på lika inspelade poäng, har imponerat stort i inledningen. Även fast Helsingborg stundtals sett ojämna ut, skall det förmodligen mycket till för att de inte blir en svår nöt att knäcka. Samtidigt som vi detta år fått se poäng i svårspelade bortamatcher utan finlir. Det klassiska spela oavgjort borta och vinna hemma kan ta oss långt.
Vi är ett jobbigt lag att möta. Många som anfaller. Många som försvarar. Riviga spelare med ett högt presspel. Känslan är att det är en mer jämn balans i prestationerna i truppen. Vi har många olika spelare som kan kliva fram och ändra en matchbild och behöver inte förlita oss på ett fårtal spelare. Nervositeten finns där inte på samma sätt vid en uddamålsledning som det gjort vid tidigare år.
Det finns så mycket att älska med årets ÖIS. Hur laget krigar tillsammans. Alla löper, stressar och hjälper varandra. Att vinster har kommit när få spelare glänser utan det har istället varit en jämn prestationsnivå i laget. Härliga målfiranden med ren och skär glädje med rusningar till klacken.
Det har trots allt endast spelats fem omgångar i årets Superettan. Kanske skall man inte dra allt för stora slutsatser ännu. Eller kanske är det precis det man skall göra. Personligen känner jag ett oerhört stort förtroende för årets ÖIS. Det osar självförtroende, pondus och positivitet kring hela klubben och vidare ut i supporterleden.
Vi skall vara fortsatt ödmjuka och självklart inte ta ut något i förtid, och komma ihåg att det är 25 omgångar kvar att spela. Precis som flera av våra spelare varit inne på skall jobbet fortsatt göras varje match, det går inte att slappna av och tro det skall komma av sig självt.
Det är dags att våga sticka ut hakan - för jag ser i dagsläget inte vilket lag som skall besegra ÖIS 2018.
