Tankar inför Bennys match
En match kan ha så många olika bottnar. Ena dagen kan det bara handla om 90 minuter av sparka och spring. 22 män som springer efter en boll och sedan är det slut. Andra dagar handlar matchen om någonting mycket större. Om en klubbs identitet som karvats fram av idogt jobb under 127 år. En av de som gått längst fram i ledet är Benny Rosén. I morgon handlar om tre poäng, men också om att hylla en människa som vi alla är skyldiga så mycket.
För ett tag sedan, en solig vårdag inklädd i ÖIS-seger, lämnad Benny oss. Saknaden är fortfarande över oss och kommer alltid att vara, för Bennys gärning för ÖIS är större än vad som är möjligt för oss att någonsin ta in. Visst kan vi prata om det ekonomiska stödet. Om köpen av gården, om de många miljoner han lagt in. Om de många timmar av hårt styrelsearbete som tickat in på hans konto. Men vi borde framförallt 
prata om det tänk, den värdegrund, den humanistiska ådra som Benny vårdade ömt i klubben. Som alla, såväl spelare som ledare som anställda, vittnar om.
Benny var en stor ordförande, men en än större människa. Den kombinationen ihop med det enorma ÖIS-hjärtat, det som fick honom att engagera sig ända in i slutet, gör Benny till en av de personer som gjort störst avtryck i klubben. Och med det förtjänar han alla tänkbara hyllningar. I morgon väntar en elegant tröjhyllning och därtill ett minnestifo på Östra Stå. Förhoppningsvis även tre poäng att glädja honom med där uppe.
Utan Benny hade vi kanske inte haft ett lag att hålla kärt. Det hade definitivt sett annorlunda ut. Så ta er till Valhalla sen. Ge Benny den hyllning han förtjänar. Hjälp till att gemensamt vårda och föra vidare det arv som han lämnat efter sig.
* * *
Ett korsband till. Det hade man väl kunnat räkna ut med lilltån. Någonstans sitter en fotbollsgud som hyser agg mot våra anfallare. Oskar Wallén hade tagit sig tillbaka in i startelvan och var på väg uppåt i formkurvan. Av med korsbandet! George Mourad hade fått lagkaptensbindeln och skulle leda oss tillbaka. Av med korsbandet! Henrik Carlsson fick äntligen chansen, levererade två mål och hade god chans till förnyat förtroende. Av med korsbandet! Byt spår för fan, det här börjar bli monotomt.
Henkes skada är tung för oss, men såklart allra mest för honom själv. Äntligen hade han bevisat för Lantz vad han kan göra. Äntligen såg han ut att ha spelat till sig chansen från start. Och så händer det här. Hela säsongen är förstörd, hela året fylls av rehab. Kämpa på, Henrik. You’ll never walk alone.
* * *
Det tog fyra sorger och två bedrövelser, men skam den som ger sig. Trollhättan-spöket är bortjagat, skrämt upp på vinden av ett reservbetonat lag som för närvarande gör vad de ska men inte så mycket mer. Spelet hackar, maskineriet har fått in grus, men med tanke på omständigheterna ter det sig inte så märkligt. Med stora delar av centrallinjen borta så ruskas förutsättningarna om. Att då gå och slå ett erkänt bogey team på bortaplan är oerhört starkt. Oavsett hur det ser ut.
Så vi föll för långt ner och fick få etablerade anfall i den andra halvleken? Ja. Gör det något givet utfallet? Någonstans måste vi köpa den här seriens premisser och sätta en nykter självbild. Vi kommer inte kunna dominera alla matcher. Lagen vi möter är inga slagpåsar. Med vårt ordinarie mittbackspar och tre av fyra renodlade anfallare på frånvarolistan så får vi acceptera att vi haltar oss framåt litegrann. Så länge resultaten kommer så är jag nöjd.
Med det sagt så finns det givetvis punkter som behöver förbättras. Stellan Carlssons formsvacka är oroväckande sett till skadesituationen, yttrarna fortsätter att stampa utan att komma framåt och i de bakre leden läggs ansvaret att styra det hela på en Leinar som fortsatt utstrålar viss osäkerhet och lojhet. Därtill har vi uppenbara taktiska bekymmer i exempelvis form av att hantera inlägg, från såväl ytterbackar i täck-momentet, till mittbackarnas agerande och samspel inne i straffområdet.
Detta är saker som måste förbättras. För från och med nu kommer kvalitén på motståndet att höjas. Snart stundar möten med Utsikten, Trelleborg, Oddevold och Lund – och då kommer det otvivelaktigt att krävas bättre prestationer än de vi fått se i några av de senaste matcherna. Är du redo för fartökningen, Marcus?
* * *
En återkomst av Nicolas Sandberg? Inte mig emot. Jag vill till och med drista mig till att påstå att Nico är den bästa realistiska förstärkning vi kan få i det läge vi befinner oss i. Smått desperata och utan pengar; att då, eventuellt, landa Nico vore perfekt. I honom får vi inte bara en spelartyp som vi skulle behöva, en djupledslöpande forward som komplement till mer stationära Stellan, utan också någon som är införstådd med klubben och vet hur allting fungerar – allt frånklubbens identitet till Hasses omklädningsrumsrutiner.
Målsumpande och tunn, säger en del. Ptja, under en period var det absolut så. Sedan kom 2011 och Nico blommade ut. Tio mål, fem assist och otal skapade lägen. Det i ett lag sämre än årets upplaga. Även i Danmark har det blivit en del mål för den gode Nico, så att vifta bort möjligheten att värva honom med ineffektivitet-kortet köper jag inte. I min värld är det givet.
Övertyga Marcus och Kent, Nico. Sätt signaturen på kontraktet. Du är varmt välkommen hem.
* * *
Den traditionella införrapporten utgår tyvärr den här gången. Men i truppväg så kan vi konstatera att André Nilsson fortsatt är indisponibel efter sitt röda kort mot Uddevalla. I övrigt så lär Adam Rosén beslagta platsen bredvid David Leinar och förpassa Tobias Bratt till bänken. Några andra förändringar är inte att vänta.
Vi syns på Valhalla 17:00. Du, jag och Benny.
