Trekejsarslaget om lagkaptensbindeln
George Mourad, Jakob Lindström eller kanske Björn Anklev? Låt oss lyfta en av försäsongens intressantaste frågor – vem ska vara ÖIS lagkapten 2015?
Avsaknaden av ledarfigurer har länge varit ÖIS akilleshäl. Det har funnits för få rutinerade krafter, det har pratats för lite på plan och det har rent generellt saknats någon att kunna ta i handen vid prekära lägen. Så är för ovanlighetens skull inte saken 2015. David Leinar har förvisso lämnat, men tappet av honom kompenseras gott och väl med övriga förutsättningar vi går in i det här året med.
Mourad är frisk, Anklev kommer att göra sin röst väl hörd bakom skägget och Lindström är alltjämt betydligt äldre än de 21 år som passet visar. Lägg till Fredrik Björck, Niklas Klingberg samt äldre och visare spelare likt Hannes Sahlin och Fredrik Andersson och vi kan konstatera att vi går in till säsongen med en portion rutin vida större än ifjol. Det faktumet borgar för såväl stabilare lag som prestationer och kan mycket väl vara pusselbiten som gör att vi till skillnad från ifjol går hela vägen.
Den ökade medelåldern för i vårt fall enbart positivt med sig. Men det väcks också en fråga som inte minst ur supporterperspektiv är intressant att spekulera kring: vems vänsterarm ska kaptensbindel fästas runt? Lantz-favoriten Mourad? Ex-kaptenen Anklev? Eller ÖIS-symbolen Lindström? Huruvida Lantz funderar på att åsidosätta Mourad och hur stor frågan därmed egentligen är går att diskutera, men sett till de flertaliga alternativen tillhanda borde frågan vara uppe för diskussion.
Vikten och lagkaptenens betydelse är även det diskuterbart. I en allt mer föränderlig fotbollsvärld tenderar den att minska men likväl fyller bindeln alltjämt en stor funktion med tillhörande förpliktelser. Betydelsen ska därför inte underskattas, och bland oss supportrar är det därtill en viktig symbolfråga. Med andra ord: låt spekulationerna och åsikterna flöda!
Sannolikt kommer bindeln att vandra under träningsmatcherna, om inte annat för att laget kommer att se annorlunda ut var gång. Default-valet lär dock, som synes i torsdags, vara Mourad och konstigt vore väl annars. Under de 18 månader som han och Lantz har jobbat tillsammans så har en stor ömsesidig respekt bildats mellan dem. De litar på varandra. Detta har Lantz har varit nästan övertydlig med i laguttagningar och uttalanden. Mourad har återgäldat förtroendet genom att ge tyngd till laget och rutit till när övriga krökt med ryggen. Sett till rutin och erfarenheter så är det få som har en tyngre ryggsäck än globetrottern Mourad - om det finns inga tveksamheter. Därtill är han efter sin långa och mångsidiga karriär ett aktat namn och man ska givetvis inte negligera värdet av att ha en respekterad och attraktiv frontfigur för motståndare och media att mötas av.
Det finns som synes många uppsidor med att välja Mourad som lagkapten. Nästan lika många som klubbar han representerat. Och just det, den förhållandevis lilla och korta kopplingen till ÖIS, är kanske det främsta som å andra sidan ligger honom i fatet. Mourad är ingen ÖIS:are i den bemärkelsen. Han känner inte klubben på djupet och i truppen finns det en hel startelva som varit här länge än vad han har varit. Om man ska titta bortom det rent sportsliga, om man sätter ett högre pris på de mer mjuka värdena som en kaptensbindel för med sig - ja, då är Mourad plötsligt ett mer tveksamt val. Det går också att sätta frågetecken efter en del av hans prestationer vilket i kombination med ett Zlatan-aktigt kroppsspråk, om det är ett godtaget uttryck, ger ett ledarskap som inte går hem i alla stugor.
George Mourad
För: Stort förtroende hos Lantz, rutinerad, ett aktat namn.
Emot: Kort tid i ÖIS, emellanåt dåligt kroppsspråk, kan falla ur matcherna.
Den till viss del diametrala motsatsen till Mourad är personen som han petade: Jakob Lindström. Efter Mourads korsbandsskada i premiären blev det förvisso så att Lindström under större delen av säsongen fick fortsätta bära den bindel som han tilldelades 2013, men ursprungligen prioriterades han bort. Så även i slutet av säsongen när Mourad var tillbaka. Att Lantz skulle byta ben att stå på och vända sig till Lindström är därmed kanske inte speciellt troligt. Den skeptiske kan även peka på att vi i år har fler alternativ på det centrala mittfältet än tidigare. Beroende på spelsystem kan Lindströms startplats därmed vara i farozonen, och en fast roll i laget får allt ses som en grundbult för en potentiell lagkapten.
De möjliga bristerna vägs dock upp av annat. Som hans krigarinstinkt. ”Det är något speciellt att vinna med ÖIS”, som Lindström själv uttryckt det, och är det något man kan räkna med så är det att han kommer att göra allt i sin makt för att nå dit. Lindström går i bräschen inställningsmässigt och leder därmed andra genom exempel. Det största med honom, och också det som är hans ess i rockärmen i det här sammanhanget, är dock inget sportsligt utan handlar om vem Lindström är. I år fyller han 22 år. Mer än en tredjedel av dem har han spenderat i rödblå mundering. Lindström andas ÖIS och är ur det perspektivet naturligt kaptensmaterial. Han har också varit med under de senaste årens resa, och allt det här skapar en äkta och stark koppling till klubben han i så fall skulle leda.
Jakob Lindström
För: Ur-ÖIS:are, respekterad i truppen, långsiktigt val.
Emot: Eventuellt inte ordinarie, tidigare åsidosatt.
Det tredje alternativet är något av en blandning av de två ovan. Björn Anklev är i sig naturligtvis kaptensämne från topp till tå. Med snart 36 års livserfarenhet och tio säsongers spel i Sveriges två högsta serier sitter Anklev på en stor portion rutin. Efter att ha varit lagkapten under 2010 vet han dessutom vad som krävs i rollen och även om han varit borta från oss under fyra år så har Anklev full koll på klubben efter sin förra sejour. Likt Lindström är han dessutom väldigt intensiv i sitt spel och medverkar över hela banan. Anklev gör vad som krävs för att vinna matcher och en sådan spelartyp är passande som ledare.
Men med alla mynt finns en baksida; även det föreställandes helylle-Björn. En kapten leder som bekant inte bara utåt, utan även internt. Däri ligger Anklevs problem. Från 2010 finns ingen kvar, utan Anklev kommer in i en helt ny grupp. Naturligtvis finns en respekt gentemot honom för hans karriär men det finns ingen direkt relation mellan honom och övriga spelare. Den måste byggas upp. Likadant gäller med Lantz. De känner sannolikt varandra ännu inte på den nivå som gör att det där obestridliga förtroendet är på plats. Det finns helt enkelt några möjliga problem med att välja en för året färsk spelare som lagkapten.
Björn Anklev
För: Rutinerad, kan klubben, naturlig ledare.
Emot: Ny i gruppen, ingen relation med Lantz.
Så vad är då svaret på frågan? Om det vore upp till mig: Jakob Lindström. Mourad faller på sin korta tid i klubben och ett tveksamt kroppsspråk - Anklev på att han är helt ny i gruppen. De båda kommer dessutom agera ledare även utan bindeln och bidra med rutinen på sina sätt.
För mig ska en lagkapten vara en direkt avbildning av klubben och det finns då ingen bättre lämpad kandidat än Lindström. Han utstrålar den klubbkänsla och passion som jag anser nödvändig för att vara värdig hedersuppdraget att bära bindeln. Genom sina åtta säsonger i ÖIS och resan från ungdomslagen upp till A-laget vet han precis vad märket på bröstet handlar om. Han kan ÖIS. Han älskar ÖIS. Han är ÖIS. Trots möjligheter att ta sitt pick och pack och flytta från ÖIS-gården så har han trofast blivit kvar och inte tagit den enkla utvägen och vänt ryggen till när motvinden blåst hårt. Istället har han stannat kvar och motat den. Det är respektingivande och förstärker bilden av Lindström som en trots sin unga ålder ändock regelrätt klubbikon. Han har dessutom en hög status i omklädningsrumment och bör så vitt jag ser fotboll även ha en central roll på planen. Påståendet om att bindeln skulle hämma hans spel? Det viftar jag bort direkt av den enkla anledningen att det så tydligt snarare handlar om lagkomposition och vapendragare. Hur jag än vrider och vänder på det så ser jag ingen egentlig anledning till att inte välja Lindström.
I slutändan kokas dock allting ner till vad Lantz känner och vem han anser är bäst lämpad att leda sitt lag. Det skulle förvåna mig om han ändrar ståndpunkt och väljer någon annan än Mourad, och även det valet finner jag okej på sitt sätt. Men för mig råder det ingen tvekan och som avslutning låter jag den här bilden tala. Bättre summering av mina tankar finns inte. Oh captain, my captain!
Andra röster om lagkaptensvalet:
John Knute |
---|
Valet faller på Jakob Lindström. Han har varit i klubben längst och är den som känner den bäst. Han är med sina egenskaper både på och utanför plan en utmärkt symbol utåt för ÖIS. Dessutom har han framtiden framför sig, till skillnad från till exempel Mourad eller Anklev som kanske skulle vara aktuella. |
Filip Persson |
En lagkapten ska i mina ögon ta en tydlig ledarroll både på och utanför planen, och driva på sina lagkamrater. Han ska också ha rutin från många olika situationer, och en koppling till klubben han representerar. Ett alternativ som Jakob Lindström har, enligt mig, ännu inte rutinen eller pondusen som krävs. Ett annat alternativ, George Mourad, har inte den klubbkänsla som antagligen behövs för att få sina lagkamrater att tända till i ett möte med Eskilsminne. Björn Anklev var lagkapten för ÖIS under en turbulent tid kring konkursen. Därför vet han mycket väl vad klubben har gått igenom på sistone, samt vilka krav som ställs på en spelare och lagkapten i Sveriges äldsta fotbollsklubb. Med rutin i massor ser jag därför Anklev som det solklara kaptensvalet 2015. |
Fredrik Hansson |
För mig är det en självklarhet att Jakob Lindström borde bära kaptensbindeln. För det första är Jakob den som mest av alla personifierar det nya ÖIS som har vuxit fram i kölvattnet av konkursen. Förutom att vara en av våra mest tongivande spelare på plan, representerar Jakob även en rad andra egenskaper som jag och många med mig vill se förknippade med föreningen, såsom kämparglöd, mognad, kamratskap och ansvarstagande. För det andra är Jakob en modern ”bandiera” som har valt att stanna kvar och hjälpa klubben där han fostrats och blivit vuxen både som människa och fotbollsspelare. Det går att argumentera för att det helt enkelt inte finns någon i dagens trupp som bättre känner till och förstår vad ”nya ÖIS” egentligen är och vill bli. För det tredje är Jakob en fantastiskt begåvad fotbollsspelare. Det är lätt att missta sig och tro att karriären gått i stå i samband med klubbens motgångar och skiftande roller på plan, men för alla som vågar se förbi sådana yttre faktorer, finns en fantastisk fotbollsspelare som självklart skall vara given på mitten i det nya ÖIS. |