Ut till strid
Vi var där i fjol, vi är där i år. Mycket är likt, mycket är olikt. Vad som ligger i potten är dock detsamma: en ack så åtråvärd plats i Superettan. Ett avancemang som ger sköna och livsviktiga miljoner in på kontot, som ger ÖIS en bättre plattform att bygga på, och som hade placerat ut oss på den riktiga fotbollskartan igen. En stor och mäktig belöning, som vi uppnår genom något enkelt: att sparka och springa efter en boll.
Nå, nu är ju ÖIS sätt att spela fotboll på intet sätt enkelt. Marcus Lantz filosofi kräver bolltrygga spelare, skickliga sådana, och i år har det lyckats. Det brukar heta att förstöra är enkelt men att skapa är svårt. I år har ÖIS gjort det svåra enkelt. Säsongen 2015 har varit lyckad. I form av poängproduktion, gjorda mål och högstanivå. De allra flesta år hade 57 poäng räckt till serieseger.
Så är inte fallet i år. Trelleborg övertrumfade oss och det är däri kritik ska läggas, att man inte kunde ge dem en bättre match. För oavsett hur bra vi varit när vi spelat som bäst och höstens enorma form till trots, så borde vi ha varit med i matchen längre. Vårens ojämna prestationer och ett gäng bottennapp grusade den möjligheten. Det hindrar en bra säsong att gå till en utmärkt sådan, men det kan fortfarande bli så.
Höstens eminenta form akterseglade tidigt konkurrenterna om kvalplatsen och nu är det dags att förvalta den. Seger, och minnena av bottennappen trycks undan av glädjescener vi såhär knappt ett dygn innan det brakar loss bara kan sukta efter. 2015 kan fortfarande bli den säsong som vi trodde och hoppades på inför. Allt ligger vid våra vilje- och formstarka fötter. 180 minuter är allt som står i vår väg.
Och Mjällby. Det blev ju Mjällby till slut, efter en ändå ganska komfortabel seger för dem i den sista omgången. Blekinge-laget har haft en ytterst tung säsong där en del topptips tidigt förvandlades till en ångestfull bottenstrid. Efter en stark höstsäsong lyckades man åtminstone förlänga säsongen en vecka men frågan är om de kan lyckas även med nästa uppgift. Mjällby 2015 har varit trubbigt offensivt trots ett par högoktaniga namn och bakåt så förlitar man sig på en 41-årig Asper och en backlinje som blandar och ger, med två tonåringar som nu ställs inför prov de aldrig tidigare upplevt.
Det här kvalet kommer dock att handla om vad vi gör. Att klä i någon annans kostym är inte aktuellt här, utan det spel som tagit oss hit ska ta oss vidare. Lugnt och metodiskt i uppbyggnaden, kreativt och effektivt närmare mål. Anklev och Bohman ska fortsätta komma offensivt, Ohlsson ska gå in med samma offensiva glädje och Östlings fotbollsögon ska fortsatt vara vidöppna. Håller vi oss till vad vi kan, vad vi är bra på, då spelar det mindre roll vad Mjällby kommer med. Som ordspråket lyder: hellre en Seb på plan än tio Chippen på beachen.
Likheterna med ifjol är många. Frågetecknen kring Lantz förmåga att leda i måstematcher hänger kvar över honom och Mjällby är på många sätt likt det Assyriska som visade sig vara övermäktiga. Skillnaderna är dock fler, och framförallt starkare. Förra året tappade vi förstaplatsen och fick ett kval i tröst. I år har vi om än kanske inte vunnit, så fått ett kval, och går in till det med formkurva som pekar åt rätt håll och en känsla som är god. Ifjol hade vi en matchovan Mourad och en oklar partner som tänkta matchvinnare. I år har vi en stekhet Atashkadeh, en pånyttfödd Mourad och yttrar lekfullare än ett sockerstint barn i IKEA bollhav. Skillnaden är monumental. Skillnaden är 14. Med så mycket passerade Atashkadeh förra årets notering som intern skyttekung. Dödligheten i år har skruvats upp med cirka 1887 %.
I år har vi också Björn Anklev. Vi har Fredrik Björck och på bänken har vi Niklas Klingberg. De är de karaktärer som i mångt och mycket saknades ifjol. Det är nu frukten av deras närvaro ska skördas, det är nu vikten av erfarenhet ska visas. Kanske behövs den inte. Kanske spelar vi så bra som vi vet att vi kan och de bara kan rätta sig in i ledet. Eller så hamnar vi i en situation där de kliver fram, tar tag i laget och rätar upp det. Det faktumet gör mig trygg. Jakob Lindströms brinnande ögon på dagens träning likaså. Ett lags hjärta hittas på det centrala mittfältet och vårt bultar som aldrig förr. I år har vi i större utsträckning med oss övriga kroppsdelar också.
Vi var där i fjol, vi är där i år. Mycket är likt, mycket är olikt. Nu ska vi se till att utfallet hamnar i rätt kategori.
