Brage - Örgryte4 - 1
Vad är det som sker?
Efter ett långt uppehåll ställdes Sällskapet mot IK Brage på Domnarvsvallen i ett möte som minst sagt kan sammanfattas som absurt då ÖIS med en man mer förlorade med 4-1.
Förluster är något man som rödblå supporter är van vid framförallt under de senare år man definitivt kan beskriva som mindre framgångsrika, förluster går däremot ofta att förklara. Det kan handla om ett oerhört starkt motstånd, små slarv och tillfälligheter såsom stolpträffar eller ett felaktigt domslut. Men gårdagens resultat lämnar en inte med förklaringar utan istället med massvis av frågetecken.
När matchen rullar igång är ÖIS direkt påkopplade och man tycker sig se en hunger i spelarna som med sitt intensiva presspel direkt lyckas få spelövertaget. Brage får inte se mycket av bollen under de inledande 20 minuterna av matchen då Sällskapet tycks komma närmre och närmre ett ledningsmål, man kommer kanske närmast då Viktor Lundberg som petat Noah Christoffersson från startelvan sköt i stolpen.
Men framåtandan kulminerar på ett minst sagt prekärt sätt då Seth Hellberg tar strypgrepp på Daniel Paulson efter en märklig närkamp som leder till att den förstnämnda får rött kort. Från och med denna punkt runt den 25e minuten är det ett helt annat rödblått som visar sig. Istället för att vi fortsätter trycka på för att stänga matchen mot ett hopplöst Brage så blir vi passiva och låter Brage ta kommando över matchen och det dröjer inte mer än 8 minuter innan Rafael Leao’s barndomskompis Ieltsin Camoes gör 1-0 efter ett slött och slarvigt agerande då defensiven tappar sina markeringar. Redan här börjar varningsklockor ringa och det känns absurt att det verkar som att utvisningen av Hellberg gett Brage en nytändning. Matchen lever dock fortfarande och 11 man mot 10 ska kunna vända på detta men tid hinner gå och det ser ut som att Sällskapet går in i halvtidsvila med 1-0 underläge. Men strax innan pausvilan får Brage en hörna som resulterar i att Pontus Rodin utökar Brages ledning till 2-0.
Redan här känns det som att vi fått byxorna neddragna och att det inte kan bli värre. Inledande minuter av andra halvlek pekar ändå på att vi kan ta oss tillbaka i matchen, ett par pigga inhopp i form av Amel Mujanic, Nicklas Bärkroth och Noah Christoffersson resulterar i att Mujanic fixar en reducering i den 61a minuten. Efter målet är vi inte direkt heta i sista tredjedelen som man hade önskat, visst tråcklar liraren Bärka sig fram till några lägen men det blir aldrig tillräckligt farligt. Återigen är det som om någon tryckt på en knapp som gör oss passiva, slarviga och skakiga såväl offensivt som defensivt. De uddlösa anfallsforceringarna resulterar i slarvigt hemjobb vilket straffar oss då Henry Sletsjøe på en helt otäckt yta enkelt får trycka in 3-1 för Brage på kontring i den 83e minuten. Vid detta laget kokar känslorna och man checkar liksom ut från matchen, det ser ut som att spelarna gör samma sak då de två minuter låter bollen rinna igenom till Kevin Appiah Nyarko som utökar Brages ledning till 4-1. Här blöder det rödblåa hjärtat och det finns inte ord kvar för att beskriva den monumentala besvikelse man har över Sällskapets prestation. Sedan väntar man bara på slutsignalen och när den kommer är det dags för laget att ta sig ett kvartssamtal med den tillresta ÖIS-klacken.
Nu vill man ha förklaringar och skäl till hur detta kan tillåtas ske, är det en förlorar kultur som sitter i väggarna, är det en överambitiös spelstil som vi bara orkar spela i 20 minuter eller krävs det förstärkning i form av nyförvärv? Jag är inte rätt person att identifiera problemet men jag hoppas att vi nu kan väcka debatt och diskussion både bland supportrar men även inom klubbledning, för vi måste få fog på våra problem så är det bara. Detta är inte en förlust bland andra utan här förlorar vi alltså med 4-1 trots 65 minuter med en man mer på banan, det skulle i alla fall kunna vara något slags svenskt rekord som är så långt under vår värdighet som uppfinnare av den svenska fotbollen. Kollar vi ur ett bredare perspektiv så innebär detta resultat att vi istället för att hänga på övre halvan av tabellen får börja titta nedåt i tabellen och mot en eventuell bottenstrid. Om vi ska undvika den förskräckliga bottenstriden krävs det att Jeff och grabbarna ser över prestationen mot Brage för den var sannerligen långt ifrån en acceptabel Superettannivå.
Spelarbetyg
På grund av den pinsamma prestation som spelarna står för i gårdagens match nöjer vi oss här på redaktionen med att berömma Amel och Bärka för deras inhopp och riktar alla hyllningar till de tillresta supportrar som i vanlig ordning ger allt för ÖIS och som skapar en fantastisk stämning.
