#vägentillbaka: En skademässig berg-och-dalbana
Det var i mitten av oktober som olyckan var framme för Oskar Wallén. En smäll mot knäet gav ett avslitet främre korsband och nu väntar en lång rehabilitering, under vilken Wallén kontinuerligt kommer att dela med sig av sin kamp här på SvenskaFans. Här är #vägentillbaka - del fem.
Nu kändes det änna som att det var dags för mig att skriva lite igen, det var ju ett tag sedan och det är minst sagt en hel del som har hänt sedan sist.
Jag tänkte börja med att skriva lite om vår ÖIS-säsong som har börjat på ett riktigt bra sätt här i starten av seriespelet, trots alla skador som kommit i tid och otid. Vi leder serien och går i stort sett som tåget, vilket också är vad vi vill. Vi vill vara det spelförande laget som skapar målchanser och trycker ner motståndarlaget långt ner på deras planhalva. Men som ni alla är medvetna om så har vi ju inte mindre än 3 korsbandsskador i truppen för tillfället. Det finns väl aldrig en bra eller dålig tidpunkt att få en stor skada på, men jag kan nog ändå sticka ut huvudet och säga att Georges skada kom i sämsta möjliga tidpunkt. Här har han jobbat sig igenom en hel försäsong och sprungit som en idiot under konditionsträningen, och sedan får han bara vara med i dryga halvtimmen innan han blir tvunget att göra mig sällskap i gymmet nästkommande månader. Förjävligt rent ut sagt och man kan inte annat än att lida med honom. Men George har ett starkt huvud och han har varit med om långtidsskador tidigare och vet vad som gäller, vilket man också märker när han kör på där inne i gymmet med sin rehab.
Sedan så har vi Henrik som åkte på sin skada när han får komma in i matchen mot Uddevalla och gör ett kanoninhopp som han pryder med 2 goa mål. Och det är självklart att en sådan skitskada ska hända honom när han får igång sitt målskytte på allvar. Henrik har inte hunnit komma så långt med sin rehab än, men han har ändå en positiv attityd till den och om att komma tillbaka, så han kommer lösa detta på ett bra sätt han också, det har jag inga som helst tvivel om.
Sedan så har vi också massor med skador runt omkring dessa korsbandsskador av olika slag. Så vi har redan haft ett rätt stort manfall stundtals under säsongen. Trots detta så har vi startat säsongen på ett riktigt bra sätt, vilket tabellen kan visa. Spelarna som har kommit in på de olika platserna, istället för oss skadade, har verkligen gjort ett kanonjobb. Vi visar gång på gång att vi har en riktigt duktig trupp och dom som kanske inte var tänkta startspelare när säsongen startade, tar verkligen chansen. Det är underbart att se från sidan när en spelare hoppar in under matcherna och det ser ut som att han har spelat där från start i flera säsonger, fantastiskt!
Hur kul det än är att sitta och kolla på matcherna när ÖIS spelar, så finns det ändå inget som går upp emot känslan att spela själv. Helvete vad jag saknar att gå in till Sång till friheten, inför våra supportrar, och spela fotboll igen!
Om ni läste det förra inlägget så skrev jag om mitt bakslag i form av ett nytt diskbråck som jag drog på mig i samband med min rehabträning av knät. Detta diskbråck har varit en riktig berg-och-dalbana rent ut sagt och det varit ett rent helvete under vissa perioder. Till en början så var det riktigt jobbigt och jag kunde inte röra mig speciellt mycket, rehaben för knät var ganska begränsad. Jag har ändå kunnat uppehålla styrkan runtom knät ganska så bra, vilket har varit riktigt viktigt. Däremot så var vardagliga sysslor väldigt svåra att göra, bara som att ta ut disken ur diskmaskinen var ett rent helvete, och att gå runt och dammsuga fanns inte på kartan. Sömnen var nog det som var absolut jobbigast. Jag sov nog sisådär 3-4 timmar per natt, och då bara i små perioder åt gången. Jag vaknade så fort jag rörde på mig på grund av smärtan som strålade ut i benet från ischiasnerven. Man kände sig typ bakfull varje dag tack vare sömnbristen. Detta pågick under hela perioden fram till operationen som jag gjorde den 23e maj. Så känslan av att sova en hel natt uppskattar jag nu som aldrig förr!
Nu, efter min operation, så känns det väldigt bra! Jag har kunnat höja påfrestningen på ryggen hela tiden i stort sett. Och alla läkare och sjukgymnaster som har kollat på mig och min rygg har varit positiva och tyckt att min rörlighet och hållning har sett bra ut. Jag har fortfarande ett förband på ryggen där dom gick in vid operationen, och jag väntar på att det ska tas bort. Det är sagt att det ska bort nu på fredag, dagen innan Qvidingmatchen. Så länge jag har det på mig så får jag inte svettas speciellt mycket så att det åker av eller blir infekterat i ärret, men efter att det är borta så är det fanimej bara att köra!
Dock så är det där med att inte svettas svårare än det verkar, speciellt i denna värme som vi har just nu. Och jag som i vanliga fall svettas när jag tar på mig skorna, har det extra svårt. Men det går rätt bra med det ändå, det är bara surt att man inte kan göra mer, för det känns verkligen som att jag kan träna hårdare än jag gör just nu. Det kanske är bra att jag hålls tillbaka lite också, så att jag inte gör mer än ryggen klarar, men det är ändå frustrerande.
Nu så är ingenting spikat, och vi får såklart se hur ryggen reagerar på all belastningshöjning på träningarna, men förhoppningsvis så börjar jag ganska snart med konditionsträning. Konditionsträning är ju ingen personlig favorit i vanliga fall, men jävlar vad jag är sugen på att börja med det och komma igång på allvar. Idag fick jag även för första gången köra lite enkla bollövningar tillsammans med Roland. Det var några riktigt simpla, men lite lätta steg i sidled och bolltouch. Bara det kändes helt fantastiskt! Och bara att få komma ut på planen igen känns helt galet fantastiskt, det är något som jag har längtat efter ända sedan jag fick min korsbandsskada i oktober.
Så allt som allt så känns det som att det går åt rätt håll, och jag längtar bara efter att få dra igång med lite ordentlig fotbollsträning snart igen, för satan vad jag är sugen på det!
Ha de gött så länge! / ow10
Följ @OskarWallen
