#vägentillbaka: Grundsund, framsteg och Benny Rosén
Det var i mitten av oktober som olyckan var framme för Oskar Wallén. En smäll mot knäet gav ett avslitet främre korsband och nu väntar en lång rehabilitering, under vilken Wallén kontinuerligt kommer att dela med sig av sin kamp här på SvenskaFans. Här är #vägentillbaka - del sex.
Sådär. Då har halva säsongen gått, vi har haft våran semester, vårt träningsläger och andra delen av säsongen är precis runt hörnet. Och just det ja, vi leder ju serien!
Trots den fina vårsäsongen, så är det verkligen ingenting som är klart, och det vet alla spelare om. Vi vet att vi inte kan slappna av då läget uppe i toppen är extremt jämnt, och vi har lag som ligger och nosar oss i hasorna hela tiden och som kämpar och plockar trepoängare. Matchen mot Lund visade verkligen just det. Trots att vi i ÖIS gjorde en ruggigt bra insats och kämpade på ända tills slutsignalen och, trots en man mindre hela andra halvlek där vi lyckades ta ledningen med 2-1, så lyckades Lund vända matchen och gav hela laget en bitter eftersmak. Man vill aldrig gå på uppehåll med en förlust i bakhuvudet. Men nu blev det så, och det är inte så mycket att göra åt det i efterhand.
Semestern som kom var dock helt fantastisk för egen del. Jag stannade hemma i varma Sverige och njöt av sommaren på västkusten. Detta är faktiskt första gången sedan jag var 17 år som jag inte varit utomlands under sommaren, och det var nog ett av de bästa besluten jag tagit på länge. Det fanns inte mycket att klaga på under våra 10 lediga dagar. Jag kunde träna på med min rehab, och även passa på att vila lite för att återhämta kroppen ordentligt. Det gjorde jag med hjälp av mängder med båtturer, sol och bad. Som sagt, semestern var helt fantastisk.
Efter semestern gjorde vi några träningar på ÖIS-gården innan vi begav oss till, det alltid lika underbara, Grundsund. Med oss till Grundsund hade vi även våra nyförvärv. Nyförvärv som jag absolut tror kan hjälpa laget att förverkliga vårt mål att gå upp i Superettan. Med nyförvärv så kommer naturligtvis även tuffare konkurrens. Och konkurrens ser jag själv bara som något positivt. Det är något som får hela laget att höja sig såväl på träningar som på matcher. Därför är våra värvningar positiva på alla flera plan. Att dom sedan dessutom är ett gäng goa gubbar, gör ju bara saken ännu bättre.
Tillbaka till mig och min rehab. Under vår tid i Grundsund, så kunde jag öka på min fotbollsträning väldigt mycket. Och bara känslan av att få vara med ute på planen med laget är en sjukt härlig boost. Jag fick vara med på uppvärmningen med laget och stå och slå passningar, både längre och kortare. I uppvärmningen ingick även olika slags vändningar, tillslag och mottagningar. Allt detta gick bra och utan några bakslag. När sedan laget gick in i närkampsspel, så fick jag köra eget tillsammans med Roger och Roland. Men där var det verkligen ingen vila. Jag jobbade på snabba löpningar i sidled ihop med tillslag på olika sätt, både i luften och längst med marken. Jag fick även gå upp i luften och nicka tillbaka bollar, med landningar på ett ben i sidled. Jag fick också slå längre bollar tillsammans med våra sjukgymnaster. Allt detta utan några känningar i varken rygg eller knä. Utöver denna roliga träning fick jag även tillbringa lite tid inne i gymmet, vilket verkligen är mindre roligt, men minst lika nödvändigt. Sammantaget var dock lägret i Grundsund en väldigt positiv tid för egen del, och att sedan toppa den positiva fotbollsbiten med grymt väder, ett fint hotell och en skaldjursbuffé som går att döda för, gjorde årets vistelse i Grundsund till en av de bästa under mina år i ÖIS.
Väl tillbaka på ÖIS-gården har det gått fortsatt bra och jag har kunnat trappa upp min träning stegvis. En lördagsmorgon kom till och med Roger upp tidigare till ÖIS-gården, så att han och jag skulle hinna träna avslut tillsammans innan han behövde åka med resten av laget ner till Valhalla för deras internmatch. När jag gick upp på morgonen den lördagen, så kände jag mig helt uppspelt av tanken på att jag skulle få skjuta på mål igen. Jag praktiskt taget flög upp ur sängen och skyndade mig upp till gården för att hinna värma upp ordentligt innan Roger kom upp så att jag skulle få skjuta några minuter extra. Det var grymt kul att få se bollen gå in i nätet igen efter all denna tid, inte för att de va så svårt då vi inte hade någon målvakt, men ändå. Och allt eftersom dagarna och träningarna har avlöpt, så har jag även kunnat öka på min träning hela tiden. Jag har också fått gå in och köra min första kontaktträning och har både blivit tacklad och fått tackla andra. Det är något speciellt med att få trycka till någon på planen och komma ut ur en duell med bollen under kontroll, det är någonting som jag verkligen har saknat.
Det som dock har gett mig det största leendet på läpparna var nu i fredags då jag för första gången fick gå in i possessionspelet tillsammans med resten av laget. För er som inte vet vad possessionspel är, så är det när man i två lag ska hålla bollen inom laget medan det andra laget försöker vinna bollen, och dito Att få komma in i laget och spela riktig fotboll, samtidigt som man fick många positiva rop av gubbarna gjorde mig helt varm i kroppen. Kanske berodde det på det varma vädret också, men jag vill tro att det var för fotbollsbitens skull. Jag känner att jag börjar närma mig riktigt fotbollsspel med stormsteg, och min vilja att komma tillbaka kommer att få mig ut på planen så snabbt det bara går. Jag är väldigt positiv just nu, och jag tror, utan att jinxa det, att det inte kommer bli några fler bakslag för mig nu, det får änna vara nog med sån skit. Så nu blickar jag bara framåt och hoppas vi ses på planen inom en snar framtid!
Då vill jag tacka för mig för denna gången, men innan jag gör det så vill jag passa på att skriva några rader om en man som fanns i allas våra tankar under årets träningsläger i Grundsund. För hur bra läget än var saknades en pusselbit, Benny Rosén. Och det är ingen liten bit vill jag lova. Benny har lämnat ett stort hål efter sig och han kommer alltid att vara ihågkommen hos oss spelare som en stor man med ett härligt sinne för humor, en positiv attityd och ett stort och gott hjärta. Helt enkelt som en fantastiskt ÖIS-are och, framförallt, en underbar människa. Så jag vill passa på att tacka Benny för allt han har gjort för klubben Örgryte Idrottssällskap, och jag hoppas att vi kan göra honom stolt genom att fortsätta bära ÖIS framåt i många år framöver!
Vila i frid Benny Rosén.
/ow10
Följ @OskarWallen
