Örebro - Dalkurd FF3 - 2
Örebro SK – Dalkurd FF: makalös vändning
På valborgsmässoaftonens kväll tog Örebro SK emot Dalkurd FF i en match som sent ska glömmas. Dalkurd tog ledningen med 0-2 men ÖSK vände och vann med 3-2 efter ett mål från Michael Omoh och två från Kennedy Igboananike.
Första halvlek
ÖSK kom till match utan normalt startande Filip Rogic och Martin Lorentzson som båda fått lämna återbud till matchen på grund av skadekänningar. Istället kom Sebastian Ring in som vänster wingback och Arvid Brorsson fick göra säsongsdebut i den centrala trebackslinjen.
Inledningsvis blev det tydligt att det var två lag som hade för avsikt att spela med hög press och därtill syntes det snabbt att respekten för Nordin Gerzic var stor då Dalkurd mer eller mindre punktmarkerade ÖSKs lagkapten.
ÖSK redde ut Dalkurds taktiska planer genom att ofta jobba med trianglar där det alltid fanns fria spelare att hitta i trängda lägen. Men för den sakens skull lyckades inte ÖSK med det rakt igenom. Dalkurd spelade klokt och visade tydligt att de inte är något brunkargäng utan snarare ett lag med många individuellt skickliga spelare som kan spela runt bollen utan att skämmas för sig.
Det blev också snabbt klart för alla närvarande att det här inte skulle bli någon enkel match. För något av lagen. Det var tätt, trångt och ganska få hundraprocentiga chanser.
Michael Omoh hade flera försök till trolleri på sin högerkant samtidigt som Dalkurds Yukiya Sugita och Mohamed Buya Turay visade på kvalitéer som kom att bli än tydligare längre fram i matchen. I första halvlek var det dock inget lag som fick in bollen utan den slutade 0-0.
Andra halvlek
Tio minuter efter halvtidsvilan kom 0-1, som en kalldusch, då just nämnde Buya Turay bröt in i straffområdet från vänster och dribblade sönder ÖSK-försvaret för att därefter spela snett inåt bakåt till en fri Sugita som till synes enkelt slog in bollen bakom Oscar Jansson i ÖSKs mål. Vilt jubel bröt ut på det förhållandevis stora Dalkurdföljet och inte var det nog med det…
…tjugo minuter senare var det dags igen. Denna gång var det Sugita som spelade fram Buya Turay som klassmålade in 0-2 efter en snabb kontring.
I det läget kändes det som ridå.
Men det är något visst med årets upplaga av ÖSK. Det stavas lagmoral och de ger verkligen inte upp i första taget.
Simon Amin byttes in istället för Johan Mårtensson (som i vanlig ordning kämpat tills hans spytt) och ÖSK fick omgående, i minut 80, en hörna som Nahir Besara slog in mot målområdet. Det blir lite kalabalik och Nordin Gerzic får iväg en nick mot mål som Michael Omoh fångar upp och dundrar in reduceringsmålet och Dalkurd faller samman samtidigt som både ÖSKs spelare och publik börjar brinna.
Fyra minuter senare får ÖSK en ny hörna och återigen är det Nahir Besara som slår den. Denna gång blir det inget flipperspel utan det är Kennedy Igboananike som helt ostört får nicka in kvitteringen.
Och om det var fart på ÖSK-publiken efter reduceringen så är det ingenting mot vad som sker efter kvitteringen. Det var länge sedan undertecknad fått uppleva ett sådant tryck som blev. Själv vrålade jag för full hals trots att jag satt på pressplats och försökte agera hyggligt professionellt.
Och möjligen var det, till viss del, publikens förtjänst att vändningen fullbordades på tilläggstid när inbytte Amin spelar fram bollen till Kennedy som tar emot bollen, vänder upp och skjuter in vinstmålet via ett av Dalkurd försvarande ben och Behrn Arena exploderade i jubel och euforiskt klang och glädjefnatt.
På den efterföljande presskonferensen är Dalkurds tränare Azrudin Valentic bedrövad och hittar först knappt några ord. Därefter beskriver han att de var mycket nöjda med deras första halvlek och att de körde över ÖSK. Han beskriver också hur de gör två fantastiska mål och har minst en straffsituation som borde resulterat men där domaren väljer att fria. Han skyller inte förlusten på domarinsatsen men uttrycker att om de hade fått straff där, och då kunnat göra 0-3, hade matchen varit helt slut. Valentic beskriver också en stor frustration över att ÖSK lyckas göra mål på tre fasta situationer trots att de tränat enormt mycket på just det inför matchen. Han avslutar med att säga att det är en enorm besvikelse men att man ändå måste gratulera ÖSK till segern.
Axel Kjäll å sin sida var istället enormt glad och uttrycker att det var en tuff match mot ett bra Dalkurd. Kjäll väljer också att hylla lagmoralen i laget och Kjäll är imponerad över hur spelarna jobbar igenom matchens alla minuter plus tilläggstid. Kjäll uttrycker också en oerhörd stolthet över gruppen sätt att jobba stenhårt för varandra. Kjäll avslutar med att hylla Arvid Brorsson och Kennedy Igboananike lite extra. Brorssons säsongsdebut var, enligt Kjäll, mycket bra samtidigt som det var väldigt skönt för Kennedy att spräcka målnollan eftersom att det varit en del fokus på att han inte gjort några mål fram till dagens match.
Efter segern är Örebro SK trea i den allsvenska tabellen efter sex omgångar och extra roligt är det att ÖSKs satsning på de yngre spelarna är så tydligt. Idag fick Isaac Boye (21 år), Simon Amin (20 år) och Alfred Ajdarevic (19 år) alla hoppa in i matchen och var, mer eller mindre, delaktiga i vändningen. Det är inte bara kul för berörda ungdomar utan också ett fint betyg till ÖSKs ledning.
