Örebro SK - FC Seoul 0-1: Halvchanser, halvlägen, filmande koreaner och ett snöpligt mål
ÖSK spelade sin sista match på träningslägret mot annorlunda motstånd i form av FC Seoul. FC Seoul visade sig ha mycket teknik och lir i laget samtidigt som ÖSK hade svårt att komma upp i nivå. Till slut kom man upp i nivå, synd bara att de inte riktigt har siktet inne.
Jag efterlyste en bättre insats än mot Dudelange och fick en ungefär likartad insats. Vilket är okej med tanke på att ÖSK inte hade någon koll överhuvudtaget på förhand hur FC Seoul spelade. Det som däremot inte är okej är att ÖSK inte gjort mål på de tre senaste matcherna. Men när det är försäsong så kommer man undan med det mesta, förutom filmningar vilket koreanerna fick erfara under matchen.
Leråker utanför Alingsås
Denna "målchansbrist" kan förklaras med att Nahir Besara inte spelade från start, trion Besara-Igboananike-Omoh (eller BIO som den kallas) blev splittrad, istället fick vi se Filip Rogic ta Nahirs plats i det som blev RIO. Eller OIR som det blev då Michael Omoh spelade på vänsterkanten och Filip Rogic på högerkanten. "OIR" och resten av ÖSK hade svårt direkt från början mot FC Seoul som var riktigt säkra med bollen trots en plan som gått från högklassig till att mer efterlikna en leråker utanför Alingsås. Seoul hade initiativet och skickade in mängder av inlägg och hörnor mot det svartvita straffområdet men Brendan Hines-Ike, Martin Lorentzson och Michael Almebäck var riktigt säkra i luften mot koreanerna.
Sedan började vi ta oss in på främmande mark, motståndarnas planhalva, och det var Omoh som ledde anfallen på vänsterkanten där han spelade inre anfallare med Sebastian Ring som understöd. Däremot skapades inga heta lägen förutom en frispark som Nordin Gerzic så när satte i målet. Koreanerna fortsatte rulla boll och avväpna Nordin Gerzic och Johan Mårtensson, Johan har kanske varit den spelare som övertygat minst denna försäsong och jag tycker att Simon Amin eller Rogic borde få chansen från start mot Degerfors på söndag.
Ju längre halvleken led ju mer kom ÖSK in i matchen och en lite otrevlig trend började synas hos motståndarna. Under flera tillfällen under första halvleken så märkte man att koreanerna filmade mycket, filmningar som domaren inte föll för, vilket vi tackar för. Istället fick en av FC Seouls spelare ett gult kort i slutet på första halvleken då han kastade sig i straffområdet i hopp om en straff. Fotbollskulturkrockar med andra ord men inga riktiga krockar i straffområdet även fast Seoul ville få det att se ut som det.
0-0 slutade den första halvleken och ungefär halvvägs igenom första så böts Filip Rogic ut p.g.a. magproblem till förmån för Victor Sköld som kom till ett par lägen som han sumpade.
Vilja
I andra halvlek kom ÖSK att förbättra spelet framåt och började utjämna det skeva bollinnehavet från första halvlek och kombinerade detta med ett tätt försvar. Ett insläppt på två matcher mot jämnbördigt motstånd är ju inte så illa, speciellt inte med tanke på hur vårt försvar läckt dem senaste åren. Försvaret är det område där jag känner redan nu att Axel och Co har tagit ett störst steg så här långt, vilket är mycket viktigt för de bästa lagen bygger sitt spel bakifrån. Vill vi nå vår vision så ska vi bygga bakifrån och underifrån, tätt försvar, egna talanger och med BIO (eller OIR) längst fram så kan det gå vägen.
ÖSK och FC Seoul böt halvchanser med varandra under andra halvlek och vi fick se Alfred Ajdarevic, Nahir Besara och Simon Amin komma in på planen och göra Matthias Karlsson, som kom in efter pausen, sällskap. Vi se Sköld göra mål med en nick men han var offside enligt domarna. Det är inte lätt att vara Victor Sköld, även fast han kommer från fikastaden Alingsås, tack Patrik Westberg på Cmore för den informationen. Utav de spelare som kom in så var det Ajdarevic som gjorde störst avtryck då han kämpade hårt åt båda hållen och visade upp vilja, något som man måste visa som junior om man vill hävda sig i a-laget.
De två lagen fortsatte att byta halvchanser och halvlägen mot varandra under återstoden av matchen och till slut skulle ett mål komma. Och det var FC Seoul som drog det längsta strået i den hypotetiska lottning som bestämde vilket lag som skulle göra mål i denna träningsmatch. Ett inlägg slås från högerkanten och Brendan får en liten touch på bollen i sitt försöka att nicka bort den men bollen skarvas vidare till Park Chu-young som nickar in segermålet i den 89e minuten.
Den sydkoreanska landslagskaptenen avgjorde matchen och det slutade 0-1 till FC Seoul. En kan tycka ett kryss vore mer rättvist sett till matchbilden men koreanerna tror jag ville ha en seger mer än oss med tanke på att deras säsongspremiär är blott en månad från nu.
Matchens tre bästa spelare:
1. Michael Omoh
Någon var tvungen att sätta igång den svartvita offensiven och vår oförutsägbare ytteranfallare gjorde just det
2. Michael Almebäck
Var del av en stabil mittbackstrio idag och hade bra koll på det sydkoreanska motståndet under matchen.
3. Alfred Ajdarevic
Har tagit ett steg sett till förra året och kan mycket väl vara på väg mot sitt allsvenska genombrott.
Så då var det träningslägret över och vad ska vi dra för slutsatser av det? Ja, sett till hur matcherna har sett ut så kan vi se att vi är tätare bakåt och att vi i nuläget har en lite tunn bänk, tur är det väl att vi ska få in en förstärkning men vem det är får vi se. Kjäll och Bäckström har uttalat sig om att juniorerna har tagit stora kliv och att gruppen har utvecklats bra under lägret vilket kommer behövas när allsvenskan drar igång. Det som är tråkigt är att vi inte lyckades göra något mål mot något av motstånden och det kan vi skylla på dåligt sikte, för chanser skapade vi men vi tog dem inte. Förhoppningsvis får vi se någon form av ketchupeffekt mot Degerfors nu på söndag, vilket vore trevligt då jag kommer sitta på läktaren och frysa.
På tal om dåligt sikte så finns det två spelare som utmärkt sig något negativt, inte katastrofalt men deras platser i en eventuell startelva kan ifrågasättas och det är Johan Mårtensson och Victor Sköld. Skölds problem är sen gammalt, han gör inte mål, Axén brukade försvara honom med att säga att han kämpade hårt vilket är trevligt men anfallare ska göra mål, så är det bara. Mårtensson däremot har helt enkelt inte någon spetsegenskap som han fått ut något utav under de senaste matcherna han spelat. Han hade svårt i närkamperna idag och hans spel med boll är oftast okej på sin höjd. Då vill jag hellre se Rogic eller Amin ta hans plats på söndag mot Degerfors, de två är mycket bättre vän med bollen och Rogic får ut mer av sitt slit samtidigt som Simon Amin är en man för framtiden.
Men bara för att lägret är över betyder inte att försäsongen är det, vi har fortfarande en match mot Degerfors och ett gruppspel i svenska cupen kvar innan allsvenskan drar igång. Tills dess kanske Sköld hittar målet flera gånger om i svenska cupens gruppspel, helst mot Norrköping. Samtidigt som Johan Mårtensson kommer upp i den nivå som vi, han själv och Alexander Axén, hans stora förespråkare, vet att han har i sig. Så mot Degerfors efterlyser jag följande saker, ett lika tätt försvar som på lägret, samma aktiva matchcoachning av Kjäll, mer skärpa i avsluten och ett jämnare spel sett över 90 minuter. Tills dess får vi spekulera i vem denna nya spelare är som ryktas in, kan det vara Wanderson!?
Matchfakta
Örebro SK - FC Seoul 0-1 (0-0)
0-1 Chu-young Park (ass. Jongyiu Yoon)
Varningar ÖSK: -
Varningar Seoul: Chu-young Park
Michael Omoh - Kennedy Igboananike - Filip Rogic
Sebastian Ring - Nordin Gerzic - Johan Mårtensson - Daniel Björnquist
Brendan Hines-Ike - Michael Almebäck - Martin Lorentzson
Oscar Jansson
Avbytare: Mathias Karlsson (MV), Martin Trinh, Helmer Andersson, Arvid Brorsson, Oliver Kåhed, Simon Amin, Alfred Ajdarevic, Victor Sköld, Nahir Besara,
Karlsson, Trinh, Andersson, Amin, Ajdarevic, Sköld och Besara fick speltid